Annons

Skapar du din chef?

För ett tag sedan var jag med på en ledarutvecklingsdag. Min uppgift var att ställa frågor till deltagarna, så att de själva skulle komma fram till kloka slutsatser. Ämnet för dagen var personliga värderingar och de som var med fick i uppgift att tänka på de chefer de haft och sedan parvis berätta för varandra vilka egenskaper de uppskattat hos sina tidigare chefer. Det var där jag kom in i bilden, med frågorna.

Person A jag pratade med, berättade att hon haft sisådär 6-7 chefer genom åren och att alla varit bra. På olika saker visserligen, men på det stora hela utmärkta chefer. Person B tog sedan över och berättade att hon haft ungefär lika många chefer, alla lika dåliga. På olika saker även i hennes fall, men överlag usla. Person A sa då till person B att ”vilken otur du har haft”. Varvid person B sa till person A ”jag önskar jag hade haft samma tur som du”.

Jag vet inte hur bra min fråga var, men den handlade självfallet om det verkligen var tur och otur vi pratade om här. Turpersonen funderade och kunde snabbt konstatera att hon alltid utgått från, när hon fått en ny chef, att den nya chefen skulle vara kompetent och att hon därefter lagt märke till allt kompetent som chefen sagt och gjort. Så vid närmare eftertanke var hon ganska säker på att det inte handlade om tur i hennes fall utan helt enkelt om ett positivt förhållningssätt. Hon förväntade sig helt enkelt bra saker från sina chefer och det var vad hon fick.

LÄS MER:  Uppdrag LIVET

Den otursförföljda personen däremot, kunde inte för sitt liv gå med på att hela paraden av undermåliga chefer skulle ha något med henne själv att göra. Hon menade att hon hela tiden försökt att ha en neutral inställning till alla nya chefer hon träffat på, ”väntat ut dem” var ett uttryck hon använde, men att hon alltid blivit lika besviken.  Jag fortsatte att ställa frågor och be henne berätta mer, men vi kom inte så mycket längre.

Visst kan man ha otur och råka ut för mindre bra chefer, eller tom en och annan katastrofchef, jag är med på det. Men om ALLA chefer man har haft har varit av den sorten, ja då ska man nog fundera på sina egna attityder och förväntningar. För efter att ha pratat med A och B är jag helt övertygad: vi skapar våra chefer, genom förväntningar och vad vi har fokus på. Nej, inte helt och hållet – allt sker inte i våra huvuden, någon slags objektiv sanning går jag med på att det finns – men i stora drag. Accepterar man den tanken, vilket jag gör, då är det nog dags att tänka tanken att vi skapar även de andra vi träffar på jobbet, och annars också för den delen. Vi skapar våra medarbetare, våra kollegor och ja, vi skapar brukarna. Fundera på det du som träffar en massa trevliga människor hela dagarna och du som träffar en massa otrevliga människor dagarna i ända. Och som alltid: Rätta mig om jag har fel. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

14 Comments on "Skapar du din chef?"

  1. Eva Pålsson | 18 mars, 2010 kl. 07:33 | Svara

    Framtiden är inte ett resultat av
    valen i nuet, men en
    plats som skapas –
    – skapas först i tanke och
    vilja, sedan med hjälp av det man gör.
    Framtiden är inte en situation vi kommer till,
    utan en vi skapar. / I Schaar
    Jag tror du har rätt. För mej stämmer texten ovan. Det gäller inte bara chefer utan också arbetskamrater, umgänge, man och barn.
    Det var roligt att läsa det du skrev.
    Gör som Nalle Puh och önskar en glad torsdag.
    Vänliga Norbergshälsningar Eva Pålsson

  2. Du har helt rätt

  3. Anna Nilsson | 18 mars, 2010 kl. 08:04 | Svara

    Jag har haft en del riktigt dåliga chefer och en del helt fantastiska! Jag köper inte påståendet att vi skapar våra chefer, men jag tror man kan lära sig något av sina erfarenheter. Inte minst om man sälv en dag befinner sig i chefsrollen. Ta vara på det bra och utveckla det, men kom ihåg dina dåliga chefer och unvik att bli som de.

  4. Du har helt rätt. Om man fokuserar på det som är bra hos en person, oavsett chef eller ej, så överväger till slut det positiva. Jag har märkt att personer som lyfter fram det negativa hela tiden gör det om många i sin omgivning, inte bara om sin chef. Jag har också haft väldigt dåliga chefer men det går inte att hela tiden reta sig på det, det blir outhärdigt att arbeta då, när man ska möta denna människa var o varannan dag. Jag tycker att jag gör mig själv en tjänst om jag då försöker se det positiva sidorna hos henne/honom. Man kan bara gå til sig själv – alla har vi sidor som är mer eller mindre uppskattade hos omgivningen, eller?

