Annons

Livet är aldrig en parentes

Det kan ha varit i ett sommarprat i radio eller så var det i en intervju eller möjligen i någon av hans romaner, men någonstans har jag hört Jonas Gardell berätta om sin mammas begravning. Jonas Gardells mamma hade en demenssjukdom när hon dog och på begravningen uppmanade prästen begravningsdeltagarna att minnas hans mamma som hon en gång var och bortse från de åren då hon varit sjuk. Som om mamman var någon innan hon blev sjuk och någon annan när hon blev sjuk och att ingen skulle behöva tänka på den där andra personen. Som jag minns det, berättade Jonas Gardell att han blev upprörd över det prästen sa. Hans mamma hade varit demenssjuk i åtminstone åtta år och i Jonas Gardells minne var även de åtta åren en del av mammans liv och en del av henne. Varför skulle man nu låtsas som att de åtta åren aldrig existerat, som om de var en parentes? Jag minns att jag blev glad när jag hörde Jonas Gardell berätta om sin mamma. För det klart att våra liv är våra liv, oavsett sjukdom eller andra svårigheter. Vi drabbas inte lika och det finns ingen rättvisa, men den som drabbas av en demenssjukdom är inte mindre en person och livet är inte mindre liv och är det något jag har lärt mig så är det att den som drabbas av en demenssjukdom, den blir sjuk med ett liv bakom sig. Någonstans mellan glömska och ångest finns en person och livet med en demenssjukdom är också en del av ett liv. Livet ska levas så länge vi lever och att se människan mitt i sjukdomen, det är ett stort ansvar för alla er som arbetar i demensvården. Men även för oss andra och även för präster och andra begravningsförrättare. Vi är de vi är och livet är aldrig en parentes.

LÄS MER:  Handspriten och jag

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Livet är aldrig en parentes"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.