Annons

Surfar du med dig själv eller emot dig själv

För ganska många år sedan (vad det nu är) gjorde jag ett sådant där personlighetstest man ibland gör i jobbsammanhang. Det var min dåvarande arbetsgivare som utbildade organisationens chefer och det var i den utbildningen som testet ingick. Under en dag, jag har för mig att det faktiskt var under en hel dag för det här var ett omfattande test, fick jag och de andra cheferna svara på hundratals frågor. Papper efter papper med färdiga svar att välja mellan. Dagen efter satte vi oss sedan en och en, tillsammans med psykologen som gått igenom svaren och det som svaren resulterat i, dvs någon slags bedömning av mina karaktärsdrag och förmågor – och därmed även, naturligtvis, mina oförmågor.

Psykologen och jag hade varsin jättebunt papper i handen och det tog en halv dag att gå igenom dem allihop. Här fanns diagram och flödesscheman, och långa texter och korta texter och cirklar. Och alltsammans sa något om mig. Eller som psykologen säkert sa att “det här är ingen sanning, och du gör vad du vill med det, men något säger det kanske”. Ja, ni vet, sådär som psykologer brukar säga i sådana här sammanhang.

Innan vi gick igenom resultatet, psykologen och jag, frågade han mig i vilken verksamhet jag var chef och på vilken nivå (jag vet inte om han missat det eller om det faktiskt var meningen att han skulle ställa den frågan just där och just då). När jag svarade att jag arbetade som enhetschef i äldreomsorgen så tittade han på sina papper och sa spontant “då måste du ha det besvärligt”.

LÄS MER:  En krukväxt i fönstret

Jag tror inte att det ingick i psykologens instruktioner att säga sådana saker i sådana sammanhang, innan vi ens hunnit prata om resultatet. Men när det väl var sagt, frågade jag naturligtvis vad han menade med det. Efter att ha försökt att slingra sig lite grand och släta över det han sagt, sa han i alla fall att av testresultatet att döma så hade jag karaktärsdrag och förmågor som inte nödvändigtvis stämde överens med de karaktärsdrag och förmågor som är bäst att ha för en enhetschef i äldreomsorgen. Ungefär så. Det är inte helt lätt att komma ihåg exakt så här många år efteråt, men det var i alla fall vad jag tog med mig, och vad jag successivt kom att tänka allt mer på. För jag trodde då, och jag tror fortfarande, att psykologen hade rätt. Det jag var bra på, hade jag inte så stor glädje av på just det jobbet, och det jag behövde vara bra på, det fick jag anstränga mig väldigt för att vara bra på, och det tog därför mycket kraft. Betydligt mer kraft av mig än av dem som s a s hade det redan från början. Jag hade möjligen kunnat utveckla en del andra sidor hos mig själv och möjligen lärt mig att använda mig av dem jag redan hade, det tror jag. Men samtidigt hade det som sagt kostat mycket kraft och frågan är om det hade varit värt besväret. Just då i livet tyckte jag inte att det var det, så jag sökte mig vidare, till andra arbetssammanhang där jag tänkte att jag skulle ha större glädje av mig själv och det jag själv var bra på, och därmed utveckla de sidorna ännu mer.

LÄS MER:  Besöksförbudstider - Del 1

Det var inte så att jag hittade rätt direkt, och jag är inte säker på att jag ens gjort det idag, men vad jag menar är att jag tror att vissa sammanhang kräver att man kan tvingas arbeta emot sig själv för att bli bra på det man gör, och i sådana sammanhang ska man nödvändigtvis inte vara kvar och slita med det. Mot det talar självfallet att det finns något bra med att faktiskt utmana sig själv och tvinga sig själv att använda sig av sidor hos en själv som man inte vanligtvis använder sig av. Vad jag menar är bara att det gäller att hitta en balans i det där. Mellan att surfa med vågorna och surfa emot dem. Egentligen surfa med dig själv eller emot dig själv. // Lill

2 Comments on "Surfar du med dig själv eller emot dig själv"

  1. Marie Bengtsson | 22 maj, 2014 kl. 13:57 | Svara

    Så bra skrivet. Din text ger reflektion till eftertanke. Står själv som 50 plus och funderar över surfingen med eller mot vågorna. Tror jag börjar hitta dom rätta vågorna just nu. Tack för den inspiration Du ger på din blogg
    Marie

  2. Jag vill svara på frågan, eller ska vi säga testet som Du gör i Ditt inlägg här. Svaret blir en beskrivning av hur svt;s valtest inför EU-valet utföll. Jag gjorde allt jag kunde för att svara så sanningsenligt och ärligt som möjligt. Ingen ”fejkning” minsann. Genom livet har jag haft arbetsledande befattning i både eget och andras företag. Och har alltid röstat borgerligt. De tio-femtontalet ja och nej frågorna var så klurigt ställda att det egentligen hade behövts ett A-fyra för att tala om hur jag egentligen ville svara. SD vann stort på att jag svarade ja på frågan om jag tyckte att invandringen var onödigt stor och dessutom förordade mer frihet i livet för människorna. Mina ”egna” forna partier hamnade långt ner på listan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.