Annons

Vad är respektfullt och vad är respektlöst?

I går sprang jag in i en servicebutik för att köpa några semlor. Bråttom hade jag. Folk som väntade på mig och jag ville bara in i butiken, rafsa åt mig semlorna, betala och ut igen. Glad blev jag när jag såg att det inte var någon kö vid kassan. Förutom en dam som stod där och plockade med lite med sina varor och med sin portmonä. Den gamla damen, för gammal var hon, tog god tid på sig, ingen brådska här inte. Sakta, sakta plockade hon ner det hon köpt i en medhavd vagn, en sådan där dramatenvagn. När hon plockat ner allt, stod hon kvar och pratade med kassörskan. Själv stod jag där och småhoppade lite stressigt, ville bara få betala mina semlor och springa vidare. Men istället stod jag still och log jag mot damen.

Fast när jag stått där ett tag med det där leendet, blev jag irriterad. Inte på damen, utan på mig själv. För varför står jag här och ler, tänkte jag. Ansträngt rart och nästan lite överseende och enbart för att damen var gammal. Hade det varit en yngre person, hade jag artigt bett om att få betala. Inte smita emellan på något sätt, bara att få betala medan hon och kassörskan ändå stod där och pratade. De flesta hade säkert svarat javisst eller oj då, här står jag och pratar, självklart, gå du förbi du. Och det kanske den gamla damen också hade sagt. Om jag hade frågat henne. Mitt problem är att jag inte gjorde det.

LÄS MER:  Helgkänsla

Om vi bortser från att vi ibland lever i ett onödigt högt tempo och att vi alla säkert skulle må bra av att inte ha så bråttom och att det verkligen inte är farligt att ibland stå still och bara le mot sina medmänniskor och människor behöver få prata med varandra och allt sådant. Bortser från det. Då återstår det faktum att jag i det här fallet, och säkert i många andra fall också, behandlar en medmänniska annorlunda bara för att hon råkar vara GAMMAL. Jag beter mig, i relation till hur jag brukar bete mig, krystat för att någon har uppnått en viss ålder (oklart vilken, för när blir man gammal). Den gamla damen var inte funktionsnedsatt eller behövde hjälp med något. Hon var bara lite långsam. Och pratig.

Själv vill jag inte att människor ska förhålla sig till mig utifrån att de tycker att jag är gammal – för det är jag ju i relation till dem som är yngre. Jag vill att de ska uppföra sig som vanligt. Är inte det mest respektfullt? Själv tänker jag inte göra så här igen, bete mig så larvigt. Eller borde jag det? Vad tycker ni? Är det respektfullt eller respektlöst att behandla äldre människor på ett särskilt sätt? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

7 Comments on "Vad är respektfullt och vad är respektlöst?"

  1. Du hade gott kunnat be att få gå emellan, med förklaring att Du hade bråttom. Det hade varit ett naturligt påskyndande.

  2. Många äldre jag möter har mist en stor del av sitt sociala nätverk (en del hela). Kan det vara rimligt att anta att vardagskontakter, som med kassörska eller hemtjänst, har en större betydelse för dem? Varför inte lita på din intuition att här pågår en interaktion av värde?
    En annan gissning är att damen bor i närområdet och har större betydelse för försäljaren än du… förorättad? 😉

  3. Frågan är lite intressant tycker jag eftersom det säger något om vår samtid och därmed om vår syn på äldre personer. Tidigare fick vi lära oss att behandla äldre personer med respekt, på ett annat sätt än vi behandlar andra personer med respekt. Inte minst för att äldre personer har slitit hela sitt liv och byggt landet. Nu lever vi emellertid i en annan tid och jag är inte säker på att äldre personer vill bli behandlade annorlunda, precis som du är inne på Lill. Ytterligare en intressant dimension är om vi överför samma tanke till äldreomsorgen. Hur ska personalens bemötande se ut där? ”Rart leende”?

    • Håller helt med dig Anne-Lie. Det finns en risk att ”överrespektande” eller vad man ska kalla det spär på känslan av att det räcker att vara snäll som kan finnas inom äldreomsorgen. Som sagt så kan det mycket väl vara så att den kontakt damen hade med kassörskan var väldigt viktig för henne, men det hade den ju varit även om någon bakom behövt betala fort. Personligen gör jag tyvärr likadant, jag särbehandlar hela tiden människor. Har mycket sämre tålamod med skräniga ungdomar än med gamla damer eller funktionshindrade. Har också en större benägenhet att hjälpa äldre människor bära tunga väskor och kassar nerför trappor (händer ofta i tunnelbanan) än personer som inte luktar så rent och som troligen har missbruksproblem eller annat trots att de många gånger tyngre väskor och kassar. Så den tanke man får efter att ha hamnat i en sån situation är väldigt mycket mer intressant än situationen i sig. Vad har vi för bild på personer utanför det som är vanligast i vår egen värld?

  4. Jag delar Gunnars uppfattning. Det hade inte varit fel att be att få betala. Reaktionen hos den äldre damen och kassörskan har att göra med på vilket sätt du beter dig, om det är artigt och hänsynsfullt eller irriterat och stressat. Vi ska nog respektera äldre, men inte särbehandla för att de är äldre

  5. Anders Åbom | 8 mars, 2012 kl. 14:33 | Svara

    En fråga som kan ses som toppen av ett isberg. Byt den äldre damen mot en person med en synlig intellektuell funktionsnedsättning, exempelvis Downs syndrom, eller en person med tydlig invandrarbakgrund. Hur blir det då? Jag tror att vi mer eller mindre omedvetet särbehandlar både äldre och personer med funktionsnedsättningar liksom invandrare på ett sätt som vi, men en bättre fungerande deaktighet för dem, skulle uppleva som konstlad och kränkande. Jag tror att få personer i deras situation vill behålla sitt utanförskap mot att få ha kvar de begränsade fördelar som vår särbehandling innebär.

  6. Om man är smart nog att hantera den äldre damen som en like och inte som en senil åldring, då klarar man säkert av en person med intellektuell funktionsnedsättning också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.