Annons

Min väns pappa vill gärna ha ett glas öl till maten

Skulle vi kunna prata lite om ansvar? Inte för att peka ut eller komma fram till att något är någon annans ansvar och därmed inte mitt, utan snarare ansvar kopplat till rutiner och verksamheter där alla vet vem som ska göra vad. Där inte en flaska öl ramlar mellan stolarna.

En vän till mig har en pappa som för ett tag sedan flyttade till ett äldreboende. Pappan är lite trött i både kropp och själ, ibland är han förvirrad, ibland inte. En alldeles vanlig man på ett alldeles vanligt äldreboende.

Min väns pappa gillar öl. Han är inte alkoholiserad, det är inte det jag menar, utan det handlar snarare om att han gärna vill ha en flaska gott öl till middagen eller på kvällen i tv-fåtöljen. Så har det alltid varit.

Pappan i den här historien är ganska kräsen när det gäller öl. Han har sina bestämda favoritsorter och lättöl tycker han är blask. Det öl som serveras på äldreboenden vill han med andra ord inte ha. Men just den saken är det egentligen inga problem med, min vän har de senaste åren köpt favoritölen  åt sin pappa och det har hon tänkt fortsätta med.

När min väns pappa flyttade in på äldreboendet tog min vän således med sig en kasse med öl som hon ställde i kylskåpet i det gemensamma köket. Hon berättade samtidigt för personalen att hennes pappa gärna vill ha en flaska öl till maten när han äter middag och att hon själv kommer att se till att det alltid finns öl i kylskåpet.

När så pappan bott på äldreboendet några dagar och min vän var där och hälsade på, upptäckte hon att alla ölen stod kvar i kylskåpet, hennes pappa hade alltså inte druckit några öl. Hon pratade då med personalen, som ursäktade sig, sa att de glömt ölen, att de inte vant sig vid den nya rutinen. Inga problem, sa min vän och fyllde på med ytterligare ett antal öl i kylskåpet.

Så gick det några dagar och min vän kom tillbaka. Öppnade kylskåpsdörren för att se om det fanns tillräckligt med öl och ja, det fanns det – samtliga öl stod kvar. Så gick det ytterligare några dagar och ja, samma sak igen.

Det är nu vi kommer in på det där med ansvaret. För vems är ansvaret för att min väns pappa inte får sin öl till middagen? Är det undersköterskan som min vän pratade med samma dag som hennes pappa flyttade in som bär ansvaret? Eller den person som är kontaktperson för min väns pappa? Eller chefen som inte tagit sitt ansvar för att se till att det finns rutiner för att hantera de boendes önskemål? Eller min vän som inte pratat med rätt person? Eller min väns pappa som inte, de dagar han är klar i huvudet, säger till personalen att han vill ha sin öl? Eller politikerna som inte varit tillräckligt tydliga med att sådana här små vardagliga saker är viktiga?

Eller spelar det ingen roll vem som är ansvarig? Är det viktigaste hur vi får sådant här att fungera? Men är det möjligt att få sådant här att fungera utan ansvarsfördelning?

Hur gör ni där du jobbar? Hur får ni det att fungera?

 

LÄS MER:  Vi vet alla mer

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

10 Comments on "Min väns pappa vill gärna ha ett glas öl till maten"

  1. Frågan ställs till personal som arbetar på äldreboenden. Men jag en gammal ölälskande gubbe har också tankar o synpunkter att förmedla. Det som ligger närmast till hands att tro, är att personalen inte tycker att ”gubben” ska särbehandlas och det tyckandet kan det ligga ett visst mått av elakhet bakom från personalens sida. Eller också förbjuds personalen av chefen att servera ”gubben” öl av finare o starkare sort. På vilka bevekelsegrunder, det är frågan. Fy f-n för att bli gammal och bli helt beroende av andra människors godtycke!

  2. Per-Uno Nilsson | 10 december, 2009 kl. 08:35 | Svara

    Det låter som om rutiner (chefens ansvar)som tillser att den kontaktansvarige, blir informerad och dokumenterar, i personalgruppen borde tillse att begärda insatser kommer in i genomförandeplanen, så att samtliga anställda kan ta del av vad just denna person har för personliga önskemål och behov, och således även dokumenterar avvikelser från planen dvs mannen har inte fått sin öl.

  3. Det är ju självklart att ”gubben” skall ha sitt öl och det är chefen som skall se till att det finns rutiner för detta. Han skall leva som han gjort tidigare. Det skall ingen på boendet ändra på!

  4. Hej! I vår kommun skulle det inte vara ett så stort problem. Ett önskemål av sådan art skall skrivas in i genomförandeplanen, vilket alla kommuner är skyldiga till. Om det inte sedan genomförs kan det i våran kommun vara skäl för en utredning enligt Lex Sara. Vi har redan i ett fall tittat på en sådan händelse som baseras på att personal undlåtit att utföra en aktivitet som framgått av planen. Resultatet blev förändringar i rutinerna vid arbetspassens början. Dvs att vikarier var tvugna att läsa in sig på alla brukare som den skulle hjälpa innan den fick påbörja morgonarbetet.

  5. Ja just det! Det är i genomförandeplanen som kundens behov och önskemål skall konkretiseras!

  6. Ni snackar som om all vårdpersonal på golvet vore robotar som måste programmeras med ”genomförandeplanen”. Om det är tillåtet att dricka en egeninköpt, starkare öl till maten och om en anhörig talat om för personalen att ”gubben” i fråga mycket gärna vill ha ett glas öl till maten. Hur kan då personalen underlåta att plocka fram öl, när den står mitt framför ögonen på dem, när de ganska ofta öppnar kylskåpsdörren. Nog är det väl på plats med lite smidighet i behandlandet av äldre människor!

  7. Detta är väl i alla fall ett hypotetiskt fall!!Man vill ha diskussion om en ansvarsfråga och har valt ett löjligt exempel. Den som hittat på fallet har avhänt den ölälskande mannen all talförmåga. Han beskrivs ju som kräsen öldrickare utan något som helst fördrag med lättöl och skulle säkert protestera om lättöl kommer på bordet. Inte skulle jag vilja jobba på en vårdavdelning som ackorderar i ansvarsfrågan när det gäller en sån här fjuttig sak. Självklarheter. Varför går inte den ölbärande vännen direkt till avd.chefen förresten när det inte funkar? Själv skulle jag nog varit fullisjutton och burit tills kylskåpet var fullt.

  8. Den som skriver att det här är ett hypotetiskt och löjligt exempel vet inte vad han pratar om.

  9. Roy Blad Husiegårds äldreboende | 14 december, 2009 kl. 14:10 | Svara

    Tyvärr känner man igen problemet.
    Det förekommer på de flesta vårdboende.
    Ingen tar ansvar för de små detaljerna som är så betydelsefulla för den enskilde.
    Det handlar inte bara om att de äldre ska vara hela, rena och satta vid bords.
    Att ge vård är aldrig kollektivt , det får vi inte glömma, utan ytterst personligt ända ut i fingerspetsen.

  10. Jag har varit med om liknande. Min svärfar ville ha egen mer smakande öl till maten. Ölen fick stå i hans lilla kylskåp på rummet och eftersom han själv började bli lite snurrig så hängde det på personalen om han skulle få den eller inte och nästan jämt glömde de att hämta den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.