Annons

Vill jag bo här?

För många år sedan när jag arbetade i en gruppbostad, satt jag vid något tillfälle och pratade med min chef. Vi pratade rätt ofta hon och jag, men just det här samtalet minns jag särskilt. Chefen berättade att hon pratat med en väninna, som arbetade som förskollärare, och att väninnan sagt att på det dagiset (på den tiden sa man fortfarande dagis, inte förskola) där hon arbetade, där skulle hon ”minsann inte vilja ha sina egna barn”. Min chef sa att hon tyckte att det var väldigt konstigt, för om man inte tycker att dagiset man själv arbetar på är tillräckligt bra för ens egna barn, då måste det ju vara något som är fel, och då måste det ju vara saker man tycker borde vara på annat sätt. Och tycker man det, då borde man ju göra på det här andra sättet. Ja, ni förstår resonemanget. Själv var jag tyst en stund, tyckte inte att det var något konstigt med det väninnan sagt, och sa det också, ”jamen, jag skulle aldrig vilja bo i den här gruppbostaden”. Med andra ord, inte bo i en sådan miljö och under sådana förutsättningar som jag själv var med och skapade.

Chefen såg förvånad ut när jag sa det, men pedagogisk som hon var (förskollärare i botten), bad hon mig utveckla mina tankar, ni vet en sådan där hur-tänker-du-då-fråga. Exakt vad jag sa minns jag inte, men på det stora hela handlade det om att jag tyckte att de som bodde i gruppbostaden hade för lite att säga till om, de styrde inte sina liv så mycket som de var kapabla till. Istället var det personalens kollektiva lösningar som gällde. Att jag inte tidigare, innan chefens och mitt samtal, tänkt ”om jag själv inte vill bo här, är det något som inte stämmer”, tror jag helt enkelt berodde på att jag trodde att det var just så här det skulle vara. Att det fanns någon socialstyrelse eller några politiker som bestämt att så här ska det vara (så var det väl också i och för sig också). Dessutom skötte jag ju bara mitt jobb, minst lika bra som alla andra, och jag var ju ny och de andra visste väl vad som var rätt och riktigt och förresten hade inte chefen sagt att vi skulle göra på något annat sätt.

LÄS MER:  Glad midsommar! (Vart tog Girafferna vägen?)

Det där samtalet blev i allafall startskottet på ett annat arbetssätt, ett annat fokus – för alla som arbetade där. Inte minst fick de som bodde i gruppbostaden mer att säga till om. Duschtider och framlagda kläder och de där självklart gemensamma utflykterna och semesterresorna försvann, och allt det andra, ni vet säkert vad jag menar – försvann. Istället fick var och en bestämma själva när de ville duscha eller vad de ville göra på helgerna eller när de ville dricka kaffe. De där enkla och vardagliga sakerna som våra liv till stora delar består av. Att chefen själv inte föreslagit allt det här tidigare berodde på att inte heller hon föreställt sig att det vi gjorde kunde göras annorlunda.

Nu är det inte så enkelt att det som passar mig, passar alla andra. Inte alls så är det. Och det viktiga är naturligtvis vad de som bor i gruppbostaden eller på äldreboende eller vad det nu är, tycker. Men vad säger ni? Är frågan relevant? Vill jag själv bo här? Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

9 Comments on "Vill jag bo här?"

  1. Frågan är i allra högsta grad relevant men man får ju skilja ut att vi som rör oss i de här miljöerna som personal är i den lyckliga positionen att inte behöva bo där. Inte nu i alla fall. Om jag behövde det, ville jag då bo så här? De flesta skulle nog ärligt talat svara nej även med den avgränsningen. Och när man är i situationen att vara beroende av denna hjälp har man svårt att vara kräsen… Mer av den typ av samtal ni hade. Återkommande och för alla. Och varför inte mer seriösa samtal med de som vi tar hand om. Och se till att ansvariga tar vara på alla de tankarna som då kommer fram. Tulipanaros!

  2. Camilla Sjögren | 19 januari, 2012 kl. 10:12 | Svara

    Jag tycker det är viktigt att man som medarbetare och chef, kan stå för sin verksamhet och känna sig stolt, nöjd och veta att man gör ett bra jobb. Om man inte gör det då bör man fundera över vad som kan ändras. Ofta behöver det inte vara så stora förändringar det handlar om. I detta arbete behövs alla på arbetsplatsen, i en ständigt pågående dialog.

  3. Gunnar Brolin | 19 januari, 2012 kl. 10:21 | Svara

    Jag är kanske inte rätt person att komma med kommentar, eller svara på frågan och det för att mina arbetsplatser varit på processindustrier. Men ändå har jag den bestämda åsikten, trivs man på sin arbetsplats då vill man att även andra ska få uppleva den trivseln. Därför, handen på hjärtat Lill, trivdes Du verkligen på gruppboendet?

  4. Gunnar Brolin | 19 januari, 2012 kl. 10:26 | Svara

    Fattas: Eller trivdes Du inte?

  5. Undersköterska | 20 januari, 2012 kl. 10:01 | Svara

    Jag var på en utbildningsdag där ca 100 personer från äldreomsorgen deltog. En föreläsare ställde frågan om vi är nöjda med det arbete som vi utför och om vi själva skulle vilja få den omsorgen som vi ger. Endast sju stycken räckte upp handen…

  6. Gunnar Brolin | 21 januari, 2012 kl. 18:19 | Svara

    Vill fråga Dej, vilka orsaker skyller ni ert misslyckade arbete på. Är det personalbrist, dålig ledning eller är det allmän otrivsel?
    Frågar en som snart skall vårdas.

  7. Gunnar Brolin | 23 januari, 2012 kl. 09:25 | Svara

    Trivs man inte på en arbetsplats, då bör man överväga ett byte av abete.Trivs man inte att arbeta på en vårdinstitution, då finns mindre möjlighet att göra det trivsamt för de som vårdas. Å andra sidan finns det heller ingen normal människa som trivs till fullo på en vårdinrättning om nu inte isoleringen i hemmet blir total.

  8. När man tänker efter behöver det inte vara svårare. Är svaret på frågan JA så är det bra, är svaret på frågan NEJ behöver man ställa sig fler frågor. Varför inte, vad är det som måste ändras osv.

  9. En annan viktig fråga / reflektion som hänger ihop med ovanstående och som är viktig att fundera över lite då och då för att inte ” trampa på ” på samma ”stig” är ;
    Skulle jag vilja ha ”mig själv som personal”?
    /Renee´

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.