Annons

Står politiker i vägen?

På en stor konferens nu i veckan såg jag en person jag länge velat prata med. Så när det var dags för middag och vi gick för att sätta oss vid borden, såg jag till att hamna bredvid henne. Kvinnan i fråga är chef för ett antal äldreboenden och jag har läst en del om både henne och om boendena. Positiva saker. Om sociala aktiviteter utöver det vanliga, om mat och fester utöver det vanliga och över huvud taget om ett socialt liv på boendena utöver det vanliga. Och vad jag ville veta var egentligen hur de lyckats med det och naturligtvis om de har en budget utöver det vanliga. För boendena drivs i stiftelseform och även om det är en kommun som betalar för platserna, tänkte jag att de möjligen har tillgång till privata donationer och annan finansiering. Vad vet jag? Det visade sig sedan att jag inte var den enda vid bordet som var nyfiken på just den frågan, för när vi efter en stund diskuterade ekonomi var det många som ställde frågor. Många som var ganska säkra på att det här handlar om pengar. Alternativt om att de som bor där är mycket piggare än de som bor på andra äldreboenden i kommunen – det var flera som hade frågor, eller snarare påståenden, om den saken också.

Men nej. Inte mer pengar och inte piggare brukare – och jag övergick till ”jamen, vad handlar det om då?” och ”hur gör ni?”.

Det där hade hon inga konkreta svar på, hon sa att hon funderat en del på det och bara kommit fram till att de alla som arbetar på boendena är överens om vad som är viktigast – nämligen de sociala aktiviteterna och en bra kock. Hon har också konstaterat att personalbemanningen är något lägre hos dem än på andra äldreboenden i kommunen, och de pengarna de s a s sparar på personal använder de till annat.

LÄS MER:  Vi vet alla mer

Senare på kvällen frågade jag henne om hon skulle kunna tänka sig att arbeta på ett kommunalt äldreboende och efter att ha tänkt en stund sa hon att det kunde hon inte. ”Jag vill inte ha en massa politiker och andra som hindrar mig från att göra det jag tror på, det skulle jag inte stå ut med”, sa hon och berättade att det är så hon uppfattar att det går till i en kommun.

Och det där hon sa, om politiker och andra som säger stopp och belägg, det hör jag ganska ofta, från olika yrkegrupper i äldreomsorgen. Men jag är inte säker på att det är sant. Jag har nämligen aldrig träffat några sådana politiker eller chefer. Tvärt om. Min erfarenhet är att idéer och förändring är något som uppmuntras.

Nu har jag ju inte träffat hur många politiker som helst (en hel del dock), men när jag arbetade som enhetschef i äldreomsorgen tycker jag att jag snarare uppmuntrades att utveckla verksamheten i den riktningen jag ville. Höll jag bara min budget så var det inga som helst problem.

Som sagt, min erfarenhet är snäv, det medger jag. Men vad säger ni andra? Tycker ni att politiker, och chefer över er själva i hierarkin, hindrar er från att göra det ni vill göra? Vad handlar det om i så fall? Vad är det ni vill som de folkvalda inte vill? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

6 Comments on "Står politiker i vägen?"

  1. Jag delar nog din uppfattning. Har erfarenheten att utvecklingsprojekt uppmuntras (av både politiker och chefer) men att det inte alltid går att få fram pengar till alla idéer som presenteras.

    I matfrågan upplever jag dock att lagar och riktlinjer ibland begränsar handlingsfriheten. Tolkningsfrågorna är svåra och var gränsen egentligen går t. ex. avseende ansvar för protionsstorlek och näringsinnehåll verkar inte vara klargjort. Även om alla vill utveckla och skapa matglädje så vill ingen vandra på fel sida om lagen.

  2. Anders Åbom | 26 april, 2012 kl. 08:26 | Svara

    Det är ju en väldigt viktig fråga, ”vad är det som gör sådan skillnad”? Vi (samhället, regeringen…) lägger ner oerhörda summor på utveckling av kvaliteten i äldreomsorgen, samtidigt kan vi inte enkelt svara på vad det är som gör att det blir bra på en del håll och sämre eller rent av dåligt på andra. Det tycks ju inte vara pengarna. Min erfarenhet är också att politiker gärna uppmuntrar utveckling, men hela systemet, inklusive tjänstemannaledning kan utveckla en jante-hållning som verkar i motsatt riktning, ”försök inte göra dig märkvärdig”… Den politiska ledningen i en kommun innebär också en sak till, besluten tar lång tid, och det skadar förtroendet för ledningen. Ändå tror jag att misstron mot vad politiker kan göra eller förstöra är överdriven, samma inställning (som hon du talade med)har jag mött t.ex. hos landstingsanställda inför kommunaliserad hemsjukvård. De tror att det fattas politiska beslut i varje personärende i kommunen! Men om det inte är politikernas fel när det inte blir bra, vems är det då? Men det är väl en annan fråga!?

  3. Lene Andersen | 27 april, 2012 kl. 13:27 | Svara

    Jag har heller inte möt politiker som inte vill utveckla, men det är ju aldrig så att om vi spara några slantar att vi får behålla dom för egen del, sen det hon säger att all personal är överens är jätte viktigt.
    jag håller Anders Åbom att anställda kan förstöra eller vara tillåtande.
    Intressant fråga vems är felet.
    Med vänlig hälsning
    Lene Andersen

  4. maud jansson | 28 april, 2012 kl. 11:26 | Svara

    Någon synpunkt om att en duktig kock är viktig för verksamheten?

    • Yvonne Larsson | 2 maj, 2012 kl. 13:39 | Svara

      En duktig kock ÄR viktigt och i min erfarenhet något man delvis kan bygga verksamheten kring.. Mat är viktigt för alla sinnen. Det är något att bygga sociala aktiviteter kring och då menar jag inte bara själva måltiden, som är socialt och trevligt i sig. Mat är dessutom något som i sig påverkar vår hälsa. Många äldre är nämligen undernärda och det genererar andra sjukdomar och ett allmänt sämre hälsotillstånd. Att inte satsa på maten i äldreomsorgen är ansvarslöst.

  5. Anders Åbom | 2 maj, 2012 kl. 15:36 | Svara

    Vart tog politikerna vägen? Jag tror betydelsen av en kock ibland är övervärderad. Kostnadsmässigt är det väl ingen tvekan om att det är betydligt dyrare än centralköksmat. Som om den delvis bereds på plats och severas på ett trevligt sätt inte behöver vara dålig mat. Man kan definitivt satsa på maten i äldreomsorgen utan att anställa kockar på alla enheter. Frågan var om politiker står i vägen för bra verksamhet. Jag svarar (igen) nej på den frågan, men vill gärna se mer självförvaltning, ansvarstagande och tydlig ledning i operativ bemärkelse (= timme för timme, dag för dag, inte bara vecka eller månad…) Det är ett ömsesidigt ansvar för politiker och verksamheter att skapa ett positivt klimat för beslut och verksamhetsuppföljning. Så kan det faktiskt bli bra vare sig det är kommunal eller orivat driven verksamhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.