Annons

Om ingen pratar farsi?

För några månader sedan visades en dokumentär på tv om 88-åriga Simin från Iran. Simin pratar ingen svenska, hon pratar farsi, och hon bor på ett äldreboende utanför Göteborg. Vad jag förstår är det ingen av dem som arbetar på det här äldreboendet som pratar farsi. Istället försöker personalen prata med Simin genom att prata väldigt TYDLIG svenska (VÄLARTIKULERAT ni vet), peka och ibland höja rösten. För även om människor inte förstår bättre för att man höjer rösten, är det ju ofta så man gör när man kämpar med att bli förstådd. För personalen kämpar med det och Simin kämpar med det – även om i synnerhet Simin verkade ganska uppgiven. 

Eftersom äldreboendet i filmen ligger i den kommun där jag bor, vet jag att det inte bor särskilt många människor från Iran där. Det finns alltså inte, vad jag vet, tillräckligt många äldre farsitalande personer så att man s a s kan få ihop till en grupp, så att folk kan prata med varandra. Jag tror inte heller, men kan som vanligt ha fel, att det finns så där väldigt många anställda heller som pratar farsi. Och då är frågan; hur gör man? Hur organiserar man och hur fixar man från äldreomsorgens sida till det så att människor har andra människor omkring sig som förstår vad man säger. Både andra äldre och andra bland personalen.

I större kommuner borde det vara lättare. Jag menar chansen att det finns fler bland dem som arbetar i äldreomsorgen som pratar andra språk än svenska är större. Men i mindre kommuner? Hur ska man göra då? Och hur kan man kommunicera annars på ett bra sätt, än med hjälp av det talade språket? Hur gör ni? // Lill

LÄS MER:  Roligt?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

10 Comments on "Om ingen pratar farsi?"

  1. Hej!!! Usch ja, tyvärr känner jag igen mej från filmen på teve jag såg den. Jobbar också i en liten kommun som din kommun och vi har inte hittat några bra sätt att göra det. Tacksam för tips!!!

  2. Här finns två problem, ett för personal och Simin att förstå varandra
    och ett för Simin att ha trevlig kontakt med personer som talar samma språk.
    Samma problem har den som är döv eller dövblind, var finns personal som kan de språken? Och var finns de äldreboendena? Några finns men har kommunen råd att köpa plats på annan ort?
    I den dagliga kontakten kan man använda ex. Pekbok för vuxna (avsedd för det mest elimentära frågorna och anv. vid Stroke.) man kan använda bilder, finns flera bildbaser, som används av personer med kognitiv nedsättning ex. utvecklingsstörning. I en del kommuner har man verksamheter riktade för dem, dagcenter/liknande, och ganska ofta verksamhet som tar fram bilder ex. ritade bilder, fotografier, piktogrambilder mm. Gör man en intervju med anhöriga om personens behov och intressen kan man göra personlig bilderböcker att användas vid kommunikation.

  3. Ja, det är många grupper som inte blir förstådda, för egen del fasar jag för att hamna på ett äbo och ingen vet något om vegetarisk mat. Ingen vill heller, man förlöjligar gärna och försöker lura personen. Har själv jobbat inom äo i många år så jag har ganska god inblick. En äldre svenska som inte var religiös ville inte ha någon med schal då hon tyckte att hon blev påprackad en religion hon inte ville ha. Då gick hela gruppen in till henne och skällde ut henne, kallade henne rasit, det har jag för övrigt sett flera gånger om gamla har svårt att prata med invandrare som inte är helt hemma i språket eller våra vanor. Ja, då är enklaste vägen att kalla dem rasister, det få tyst på dom. Ett annat problem är när folk står och skrattar och pratar över huvudet på de gamla under skötning, ofta på ett annat språk, gissa om de som ligger där utelämnade också känner sig uteslutna.

  4. Eva Fredriksson | 26 januari, 2012 kl. 12:34 | Svara

    De enda som kan lösa sådana här problem är de anhöriga, enligt min åsikt. Be om tips o förslag till hjälp. Jag tror, att de uppskattar att bli tillfrågade. Det är ju självklart, att alla språkgrupper inte kan förväntas få personal, som talar samma språk men vi får försöka lösa problemen i samarbete. Det är inget nederlag att inte ”kunna själv”.

  5. Vi hade en dam som bara talade ungerska på äldreboendet. Tillsammans med dottern gjorde vi ett litet lexikon som hängde på rollatorn, och som dotterna sedan fyllde på med fler ord. Vi använde oss även av pictogrambilder som underlättade kommunikationen.

  6. Gunnar Brolin | 27 januari, 2012 kl. 08:28 | Svara

    Vad hände då med den gamla, oreligiösa damens hjärna, självförtroende och integitet? Förmodligen tycker hon sej ha fått en hel grupp med fiender. Eller hur!?

  7. I Stockholm har vi arbetat för ett mångkulturellt samhälle med blandade boenden. Men utvecklingen med privata utförare har inneburit fler nischade boenden och hemtjänst med andra språk. Är det bra kan man fråga sig? I de kommunala boendena borde man kunna via anställningsförfarande och scheman ha personal med olika språkkompetens men ett stort problem är faktiskt att svensktalande äldre och ibland dementa vårdas av personal som inte kan svenska. Det måste vi våga prata om-det tystas ofta ner i debatten. Utbildning av vårdpersonal i språk är ultimat för att både svensktalande och äldre med annat modersmål ska bli sedda och hörda.

  8. renate moberg | 27 januari, 2012 kl. 15:42 | Svara

    Man kan göra så här (om kommunen har infört LOV!):Två undersköterskor/sjuksköterskor med en viss språkbakgrund bildar en ekon. förening och erbjuder sig att komma till olika äldreboenden/hemtjänst. Man kan boka dem enligt ett schema. De kommer exempelvis två timmar varja vecka. Detta är natruligtvis svårt i en mindre kommun men i Göteborg skulle det vara fullt möjligt med så många språkgrupper som här finns. Men Göteborg har inte infört LOV än så det går inte för det har den röd-gröna majoriteten bestämt.
    Själklart måste vi arbeta för detta.

  9. Gunnar Brolin | 27 januari, 2012 kl. 15:48 | Svara

    Det borde vara en smal sak att se till att det fanns översättnings- datorer, små bärbara. Finns inga sådana, så se till att sådana konstueras!

  10. Du är sjukt dikutg ska du veta! En fråga: Vad gör du när du känner sug efter något sött? Kram på dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.