Annons

Uppgiften är att göra chefen glad

”Folk vill gärna vara ledare. Men de vill inte vara chefer.” Så sa en kommunchef jag lyssnade på för en tid sedan och jag känner igen det. För utveckla en verksamhet, dvs leda det arbetet, är kul. Inte nödvändigtvis så enkelt, men kul. Att däremot ha budget- och personalansvar, som ju ingår i chefens arbete, är ibland mindre kul. Man blir liksom inte alltid så populär. Det är inte säkert att man får vara med i gänget och man kommer, åtminstone periodvis och av vissa, att ifrågasättas. Här någonstans, tror jag vi kan hitta ett skäl till denna tvekan inför chefsuppgifterna.

Fast vi får skylla oss själva, gemensamt, oavsett om vi är chefer eller inte. För i åtminstone femton år har jag hört  forskare, konsulter, politiker och högre tjänstemän tala om LEDARSKAP. Inte om chefskap. Jag har hört om att ”chefsrollen är något man får med tjänsten, men ledarrollen måste man erövra” eller ”en chef måste man följa, en ledare vill man följa”. Det har sagts i olika varianter och formuleringar, men det har alltid gått ut på att även om du är chef så ska du inte vara säker på att dina medarbetare gör som du säger.  Och eftersom det där upprepats så många gånger och i så många olika former, tror jag att det bidragit till att människor faktiskt inte tror att de måste göra som chefen säger, det gör man bara om chefen erövrat den där ledarrollen eller om man själv vill. Jag har sagt det förut men jag säger det gärna igen. För mig är en sådan inställning helt absurd. Det klart att man ska göra som chefen säger. Det är ju så vi har organiserat oss, det är tanken med en hierarki. Var och ens uppgift är att göra närmaste chefen glad – inte genom smicker utan att göra det som chefen vill att man ska göra – hela vägen upp. Det betyder INTE att man inte ska säga till chefen vad man tycker eller att chefen inte ska lyssna på sina medarbetare, det betyder bara att utgångspunkten är att det är chefen som bestämmer. Punkt. För ja, man måste faktiskt göra som chefen säger. Vill man inte det, tycker jag att man ska säga upp sig. (Nej, man måste inte göra som chefen säger om chefen tycker att man ska göra direkt olagliga saker, det är inte det jag menar, och en bra chef med en fungerande verksamhet behöver sällan tala om för sina medarbetare vad de ska göra – det är inte heller det jag menar. Här menar jag en grundläggande inställning till organisationen. Till ansvar och olika funktioner.)

LÄS MER:  Älskar du ditt jobb?

Mitt förslag är att vi slutar att prata om ledarskap när det handlar om chefer. Chefskap är vad det är. Ordet ledarskap kan vi använda när vi pratar om ledare som inte är chefer. För sådana ledare finns det naturligtvis också. Vi behöver inte lulla till det. Fler kommer att vilja bli chefer när det är klart och tydligt för alla, chefer och medarbetare, hur förutsättningarna och ramarna ser ut. Uppgiften är att göra chefen glad. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

8 Comments on "Uppgiften är att göra chefen glad"

  1. Ja du Lill vad ska man säga om ditt inlägg. Jag tror att du blandar ihop begreppen rejält. I ledarskapet ligger krav på tydlighet likaväl som det du kallar chefsskap. Ledarskap är inget flummigt sätt att driva en verksamhet framåt men den kan bara göras av en person med stark tillit till sig själv och andra. Den har förstått att den är till för verksamhetens skull och inte för att själv slippa ta ansvar för hur en grupp utvecklas. Det gamla chefsskapets tid med ord som ensidig lojalitet hoppas jag är borta när de rädda o otrygga cheferna försvunnit och ersatts av personer som genom ett tydligt, ödmjukt förhållningssätt skapar tillit mellan medarbetare och det uppdrag som finns. ( ibland behöver även en ledare sätta ner foten rejält, men inte för att ha ska ha kontroll utan för att givna överenskommelser inte följs). Din sista mening ser jag närmast som att du har ett stort mått av humor.

  2. Jag tycker inte Lill blandar ihop begreppen. Att vara chef innebär ju också att vara ledarte i en och samma roll. Finns det någon tjänst som heter ledare? Är det inte i så fall en del av något namn på en chef på lägre nivå? Att vara en informell ledare är ju något helt annat, den saknar beslutsrätt som en chef men har ändå en viktig roll. Jag känner igen diskussionen om att chefer gillar att leda men inte fatta trista beslut i ekonomifrågor och personalärenden men det ingår i spelet så man kanske ska tänka sig för noga innan man tar ett chefsjobb.

  3. Jag undrar om du arbetar inom äldreomsorgen, eftersom chefer där kan ha upp till 120 anställda. Därav problemen inom äldreomsorgen där chefer säger ”att det hade jag ingen aning om”, när personal misssköter sitt jobb så att vårdtagare kommer till skada. Observera att det finns inga andra arbetsledare på lägre nivåer. Om man jmf med annan verksamhet som har olika skift finns det ofta skiftesledare dvs en närvarande chef som hjälper till att organisera det dagliga arbetet och kan se om problem uppstår. Man kan då förstå att chefen inom äldreomsorgen inte varken hinner orkar att vara lyhörd och leda varje personal. Har själv varit i den situationen där jag för varje liten förändring skulle övertyga 120 personer. Orkade inte till slut. Var även rädd för vad som kunde hända eftersom jag hade liten möjlighet att hinna vara med i det dagliga arbetet. Personalen tyckte ofta att v i skulle ”rösta”. Tyvärr blev resultatet ofta vad som var bäst för personalen, inte vad som var bäst för de personer vi vårdade. Det fick mig att undra om personalen trodde arbetsplatsen var en demokratisk förening. Det är ett ytterst fåtal chefer som klarar att vara den superledare som ofta omtalas, håller lite med Lill att det har gått lite väl långt när det gäller förväntningarna på cheferna.

