Annons

Vem mår bättre av dragsspel och sång?

Kulturrådet, som är en statlig myndighet, arrangerade härom dagen en paneldiskussion om sambandet mellan kultur och hälsa, bl a om kultur i vården och i äldreomsorgen. Vi pratar ju mycket om att kultur är bra för hälsan, men har vi egentligen några belägg för att det är så? Vet vi att kultursatsningar i äldreomsorgen verkligen förbättrar de äldres hälsa? Eller för den delen i handikappomsorgen.  Vad säger forskningen? Och vad säger era erfarenheter?

Jo, forskarna säger att kultur kan ha positiva effekter på vår hälsa. Dock inte vilken kultur som helst. Om vi ska må bättre av kultur måste det handla om kultur vi tycker om, och kulturbegreppet måste vara brett. Dansband är i det sammanhanget lika mycket kultur som opera (vilket jag i och för sig tycker att det borde vara i alla sammanhang). Att t ex sjunga eller spela dragspel tillsammans med de äldre på ett äldreboende har alltså bara positiva hälsoeffekter hos de äldre som tycker om att göra just det.

Nu är det möjligt att många äldre gillar just den typen av kulturaktiviteter, men som alltid – är vi säkra på att det är så eller är det våra fördomar, vår syn på äldre som styr även här, att vi utgår från att äldre gillar dragspel? Själv tänker jag att dragspelsmusik borde vara på utgående, om inte redan så inom en snar framtid. För man gillar väl inte dragspelsmusik bara för att man råkar vara i en viss ålder, man gör väl det för att man alltid har gjort det.  Går jag till mina egna föräldrar, som är i sjuttioårsåldern, och därmed yngre än dem som generellt bor på äldreboenden, kan jag inte minnas att jag någonsin hört dem lyssna på dragspelsmusik, och jag tror aldrig jag hört min pappa sjunga sånger av allsångstyp. Det skulle då innebära att hans hälsa inte kommer att påverkas positivt av kulturaktiviteter av det slaget.

Hur gör ni där ute när ni planerar kulturaktiviteter på äldreboenden? Hur tar ni reda på vilken typ av kultur som de äldre gillar? Finns det olika alternativ att välja på eller kör ni på det som majoriteten föredrar (så gör vi ju många gånger i andra sammanhang)?

Avslutningsvis. Kultur gör inga underverk, säger forskarna. Under Kulturrådets paneldebatt konstaterade de följande: Det är kvinnor som är kulturbärarna i samhället. Kvinnor som läser böcker, går på teater, konserter och utställningar. Ändå är kvinnorna som grupp sjukare än männen.  

LÄS MER:  Spiller känslor över?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

6 Comments on "Vem mår bättre av dragsspel och sång?"

  1. Britt Eriksson | 17 juni, 2010 kl. 08:11 | Svara

    Norrköpings kommun erbjuder ett antal ungdomar (16-18 år) från Kulturskolan och musikgymnasiet sommarjobb i olika sommarlovsorkestrar. Tre grupper är igång fyra veckor var under sommaren. Det är en visgrupp, en stråkkvartett samt en afrogrupp som spelar pop och jazz. Kommunens verksamheter kan gratis boka en eller flera grupper som kommer och underhåller ca. 45 minuter. Det brukar bli ett trettiotal spelningar för varje grupp. Ett bra initiativ av kommunen tycker jag, som ger ungdomar möjlighet att sommarjobba och få betalt för att göra något de tycker om. Samtidigt får dagverksamheter, boenden, dagis m.fl. gratis underhållning med variation vad det gäller olika genrer. Sommarlovsorkestrarna brukar vara ett mycket uppskattat inslag där de spelar. Det ger mycket glädje när generationer kan mötas genom musiken. Väl värt för andra kommuner att ta efter.

  2. Josefin Aggestam | 17 juni, 2010 kl. 09:12 | Svara

    Tack för mycket intressant artikel. Dessa frågor kommer vi att diskutera på en nationell konferens kring demensvård på Malmö högskola den 15 september. För mer information, se http://www.demenskonferens.se

  3. Matts Heijbel | 17 juni, 2010 kl. 10:33 | Svara

    Jag tycker man ska våga vidga kulturbegreppet också till företaget, äldreboendet till organisationskulturen som också ytterst går att koppla till hälsofrågor.

