Annons

Vem vill jobba i äldreomsorgen när ingen vill jobba i äldreomsorgen?

Gör vi inget kommer ingen att vilja arbeta i äldreomsorgen i framtiden. För alla vill bli programledare. Ungefär så kan jag sammanfatta det som sagts som personalrekryteringen till äldreomsorgen de senaste femton åren och jag har väntat på det där. Att ingen vill jobba i äldreomsorgen. Den tiden borde nämligen ha kommit för länge sedan, enligt alla utredningar och rapporter som kom för just ungefär femton år sedan. Men när jag frågar folk här och var – chefer i äldreomsorgen mest, då verkar det inte finnas särskilt många lediga tjänster att söka, möjligen med undantag för sjuksköterskor under semesterperioderna på sommaren. Men vänta bara, hör jag då. Vänta bara tills framtiden är här. DÅ. Då blir det problem med rekryteringen. Om vi inte gör något.

Jo, jag vet – det har utretts och skrivits och räknats på hur mycket som helst och alla kloka utredande människor är överens. Det ser verkligen inte bra ut i framtiden och det är möjligt att det är precis så illa. Fast tänk om det inte är det. Tänk om människor visst kommer att vilja arbeta med äldre människor, visst vilja ge stöd och ta hand om när det behövs. Tänk om den där framtida eländesbeskrivningen är helt felaktig, och formulerad av människor som har en pessimistisk framtidssyn över lag. Eller ännu värre, formulerad av människor som tjänar på att vi andra tror att är elände som väntar.

Jag minns när jag var liten och gick i skolan och vuxna i min närhet verkade tycka att jag tog för lätt på det. Då brukade de säga ungefär ”vänta du bara, när du börjar mellanstadiet/högstadiet/gymnasiet/universitetet – DÅ blir det mycket värre, då blir det allvar”. Men det blev liksom aldrig det, utan det var mer som att vuxna trodde och tyckte att det var bra för barn att tro att det var en mycket krävande framtid som väntade. (Livet är svårt ibland, det är det. Fast när det är det, då handlar det om helt andra saker än de där vuxna verkade mena.)

LÄS MER:  14 000

Tro inte att jag raljerar över framtidens rekryteringsproblem för äldreomsorgen, för det gör jag inte. Det kan säkert bli tufft. Fast tänk om det INTE blir det. I så fall har vi ju oroat oss i onödan. Och även om det blir det. Är lösningen då att älta det ut och in (för det tycker jag att vi gör)? Blir det inte bara en självuppfyllande profetia? Vem vill jobba i äldreomsorgen när ingen vill jobba i äldreomsorgen?

Jag ska undersöka saken vidare, och jag börjar med att fråga er. Hur är det? Ni som arbetar i äldreomsorgen – finns det en massa lediga tjänster som ingen söker? Är den där eländiga framtiden här? Och när det gäller det där NÅGOT som måste göras (för att folk ska vilja jobba i äldreomsorgen) – vad är egentligen det? Tacksam för svar. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

18 Comments on "Vem vill jobba i äldreomsorgen när ingen vill jobba i äldreomsorgen?"

  1. Bodil Andersson | 31 maj, 2012 kl. 01:32 | Svara

    Intressant läsning. Osäker på om du har rätt men rubriken stämmer. Fortsätter vi att säga att ingen vill jobba i äldrevården lär ingen vilja göra det. När det gäller din fråga är mitt svar att vi inte haft problem med att få tag i folk. Flera sökanden till varje tjänst vi har ute.

