Annons

Personal har fått nog av anhörig

En anhörig har i fem års tid trakasserat personalen på ett demensboende i Karlstad. Läget blev akut nyligen när den anhörige installerade kameror i den boendes lägenhet. Nu har samtliga i personalen begärt omplacering och anmält situationen till Arbetsmiljöverket. Läs mer på ka.se…

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

1 Comment on "Personal har fått nog av anhörig"

  1. Elisabeth Helldén | 16 augusti, 2013 kl. 10:25 | Svara

    Jag är ju inte insatt i detta fallet och när man läser artikeln så är det ju bara en sida man får höra om, tyvärr, och så är det ju oftast. Som det ser ut verkar det kanske lite extremt. Samtidigt så känns det som att man känner igen sig i de anshörigas frustration. Absolut så finns det hjältar och underbara människor inom äldre omsorgen och dom är fantastiska som finns där och står ut. Både med mindre bra kollegor och med mindre bra chefer, det är säkert en svår sits om man inte kan se med distans på det. Tyvärr har mentaliteten att människor skall hålla tyst för sitt eget bästa drabbat dom flesta branscher i Sverige men säkert inte allra minst inom vården. Som anhörig ser jag att det inte fungerar med hemtjänst t.ex. Inom familjen har vi haft erfarenhet av 3 äldre och deras samröre med äldrevården. Det har till 80% inte varit en positiv erfarenhet, där man som anhörig nästan sköter en administrativ heltidstjänst för äldreomsorgen, där man ju skulle få hjälp. Nej!, vi är inte av den besvärliga typen, tvärtom, man försöker låta det första mötet vara trevligt och utgå från att den här gången kanske det fungerar eller blir bättre. Jag vet faktiskt inte längre om den metoden fungerar och det är ju en negativ spiral som föds om det skall till en maktkamp varje gång man skall kämpa för hjälp till sina anhöriga. Rösterna blir ju antagligen bara hårdare högre och slitsammare på båda sior skranket. Det här är ju såklart utifrån lätt att sätta fingret på, att oganisationen var den befinner sig i omvårdnaden inte fungerar. Min gamla 89-åriga mor häpnar när hon med sin erfarenhet av arbete inom sjukhus , i ett brinnande andra världskrig, arbetade på ett av de sjukhus man helst inte ville vara på, när man var ockuperade, fiendens sjukhus. Kontentan var att hon såg människan i dom och respekterade dem och fick därför respekt själv. Hon räddade landsmän och läkare som var med i motståndsrörelsen och hon räddade människors livsvilja när dom ville lägga sig ner och dö även hos fienden och blev faktiskt själv räddad av fienden i utsatt läge. Alla våra gamla har en historia, som kanske t. o.m. har varit tuffare än vad våra generationer behöver kämpa med.. Varför kan vi inte ge våra äldre en bra tid, en tid som borde vara en bonus och grädden på moset. Vi är allt för många anhöriga, flertalet tyvärr, som måste kämpa utöver det vanliga för våra anshöriga för att ge dom glädje och trygghet dom sista åren. Det måste bli en attityd förändring och man behöver se och inspireras av dom som är hjältar och vågar ta den svages parti såväl inom sjukvårdens organisationer som ute på golvet. Bra chefer lyssnar till sina anställda och anställda kan få lov att tala om sin situation. Just nu finns det en mentalitet av för många människor som beter sig som möss och harar och som bara skyddar sitt eget skinn, det leder bara till ohälsa hos oss alla. Och var det inte hälsa omvårdnaden skulle förstå sig på?! Anhöriga får såklart inte gå till överdrift, personalen är ju också bara människor men anhöriga behöver också få sina röster hörda i detta. Det är våra älskade som ni får den äran att ta hand om, dom som tog hand om oss en gång. Precis som när vi säger att när skolan inte fungerar för barnen så är det våra älskade ädelstenar ni fått förtroendet att ta hand om. Förtroendet får för många gånger sig en knäck i dessa sammanhang, så det kan vara förståeligt att anhöriga blir rent ut sagt tokiga på logiken och systemet som är som en Molierepjäs ibland eller som min mamma sa, det verkar vara rena hönsgården, ingenting fungerar ju. Eller som två mycket äldre herrar sa i min närhet när dom möttes efter en längre tid, -vad gör du nu för tiden? -jo, jag gör lite av varje men mest håller jag reda på hemtjänsten. Ja, jag kunde inte låta bli att le då. Även om det går kanske lite långsammare i livet när man är gammal, är det skarpa hjärnor många gånger och när man blir gammal underskattas man, säg inte nej!, rannsaka dig själv. Ja jag har gjort rannsakningen och jag har gjort misstaget att underskatta min mamma ibland och det visar sig att det hon uppfattat många gånger vart alldeles korrekt. Så gör inte vår generation dummare än den är, annars kommer dom här decennierna att bli kända för det i framtiden av våra barn. Jag vill tacka dom som vill något och som är hjältar och vågar säga ifrån. Jag hoppas dom orkar fortsätta sin goda vilja och kämpa.

    Elisabeth

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.