Annons

Vad jobbar du med?

En vän har varit på fest och suckar lite över festpratet. Vad vi pratar om när vi träffar människor vi inte tidigare mött. Det där med hur snabba vi är på att fråga andra om vad de jobbar med. ”Vad jobbar du med då?” Så trist, tycker min vän, som inte tycker att frågan – eller svaret – är intressant. Och ibland, som om det vore en slags tävling. Intressantast jobb vinner. Eller högst lön. Lite beroende på vilka det är som är på festen.

Men jag vet inte jag. Är frågan ointressant? Är det inte lite spännande att veta vad människor arbetar med, vad de gör under alla de där timmarna? Och ger det oss inte rätt så mycket information om vad det är för en människa vi pratar med? På rätt så kort tid dessutom. Möjligen är problemet, att vi ibland är lite väl snabba med att fylla på med egna fantasier kring olika yrken.

Jag tror ändå att det säger en del om oss som personer, vad vi arbetar med. Så tror jag att det säger en del om våra personliga egenskaper. Rimligen är det inte samma personlighetstyp – om jag nu får generalisera, och det får jag ju – som väljer att arbeta som sjuksköterska i äldreomsorgen, jämfört med någon som väljer att arbeta som kamrer i bankvärlden. För även om vi påverkas av familj, kön, vänner, var vi bor, hur arbetsmarknaden ser ut och en massa annat, bestämmer vi oss ändå för en viss bransch eller ett särskilt yrke. Sedan behöver man inte försörja sig på samma sätt, med samma jobb, under hela livet, men det säger väl också något om oss, om vi regelbundet byter jobb. Eller väljer att inte göra det.

LÄS MER:  Vad vill du bli påmind om när du blir äldre?

Om vi nu håller oss till äldreomsorgen, så vill jag åtminstone gärna tro, att människor som arbetar där, och då menar jag inte under en kortare period, gör det för att man är bra på vård och omsorg, att man gillar vård och omsorg. Nu menar jag inte ur något slags Florence Nightengale-perspektiv. Inte att det är ett kall eller att det är något som kvinnor skulle vara bättre på än män på (vi är som sagt inte fria från könsroller och förväntningar som följer med dem), snarare att man tycker om att vara ett stöd för andra. Till skillnad från alla sommarjobbare eller dem som hoppar in och vikarierar i ett läge i livet där det passar bra av andra skäl.

Eller vad tycker ni? Oavsett om vi arbetar i äldreomsorgen eller var vi arbetar – är den där frågan vi ställer i trevande konversationer med nya bekanta verkligen så ointressant? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

6 Comments on "Vad jobbar du med?"

  1. Gabrielle P | 28 juni, 2011 kl. 22:07 | Svara

    Tror som du Lill, att det säger en del om oss som människor, att det är intressant att veta vilka val människor har gjort. Det är ju trots allt många timmar vi tillbringar på jobbet. Sen är det ju trist om det blir en tävling…

  2. I princip håller jag med dig Lill även fast jag kan tycka att frågan är lite fantasilös och jag tänker nog så om dom som ställer frågan. ”Har du inget roligare att komma med?”. Kan även bli lite ledsen av att få frågan, som bevisar att jag inte väckt något intresse hos den jag pratar med, att vi inte har nåt annat att prata om.

  3. Tvärtom så tänkter jag att jag *har* väckt intresse hos den jag pratar med, om jag får frågan. Själv försöker jag att hålla tand för tunga, fast jag ofta är jättenyfiken på vad människor arbetar med, eftersom jag vet att det anses som en fantasilös fråga.

  4. Gunnar Brolin | 2 juli, 2011 kl. 19:35 | Svara

    För tre veckor sedan var jag på 60-årigt examensjubileum. Hälften av abiturienterna mötte upp. En del var rent näsvist frågvisa om vad vi sysslat med under vårt långa liv och det var de som själva tyckte att de lyckats komma högst på karriärstegen. Men ett undantag fanns och det var den lilla tystlåtna och blyga killen som alltid blev vald sist, i alla fall när det gällde idrott. Han frågade inte efter vad vi övriga gjort och han hade förvandlats till en mycket talför och ödmjuk person. Ganska snart efter examen i Enköping blev han den yngste professorn någonsinn i teoretisk fysik vid Chalmers. Fortfarande, vid dryga 75 så gästföreläser han vid ett universitet i Ghana. Han är också vald till stamhövding. Hur som helst, inga intrikata frågor från honom om andras karriärer.

  5. Eftersom vi har så mycket föreställningar och många gånger felaktiga om olika yrken,föredrar jag att bli tillfrågad om mina intressen,böcker,film och t.ex resor.
    Vad jobbar du med då?
    Frågan ställs ofta av artighet och utan att vara intresserad av svaret.
    Om du är polis eller t.ex läkare är det inte roligt att få sitta och prata om sitt arbete hela kvällen.Inte heller att få prata för och ibland försvara sina kollegor.
    Så tycker jag.

  6. Hela mitt arbetsliv finns i äldreomsorgen. Inte av karriärsjäl, inte för lönsamhet . Varför? Det har tillfört mitt liv glädje och gett mycket erfarenhet att få ”lära känna” äldre människor (TACK)som levt ett långt helt liv i med och motgångar. Människor som har förvärvat erfarenhet perspektiv och klokhet. Tyvärr är inte klokhet det som är ”i ropet” nuförtiden när evig ungdom (arbetslinje, pensioneras vid 75? leva till 104, och se ut som 20, ALLTID!!), innovation, tillväxt premieras. Men vi ska inte lyssna inte på de äldre!? En sak är säker att när vi tillslut(långt från nu) behöver stöd och hjälp så känner vi oss alla ”små” och då är det BRA om man får träffa personer som förstår att alla människor har lika värde även de som slutat prestera. Tyvärr är de flesta av mina referenter döda. Det blir så när man arbetar länge i äldreomsorgen. Är det detta jag pratar om på sommarfesten? Nej knappast!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.