Annons

Vad finns att lära av åttiosexåriga bodybuilders?

Från tv-apparaten hör jag Ulla Billquist sjunga ”Det gör detsamma var jag kommer när jag dör” och jag känner plötsligt att jag måste veta vad det är för ett tv-program som visas och jag går från köket och sätter mig i soffan framför teven. Medan hon sjunger visas närbilder på en äldre kvinna. Och så nya bilder. En trist måltid, ett obduktionsbord, en bild på kvinnan när hon dött, kalla metallföremål som obducenten använt när han skurit upp henne för att ta reda på varför hon dött. Så Slas röst som undrar varför en åttiofyraårig kvinna behöver obduceras, som om det vore konstigt att en så gammal kvinna dör.

Den korta tv-filmen, och jag ser bara slutet på den, gör mig vemodig och jag tänker att ”ja, det är väl det där som väntar, det är väl så det är att bli gammal – dålig mat, förvirring, ensamhet och obduktion”.

Kvällen efter och ett nytt tv-program. Min man ropar och tycker att det är något jag borde se. Det är en dokumentär om äldre bodybuilders och i rutan ser jag en kvinna som är åttiosex år och som förbereder sig för en tävling. Hon är fantastiskt vältränad, nästan ofattbart, och hon är hur vital som helst. Man får se henne på gymmet och när hon kör bil och hon berättar glatt hur förvånad hon är över att hon tävlar i bodybuilding, hon började inte träna förr än i sjuttioårsåldern.

Programsnutten jag ser gör mig på väldigt gott humör och jag tänker att ”så häftigt, tänk att köra igång med helt nya saker när man är sjuttio och satsa rejält, så där vill jag ha det när jag blir gammal”.

Två korta tv-snuttar, båda handlar om åldrandet, men för övrigt helt olika saker i fokus. Den ena snutten gör mig ledsen, den andra gör mig glad. Hoppfull snarast, även om det är idiotiskt. För inget av programmen säger något om mitt eget åldrande, om det vet jag ingenting. Men de båda åttiopluskvinnorna, de skapar bilder i mitt huvud.

Åldrandet i sig är ingen sjukdom och det klart att vi i viss mån åldras och dör som vi har levt. Den åttiosexåriga bodybuildern har säkerligen varit fysiskt aktivt och pigg på att pröva nytt hela sitt liv. Men den andra kvinnan, hon som visas på ett obduktionsbord, med Slas i bakgrunden som på sitt karaktäristiska sätt pratar om ensamhet – hur har hon levt? Utan att veta, jag såg inte hela programmet, fick jag ändå känslan av att hon verkat förvirrad, kanske hade hon drabbats av en demenssjukdom, och hade hon det var det ju inget att göra åt den saken.

Åttiosexåriga bodybuilders bor inte på äldreboenden och de har knappast hjälp från hemtjänsten. Ni som arbetar i äldreomsorgen träffar väl därför inte sådana som hon. Och ni äldreomsorgspolitiker, ni planerar antagligen inte med henne i åtanke. Men om vi utgår från att vi kan lära av alla – vad kan då den amerikanska bodybuildern lära oss? // Lill

 

LÄS MER:  Vi vet alla mer

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Vad finns att lära av åttiosexåriga bodybuilders?"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.