    Alltså att medarbetarnas kompetens är också en kultur. Ibland kan den involvera också kultur-kulturens betydelse för en människa, som här i denna som jag hittade inom äldreomsorgen i Uppsala:

    Ellen bodde för sig sjäv i en lägenhet i en av de äldre stadsdelarna. Hon var nästan 90 år gammal och levde ensam. Hennes man hade gått bort några år tidigare efter ett långt och lyckligt äktenskap.

    Ellen hade inga barn och eftersom hon och hennes man hade levt väldigt nära varandra och nöjt sig med det så hade hon egentligen inga närmare vänner heller. I själva verket skulle man kunna säga att Ellen var rätt ensam i denna världen.

    Rent kroppsligt var hon rätt rörlig för sin ålder. Hon var lätt i kroppen och gick lätt. Hon kunde böja sig och klättra upp på köksstolar för att nå upp i skåpen. Hennes silvergå hår lockade sig fint vid tinningarna och hon var nära till skratt.

    Men hon var också snurrig. Inget snack om saken. Hon glömde ofta spisen på och hade ingen riktigt koll på mat och på årstider och dygnets timmar. Därför hade hon hemtjänsten hos sig flera gånger om dagen.

    Hemtjänstpersonalen visste hur det var med Ellen och de hade fäst sig vid den gamla damen i lägenheten med vinylspelare, pelargoner och 60-talsmöbler. Ibland la Ellen på en LP från 60-talet med spansk musik och spelade för hemtjänstpersonalen när de kom.

    Hon talade då om de fantastiska spanjorerna som hon hade träffat när hon åkte på de första charterresorna till Spanien i början av 60-talet. De vackra mörka männen som visste hur man skulle behandla en kvinna och som kunde dansa på ett helt annat sätt än de nordiska männen, menade hon.

    Nu var det så att Ellen skulle fylla 90 och hemtjänstpersonalen gick till sin chef och berättade att förmodligen ingen skulle uppmärkamma födelsedagen om inte hemtjänsten gjorde det. Skulle de därför kunna få några hundralappar för att köpa en tårta och några småkakor?

    Jodå det skulle gå bra. Budgeten är alltid pressad men visst går det att få fram pengar vid ett sånt här tillfälle.

    Sen var det Carlos. Han jobbade i hemtjänsten och hade också träffat Ellen. Skulle han, som var spanjor, kunna tänka sig att dansa med Ellen på hennes 90-årsdag? Teamet frågade Carlos:

    – Javisst, sa Carlos. Det kan jag. Det är en trevlig gammal dam. Om hon uppsakattar att dansa med en äkta spanjor så ska hon får göra det.

    Så blev det. Ellen fick tårta, de drog undan teakbordet vid finsoffan, vek undan mattan och la på en vinylare med spansk musik. Så dansade Ellen och Carlos medan vårsolen slog in genom balkongdörren.

    Den där händelsen förgyllde Ellens sista år. Hon talade ofta om när hon fick dansa med spanjoren och berättade att detta gjort henne så lycklig. Nu är Ellen borta, men berättelsen Ellen och spanjoren lever kvar.

  4. Elisabeth Lauritzen | 17 juni, 2010 kl. 11:05 | Svara

    Låter farligt om man blandar ihop ”frisk = ingen vårdkonsumtion” och ”livskvalitet”. Kulturen kanske inte läker kroppen ( vilket jag iof tror att den kan bidra till ) men kan definititvt bidra till livskvalitet, meninsfullhet, glädje och gemenskap…
    Har någon forskare undersökt hur kvinnor mår som inte konsumerar eller deltar i någon form av kulturyttring?
    I Ekerö kommun finns en kulturstrategi som omfattar alla verksamheter. Inom anhörigsstödet har vi genom systematiskt arbete med skapade/ kultur nått ut brett och fått en en stor förstålse för frågorna samt dessutom gett glädje och stolthet till de som deltagit. (film, teater, berättarversktäder och skrivarverkstäder)
    Det är klart att man alltid ska värdera om de kulturarrangemang som ordnas verkligen är det som de äldre eller funktionsnedsatta vill ha. Ett bra sätt är att låta de själva vara med 🙂

  5. Britt Eriksson: det lät som ett väldigt smart sätt att utnyttja intresse samt låta andra njuta av det!

    Matts Heijbel: vilken underbar historia! Så lite som betyder så mycket! 🙂

  6. Britt Andersson - anhörig | 18 juni, 2010 kl. 10:41 | Svara

    Man pratar gärna om kultur och profil på äldreboenden numer. Som gammal och boende på äldreboende så måste man ju få känna sig fin, ren, hel och mätt i första hand. Den känslan saknas ganska ofta. Gärna kultur, men basbehoven först!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.