  5. Kristina Ö | 18 mars, 2010 kl. 08:55 | Svara

    Självklart går det att påverka sin arbetsmiljö genom positivt tänkande. Däremot har jag svårt att se att vi skapar våra chefer. Vissa grundförutsättningar måste finnas hos en person för att han eller hon ska vara en bra ledare. Saknas dessa egenskaper, är det svårt att skapa en god chef. Med positivt tänkande kan jag dock som anställd ge chefen ork och kraft att vara chef – och på så vis kan jag själv bidra.

  6. Ledarskapet formas i en relation mellan chef, medarbetare och ”kunder” snarare än av personliga egenskaper hos chefen. Läs mer i Maria Tullbergs bok ”Med ljuset på – om ledare och ledda i äldreomsorgen, Liber AB 2006

  7. Pi-Charlotte | 18 mars, 2010 kl. 09:54 | Svara

    Skapar jag min omvärld…. troligtvis. Det är i alla ett sätt jag kan förhålla mig på, som gör att jag är mer delaktig i mitt eget liv och med mina medmänniskor. Risken att hamna i offerrollen minskar drastiskt. :-))

  8. Ja, jag tror att vi med våra ord och handlingar skapar våra chefer. Detta då chefen oftast endast har sina medarbetare att spegla sig. Tyvärr finns det chefer som lever i sin egen ”kokong” och utesluter eller vågar inte ta till sig det goda från medarbetarna i form av hur medarbetarna upplever chefen i olika situationer. En chef som vågar lyssna in och förändra ger utrymme för tillväxt också hos medarbetarna.

  9. Jag tror också att det till ca 99 % handla om vilken inställning man har till de människor man möter. Svårt att förklara annars hur vissa kan ha sån ”otur” att de alltid möter otrevliga och inkompetenta människor i sin omgivning, medan andra har mer ”tur” med dem som de möter. Men det verkar som om det svårt för många som har ”otur” i sina möten att se sin del och kunna ta ansvar för att skapa bra möten med de människor man möter.

  10. Inom vården har vi ju våra enhetschefer som sitter i en svår sits, med sina överordnade chefer som ibland inte har en aning vad vård av äldre innebär. Vi har haft många bra enhetschefer men alla har slutat för att de inte haft någon förståelse från socialchefen. En chef måste vara kunnig inom området han/hon är chef för!

  11. Likväl som man talar om ledarskap tycker jag att man ska tala om medarbetarskap. Ska man få en bra arbetsplats bör alla dra sitt strå till stacken. Om jag själv bidrar, ser möjligheter och förhåller mig positiv men trots detta har en chef som inte är bra för mig bör jag lämna. Livet är för värdefullt för att slösas på strider jag inte vinner.

  12. Intressanta tankar. På 80-talet deltog jag i en utbildning där Wolf Feldman, dansk sociolog, föreläste. Han menade att man har de chefer man förtjänar. Jag har under årens lopp många gånger funderat och relekterat kring hans utsago och i dagsläget tänker jag att det finns en hel del sanning i det. Frågen är om ovanstående artikel stöder hans tankar? Vad tror ni?
    Inger

  13. Gunnar Brolin | 23 mars, 2010 kl. 06:00 | Svara

    På tidigt 70 tal eller något år tidigare förekom ”sensivitetsträning” för blivande chefer, på Lidingö vill jag minnas. Då kläddes alla deltagare av och det fullständigt! Mentalt! De som klarade sej helskinnade var ”småpsykopater”. De mer ömsinta och ömhjärtade fick söka psykiatrisk hjälp efteråt. väldigt många i alla fall! Vilket otäckt sätt att utbilda chefer!

  14. Om alla ständigt ska förhålla sig positiva riskerar vi att hamna i en stillastående organisation, i ett stagnerat samhälle.
    Att arbeta med människor som klarar att tänka självständigt och att reflektera med en kritisk hållning, inte bara över sig själv, utan även över medarbetare och över arbetet, innebär är att arbeta i en utvecklande gemenskap. Där finns möjlighet till personlig utveckling (oavsett om man är medarbetare eller chef), till förbättring av organisationen och av omvårdnaden.
    Hurra! för människor som kan se både bra och dåligt och som kan leverera både beröm och kritik!
    Blä! för att jobba med människor som tvångsmässigt alltid måste lyfta fram ”det positiva” och därigenom lägger locket på all möjlig utveckling!

Lämna ett svar till Birgitta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.