Annons

Omsorgens unga talanger – vilka är deras drivkrafter?

De har högsta betyg i allt när de går ut gymnasiet. På universitetet läser de gärna två utbildningar parallellt. Samtidigt som de engagerar sig i några av de föreningar som finns på skolan. När de sedan ska ut i arbetslivet söker de arbetsgivare som ger dem stor frihet och mycket uppmuntran. De stannar i några år hos arbetsgivaren men vill sedan vidare till nya utmaningar hos en annan arbetsgivare. Men inte heller där stannar de särskilt länge eftersom de vill vidare. För de vill lära sig nya saker och hantera nya utmaningar. De vill utvecklas.

Ungefär så lät det när en framtidsspanarkonsult berättade för mig hur framtidens medarbetare fungerar. De som är födda under andra halvan på 80-talet och första halvan på 90-talet. Unga talanger kallades gruppen för, och min första tanke när jag lyssnat färdigt  var ”om det här är en slags sann och samlad bild av unga vuxna i Sverige, vem ska då arbeta med vård och omsorg, i äldreomsorgen och i funktionshinderomsorgen”. Men så sansade jag mig och tänkte att de svepande formuleringarna om framtidens medarbetare knappast var en beskrivning av dem ALLA. Naturligtvis inte.

För till att börja med finns det alltid olika grupperingar i en och samma generation. Det är ju inte så att alla som är i min egen ålder har gjort samma resa i skolan och på arbetsmarknaden, eller kommer att göra det i framtiden. En del av oss kommer att arbeta kvar hos samma arbetsgivare tills det är dags att gå i pension, andra kommer inte att göra det. En del tycker att pensionen ligger rätt så nära, andra tycker att karriären precis har börjat. Olika är vi.

LÄS MER:  Varken Brukare eller Kund

Och dessutom. Rent krasst. Den här typen av talanger, de har väl aldrig dragits till omsorgsyrken. Hur många har ni träffat på jobbet som hade högsta betyg i allt och som läste dubbla utbildningar på universitetet? Inte så många antagligen. Gruppen Unga talanger kan vi väl alltså sortera bort när vi funderar på vilka som ska arbeta med vård och omsorg i framtiden.

När jag då sansade mig, och konstaterade just det, att det inte är de med de högsta betygen eller de största ambitionerna, som nu anställs eller kommer att anställas det närmaste, blev jag dock lite trött. För det slog mig att så gott som varje gång när kloka konsulter har berättat för mig hur unga människor vill ha det på jobbet och hur de vill att deras chefer ska vara och huruvida de vill bli chefer själva eller inte och hur viktig lönen är och hur stort deras behov av uppmuntran och beröm är – ja, då är det alltid de här med höga betyg och långa utbildningar och några år på något universitet utomlands de pratar om. Det är en viktig grupp, jag säger inte annat. Fast hur vi än vänder och vrider på det så kommer de inte att arbeta i hemtjänsten eller på ett boende av något slag, förutom möjligen under några veckor på sommaren. Istället skulle jag vilja höra om de andra. Om unga människor som tycker om att stödja och hjälpa andra. Hur ser deras drivkrafter ut? Vad kan få dem att välja att arbeta med vård och omsorg? För den gruppen finns väl också?

LÄS MER:  Roligt?

Så nu undrar jag. Ni som fyrtioplus – hur skulle ni beskriva de unga personer ni jobbar tillsammans med. De som är födda under senare delen av 80-talet. De som fyllt tjugo men inte trettio. Vad är gemensamt för dem? Hur vill de ha det på jobbet? Byter de arbetsgivare ofta? Vad behöver ni tänka på särskilt för att jobbet ska vara attraktivt? Vad utmärker dem?  (Jag vet att jag frågar efter generaliseringar. Men ibland behöver man klumpa ihop för att se något slags mönster.) // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Omsorgens unga talanger – vilka är deras drivkrafter?"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.