  2. Jag ar idag 65 och precis gatt i pension har varit med pa flera konferenser som handlat om framtida rekryteringsproblem. Framtidsplanerna tycks alltid tro att de som arbetar inom aldreomsorgen gor det for att de inte har ngt annat val och att de skulle valja bort det om de kunde.
    Jag har aldrig trott pa den dystra framtiden av ett par mycket enkla orsaker. Vi har dels ungdomar som inte vill eller kan komma in pa olika hogskoleutbildningar de vill ga en snabbare vag genom en gymnasieutbildning som ger dem behorighet till ett arbete. De kommer da ut pa arbetsmarkanden redan vid 19-20arsaldern far lon eget liv Dels har jag under dessa ar mott sa manga ungdomar som faktiskt alldeles sjalva valt att arbeta med aldre for att de trivs och tycker om det. Allt fran vardbitraden till sjukskoterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster.Sen har vi fortfarande manniskor fran andra lander som kommer till Sverige och som vill ha arbete en hel del har dessutom utbildning typ underskoterskor fran sitt eget land. En del behover arbete medans de soker behorighet till annat. Forakta inte att en del valjer det under en period av sitt liv.
    Jag har endast haft en period under min tid som chef med riktigt stora krisartade rekryteringsproblem till varden och det var 1985 efter det alltid fler sokande pa varje tjanst.

    • Hej Karin! 1985 började jag arbeta på ett vårdhem, och då måste det ha varit kris – för jag anställdes rätt av, utan vare sig teori eller praktik inom området. Men sedan blev det alltså rätt bra i alla fall och jag arbetade därefter i många år i både Omsorgerna (som det hette då) och senare i äldreomsorgen – och på olika sätt arbetar ju fortfarande med äldreomsorgsfrågor. Och jag håller med dig, den där gruppen som väljer att arbeta med vård och omsorg under en period i livet – det är en viktig grupp, och jag tror att vi ska fokusera och anpassa mer efter den framöver, och inte bara när det gäller vård- och omsorgsyrken utan i yrkeslivet över huvud taget. Hur ska vi organisera oss för att attrahera ”periodarna”? Hur ska vi se till att de får den grundkompetens de behöver, även om de nu inte har gått något Omvårdnadsprogram? Allt för att det inte ska få negativa konsekvenser för brukarna, vilket jag inte tror att det behöver få.

  3. Min erfarenhet säger mig att många vill jobba inom äldreomsorgen men väldigt få satsar på utbildning inom detta! ”har hört många gånger: hittar jag inget annat jobb finns ju också hemtjänst – det behövs det alltid!” Synd att man tänker så, till och med personlig assistent LSS har mycket högre status har jag förstått.
    Lönerna är inte heller inbjudande direkt så jag tycker absolut att yrkesstatus måste höjas och yrket måste göras mera attraktivt!

  4. Jag tror också att det är lite uppförstorat, många säger ”vänta bara tills 40-talisterna kommer att behöva äldreomsorg…. DÅ har vi ingen personal!!”
    Att det inte är så hög status på att jobba inom äldreomsorgen tror jag beror på de att som själva jobbar inom det idag inte gör särskilt bra reklam för yrket!
    De talar mycket om hur lite personal de är, vad tungt jobbet är etc.Ingen eller få säger att de gillar att jobba med äldre personer!!
    De behöver få en” push” för att verkligen göra det till ett attraktivt arbete!
    Än så länge är det inte svårt att få personer till undersköterskeyrket, det svåra är att rekrytera sjuksköterskor!

  5. Majken Bergqvist | 31 maj, 2012 kl. 09:31 | Svara

    Vi har många fantastiska människor som arbetar i äldreomsorgen och som trivs med sina arbeten. Sedan har vi några som aldrig riktigt kommit rätt och tycker allt är pest och pina. Så är det i alla yrken men inom äldreomsorgen har det blivit ett mantra att inget är bra. Visst lönen är låg , obekväma arbetstider, tuff arbetssituation. Men många trivs jättebra men de positiva hörs sämre. Sedan får man slåss för att få det bättre men att jobba i äldreomsorgen ger också mycket tillbaks av tillfredställelse för den som jobbar.
    Vi får alla hjälpas åt att prata positivt om jobbet med äldre människor, vi blir ju alla äldre en gång. Jag tror att det finns de som vill jobba i vård och omsorg men inte vågar säga det för det är ju inte trendigt, men de flesta är inte trendiga men lite försiktiga. Jag tror vi kommer att få personer som verkligen vill jobba i äldreomsorgen och utveckla den.
    Heder åt all duktig kärleksfull personal. Och ni är värda bättre lön.

