Annons

Viktiga frågor

Jag är fyrtiofyra år och det är något jag då och då pratar med mina jämnåriga vänner om. Inte för att det är särskilt krisartat eller för att vi beklagar oss över kroppens förfall, inte så. Vad vi pratar om är snarare hur det är och hur det känns att befinna sig mitt i livet, hur vi rätt av förhåller oss till det. En hel del av det vi ägnat oss åt de senaste tjugo-tjugofem åren åt är avklarat, över och förbi. Barnen är i princip färdigfostrade och färdigförsörjda, vi klarar oss ekonomiskt, vi har bostad och allt det där, och när läget är sådant, ja då öppnar sig helt plötsligt nya möjligheter. Och frågorna vi ställer oss själva är lite vaga, lite filosofiska, lite ”vad gör vi nu?” sådär. Viktiga frågor för dem som tycker det. Nu mitt i livet, men även tidigare, och antagligen även senare i livet.

För egen del har jag alltid funderat på var i livet jag befinner mig, hur det påverkar mig, vad det får för konsekvenser, vad jag känner och vad jag vill. Och jag är naturligtvis inte unik. Många, kanske de flesta (vad vet jag) har ett behov av att då och då ta sig an livets stora frågor. Oavsett ålder. Jag undrar vad det finns för skäl att tro att det behovet skulle försvinna med åren, så länge jag inte drabbas av en demenssjukdom eller något liknande som påverkar mina tankar.

Som sagt, jag är fyrtiofyra. Jag vet inte hur det är att vara sjuttiofyra eller nittiofyra. Jag vet heller inte om behovet av reflektion är något som gäller alla. Men OM det är så, då undrar jag vilka möjligheter som finns till samtal med andra om de här frågorna. Om att åldras, om att mycket i livet är passerat men ändå – om framtida val och möjligheter. Får jag prata om det när jag bor på ett äldreboende?  Ja, jag vet inte. Vad säger ni andra? // Lill

LÄS MER:  Nyhetsbrev 24 september 2020

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

7 Comments on "Viktiga frågor"

  1. Karin Olsson | 1 april, 2010 kl. 08:19 | Svara

    Hej !
    Har länge funderat på positivt åldrande och vad jag kan bidra med ??
    En sak har jag lärt mig att jag vill försöka välja förnöjsamhet trots livets törnar ,istället för bitterhet.

  2. Reflektion är viktigt livet igenom. I äldre åldrar handlar det om både en återblick om hur det blev som det blev men även en bearbetning av det som kommer. Man gör ett avslut. I alla fall om man ska ta till sig det jag lärde mig under kursen i multisjuka äldre. När jag sitter hos de äldre har det ett stort behov av att berätta om sitt liv. Livsberättelsen är viktig för alla oss människor. Att få berätta om sig själv, berätta om sin dag, sina drömmar och tankar, få finnas i centrum en liten stund, prata av sig. Det känns så skönt efteråt. Därför känns det sorgligt när en del av dessa samtal sker med pressen av en telefon i fickan och tanken på att behöva gå vidare för att hinna. Mer tid för samtal!

  3. Curt Karlsson | 1 april, 2010 kl. 08:52 | Svara

    Jag tror att så länge man kan tänka fritt finns det behov av reflektioner kring livet. Jag anser det vara nödvändigt att det finns pplats detta.

  4. Gunnar Brolin | 1 april, 2010 kl. 10:17 | Svara

    Jo men visst är Du unik, det är vi alla. Du tycker Du är färdig med det mesta här i livet, men det är Du minsann inte. Tillståndet kallas för förtioårskrisen!

  5. Redaktionen | 1 april, 2010 kl. 13:47 | Svara

    Hej Gunnar! Jovisst kan man kalla det för en fyrtioårskris om man vill. Men jag misstänker att det kommer fler kriser av sådant slag, även när jag blir äldre. Och min poäng är att det finns ett behov av att prata om det… och antagligen även när senare i livet. Frågan är bara om den möjligheten kommer att finnas. // Lill

  6. Curt Karlsson | 1 april, 2010 kl. 14:26 | Svara

    Jag svarar en gång till: Jag är med i en samtalsgrupp i en pensionärsförening. Vi läser en bok och samtalar om livet.
    Det lär oss mycket. Jag hoppas få hålla på med detta så länge hjärnan fungerar! Vi samtalar också om livskriser!

  7. Gunnar Brolin | 1 april, 2010 kl. 16:08 | Svara

    Efter fyrtioårskrisen kommer femtioårskrisen och sextioårskrisen och lik förbaskat är vi inte färdiga med livet, vi har fortfarande mycket kvar att göra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.