Annons

På tapeten

Nu är det modernt med neonfärgade kläder igen. Ja, antagligen var det modernt redan förra året, eller året där innan, för dem som begrep. Men nu är det i alla fall så pass modernt att tom jag begriper det (och då har det möjligen blivit så modernt att det inte alls är modernt bland de som förstod från början).

Jag tänker på det där. På trender och cykler och på att det alltid är något som är på tapeten. I alla sammanhang. I äldreomsorgen pratas det till exempel mycket om demens och läkemedel just nu (och samma sak där möjligen, att de som ligger i framkant pratade om det för flera år sedan). Härom året var det ”djur i äldreomsorgen”, dvs vilken glädje och nytta de som bor på ett äldreboende kan ha av att det finns en hund eller så på avdelningen. Och innan dess, eller kanske efter, hade vi det salutogena förhållningssättet. Och Thyra Frank, danskan med sitt omskrivna äldreboende i Köpenhamn. Henne har jag inte läst en rad om på flera år.

Hur är det med det där? Hur mycket påverkas ni som arbetar i äldreomsorgen av vad som, av olika anledningar, så att säga är på tapeten för tillfället. Är det så att när ni läser om hur bra det kan vara med djur i äldreomsorgen, att ni då tänker ”vilken bra idé, det där borde vi testa” och så testar ni det? Eller läser ni om det och så är det bra med det? Finns det utrymme för att prova det där som verkar bra men som man kanske inte måste göra? // Lill

LÄS MER:  Vi vet alla mer

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

2 Comments on "På tapeten"

  1. Det jag saknar i det vardagliga arbetet är just de där samtalen om vad som det just nu skrivs om. Tiden för att diskutera om det är något att ha. Om det är värt att testa. Jag saknar ett sätt att få ut all vetenskap i det verkliga omvårdnadsarbetet. Och att vi som arbetar är medvetna om att det ligger vetenskap bakom metoden. Om man har den förståelsen för varför man gör saker på ett visst sätt tror jag att metoder fungerar så mycket bättre. Är det någon som har bra idéer på hur man håller sig uppdaterad på nyheter inom vetenskapen och hur dessa diskuteras och når ut i omvårdnaden?

  2. Anders Åbom | 10 april, 2012 kl. 08:59 | Svara

    Det finns en risk med detta att ”på egen hand” söka efter och prova nya metoder. Var har vi kontrollen över om det verkligen är bra? I trenden ligger ju också en positiv värdering som kanske gör oss blinda för helheten eller riskerna? Detta tycker jag är uppenbart när det gäller djur inom omsorgen. Var tog riskerna för allergiker, både bland kunder och personal vägen? Var tog smittkontrollen och hygienrutinerna vägen? Jag har sett djur i omsorgerna som varit där mest för att matte (=personal) tycker det är praktiskt att ta med hunden på jobbet. Evidensbaserade metoder kräver utvärdering med vetenskapliga metoder. Mer av nära samverkan mellan praktiska omsorger och utvärderande forskning är önskvärt, men inte pigga experiment utan bred analys av konsekvenserna. Jag tror att det är positivt för all personal att se och förstå betydelsen av hur kunskaperna inom deras yrkesområde byggs upp i samverkan med utvärdering. Sedan finns det väldigt mycket att göra som inte kräver evidens, trevligt dukade matbord, valbara aktiviteter, blommor i fönstren, vänligt och respektfullt bemötande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.