  6. Jag arbetar inte inom äldreomsorg själv men jag träffar många som gör det. Det är när jag samlar berättelser från olika äldreboenden runt om i landets kommuner. Jag arbetar med s k ”Storytelling i och om organisationer”.

    Jag slås inom just äldreomsorgen av alla vackra starka och energirika berättelser som personalen bär. Eftersom jag arbetar både i privat, offentlig, internationell och ideell sektor så har jag lite att jämföra med. Jag är imponerad av kulturen inom äldreomsorgen.

    Om dessa starka berättelser om relationer – inte minst med anhöriga – kunde användas för att sprida ”äldrestories” så skulle det förmodligen bli ännu lättare att rekrytera.

  7. Jag arbetar inom äldreomsorgen och har gjort detta i många år och hitills har man allatid fått tag på folk. Det som är det stora problemmet som jag ser det är att det finns inte så många ungdomar som det skulle behövas.Sedan måste det komma fram hur intressant och roligt det är att jobba med äldre.

  8. Väl tänkt och väl skrivet! Verkar inte vara rekryteringsproblem. Men stor personalomsättning, i alla fall när det gäller vårdbiträden. Sånt går ut över vårdkvaliteten. Och tyder på att alltför många inte ser äldrevården som framtidsyrke Ska det bli bra krävs nog rejäla grepp på kompetens, löner, bemanning, arbetsorganisation, känd och påverkbar kvalitet. Förebyggande och tidiga insatser. Låter ju som en julklappslista. Men sånt krävs nog för att skapa en berättigad yrkesstolthet. Och ett framtidsyrke. Annars fortsätter väl klagomålen. Även om de flesta både bland äldre och personal skulle vara nöjda får man inte slå sig till ro med procenttal 51 % nöjda,, inte ens 90 %. Utan kolla varför de inte nöjda inte är nöjda. Och om man kan göra något åt det till gagn för alla..
    Tror jag som bara har vårderfarenhet i familjen och genom uppdrag i pensionärsråd.

  9. Görs inte ett allvarligt försök att höja statusen för den operativa delen av äldrevårdens personal, så kommer problemen att kvarstå.
    Jag gör en jämförelse. Svenska fotbollsförbundet anställer 10-15 st. Hamrinare för att leda 11 spelare i fotbollslandslaget!
    Undrar om någon överhuvudtaget vill förstå vad jag menar och tycker?

  10. Redaktionen | 4 juni, 2012 kl. 10:13 | Svara

    Frågan diskuteras även i vår Facebookgrupp http://www.facebook.com/groups/Aldreomsorgsbloggen/ // Lill

  11. Anders Åbom | 5 juni, 2012 kl. 08:47 | Svara

    Många inlägg! Mitt blir att jag delar uppfattningen att det nog kommer att finnas folk som kan fylla platserna inom vård och omsorg, frågan är för mig, vilka blir det!? Jag tror att vi kan stärka tillgången på kompetent personal genom olika åtgärder som vi kanske inte måste genomföra, men borde.
    1. Bygg upp kvaliten på vård- och omsorgsutbildningar, både på gymansie- och högskolenivå. Det betyder också att man ska utbilda sig till det sociala yrke det i huvudsak är att arbeta inom kommunal omsorg. Alla kan inte bli ambulanssjukvårdare.
    2. Skapa karriärvägar inom kommunal omsorg så att man kan gå vidare, idag är det i alltför hög grad en återvändsgränd. Det gäller också stöd till högre studier som kanske innebär att man lämnar kommunen, men det ska vi inte se som negativt.
    3. Skapa större kontaktytor mellan utbildning och arbetsplatser. I min kommun har t.ex. tredje årets gymnasister på omvårdnadsprogrammet gått in för ordinarie personal på äldreboenden när den ordinarie personalen har planeringsdagar, något som är svårt att genomföra med hela styrkan och till rimliga kostnader.
    4. På den ”negativa” sidan skulle jag vilja sätta upp att vi måste vara tydligare och snabbare att reagera på de personer som hamnat fel, de som faktiskt inte ska arbeta i omsorgerna. Då kan vi få trovärdighet i att höja status för omsorgs- och vårdyrkena.