  4. Chef är en befattning, där ledarskap ingår som en del. Ledarskap kan ske på flera nivåer. Själv är jag verksamhetschef i Äldreomsorgen och har en organisation med arbetsledare ”ute på golvet”. Ledarskapet kräver en vilja och ett mål kombinerat med personalens delaktighet i verkamhetens utveckling. Jag tituleras understundom ”chefen” med en ton av respekt och lojalitet. Att jag har administrativa arbetsuppgifter och budgetansvar förutom ledarskapet är en del av utmaningen.

  5. I USA släppa cirka 5000 managementboktitlar per år. En fantastisk siffra. Men innehållsligt är ledarskapsteorierna begränsade till 3 områden: Auktoritärt ledarskap, demokratiskt ledarskap och någon form av helt delegerat ledarskap.
    Det som, oaktat teori, är gemensamt är den gemensamma nämnaren som kallas formellt tilldelat chefsskap. Dvs, företaget, ägaren, förvaltningen etc, måste ha givit någon formellt mandat och befogenheter att peka ut en given riktning för verksamheten och att ge denne någon lön för att axla den rollen.
    Denna roll är ett saktförhållande och existerar oberoende om chefen är bra eller dålig i sin utövning.
    Som pedagogiskt grepp är det bra att göra denna uppdelning för den som är osäker på vad det innebär att vara chef egentligen.
    För mig som arbetat som chef ett antal år är detta formella en självklarhet. Lika självklart är det att det inte räcker med en formell roll utan chefen måste få verksamheten att gå mot den riktning som han/hon fått i uppdrag att driva verksamheten och kan detta ske på ett sätt där personalens motivation och engagemang kan bibehållas och öka är detta givetvis önskvärd, av flera skäl: Lägre sjukskrivningar, nöjdare kunder, trevligare arbetsmiljö etc.
    Tveklöst går det att driva en verksamhet utan personalens gillande och i vissa faser av t.ex. en nerdragning är det oundvikligt.
    Alla medarbetare måste kunna sin roll, såväl som chefens annars måste chefen förklara detta och för de flesta ter sig detta rimligt och logiskt.
    Om man däremot tror att medarbetarna är på jobbet för att göra chefen glad då han man gjort arbetsplatsen (där man själv är lika utbytbar som medarbetarna) till sin egen plaskdamm och då är man helt fel ute. Medarbetarna är på jobbet för att, på samma sätt som chefen, utifrån sin formella anställning göra ett bra eller dåligt arbete men syfte att skapa mervärde för kunden/patienterna/medborgarna etc. Inte för sin egen skull.
    Jag anser dock att fler medarbetare borde känna till att de får lön för att utföra ett mer eller mindre specifikt arbete och att det finns en person utsedd för att se till att dessa arbetsuppgifter tydliggörs, förklaras och följs upp: chefen. Som representant för den anställande parten (arbetsgivaren) borde åtminstone rollen generera någon form av respekt för detta uppdrag. Som vi vet är det dock inget man kan räkna med.
    Jag blir glad på jobbet när jag ser att, de av arbetsgivaren uppsatta, målen nås och jag/vi lyckas och är framgångsrika. Inte för att någon medarbetare gjort mig glad genom att lyda.

    Det är för mig att begränsa sig själv och att betrakta medarbetarna på samma sätt som Patronen såg på sina livegna undersåtar.

  6. Anders: bra och intressant kommentar. JAg håller med om att detta med chef och ledare är en rent semantiskt distinktion. Att vara ledare i meningen ”vara respekterad och vilja vara efterföljd” ingår i chefspaketet och kan ses hos bra chefer, men inte hos dåliga./Gunilla

  7. Om jag har humor? Det klart att jag har humor. Men jag skämtar inte när jag säger att uppgiften är att göra chefen glad, även om ”glad” skulle kunna bytas ut mot ”nöjd”. Chefer blir nämligen nöjda om ens medarbetare lyckas nå de resultat som formulerats. För det ökar chefens möjligheter att i sin tur göra sin chef glad/nöjd. Den chefen kan sedan glädja sin chef. Hela vägen upp till de politiska företrädarna, som ju faktiskt är folkvalda och bara får bestämma så länge som väljarna tycker att de ska få göra det. Det är således inget skämt från min sida, bara en konkretisering av hur vår demokrati och vår organisationsstruktur fungerar. Glada och nöjda medarbetare underlättar självfallet beslutsprocessen, men att rösta om hur verksamheten ska utformas eller arbetet ska utföras är ju fullständigt befängt, även om det inte är ovanligt, och jag tror att om man som chef använder sig av sådana metoder så är det just för att man inte vill vara chef. // Lill

  8. Gunnar Brolin | 26 januari, 2011 kl. 11:11 | Svara

    Det är både ”virke i och skalle på Dej” Lill!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.