  12. För ett par år sedan skrevs en artikel av en professor jag ej minns namnet på. Han hävdade att det gick och det ganska bra, att mäta och gradera ”empatigraden” hos arbetsökande till vårdyrken. Varför skulle inte det vara möjligt förresten?
    I dag finns ca. 170.000 dementa med stora vårdbehov och de som vårdar dem behöver specifika anlag. Och det absolut viktigaste anlaget är just en hög empatigrad. Naturligtvis också stora kunskaper. Lägg mer ”krut” på rekryteringen!

  13. Vill man bara ha stora aktörer som inte tar hand om sin personal så blir det inget engagemang. Många jobbar i äo tills de hittar något bättre.

    Jag har ett litet företag för hushållsnära tjänster och decenniers erfarenhet av att jobba extra inom äo, även min nuvarade personal har jobbat med gamla och trivs med det. Vi såg alla fram emot att få avtal på hemtjänst vid senaste upphandlingen. Tyvärr behandlades vi ganska arrogant av uppköparna i Sth.

    Jag ringde t ex och frågade vad som menades med – jag tror uttrycket var – fullständig ledningskontroll och tillhörande rutiner. Hon svarade kort: ”Vet ni inte det kanske ni inte är lämpliga”. Jag är inte van vid den terminologin och tyckte att min fråga var rimlig. De svarar öht inte mer än nödvändigt på någon fråga, service är inte för dem. När vi sedan inkallades till möte för att få svar, med knappt en veckas varsel, då kunde inte socionomen, som skulle jobba som verksamhetsansvarig, utan ville boka en ny tid. Det gick de inte med på, de hade redan så många sökande, om vi inte kom när vi blev kallade så fick vi vänta till nästa omgång. Mejlade då frågan om vi ändå kunde få städningen, vi jobbar ju redan nu med det. Först inget svar, mejlade igen och fick då veta att inte heller det gick, med motiveringen att det skulle försvinna från nästa omgång och ingå i hemtjänsten.

    Det är så stränga krav att få avtal på hemtjänst men själva ger de ingen service, man har ”passar det inte så stick- attityden”. Vi som är intresserade och engagerade skulle leverera till 100 %, en av oss jobbar dessutom ideellt med att besöka älde, men vill man bara ha stora aktörer så får man också sämre kvalitet, det är min bestämda åsikt.

    Jag kommer inte att söka igen och äldreomsorgen har gått miste om minst tre personer som skulle ha gjort ett fantastiskt jobb.

  14. Jag talar svenska, franska, spanska italienska ock portugiska , jag söker jobb på äldreomsorg, som vårbiträde, hjälphem, personassistent,

  15. Jag arbetar inte inom äldreomsorgen men är engagerad i ämnet som politiker.
    Min fråga till mig själv och andra har länge varit: hur får vi män att vilja arbeta inom äldreomsorgen?
    För i Sverige säger vi ju oss vilja ha en könsutjä,ning inom yrkesgrupper med stor övervikt på ett kön.
    Kan det vara så att vi egentligen inte tror på att män till någon större del är lämpliga eller passande för att arbeta inom äldreomsorgen.
    Jag tycker mig inte möta någon större entusiasm för att hitta någon framgångsrik plan för att få en könsutjämning inom de starkt kvinnodominerade yrkesgrupperna. Varken från politiker, tjänstemän eller fackföreningar.
    Ingvar

  16. Jag vill jobba

  17. Jag vill biratk med äldre bonde tid i kvällen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.