Annons

Lite för bra?

När en väns mamma flyttade till ett demensboende för ett par år sedan, sa min vän att hon var så imponerad av dem som arbetade på demensboendet. Själv hade hon ingen tidigare erfarenhet alls av vare sig demenssjukdomar eller äldre personer och hon hade knappt vant sig vid att hennes mamma hade blivit sjuk och hon var helt ärligt med att hon tyckte att det var jobbigt att träffa sin mamma. Hon visste inte vad hon skulle säga till sin mamma, hon visste inte om mamman förstod vad hon sa och hon blev bara ledsen av alltsammans. Därför var det så skönt att träffa proffsen på boendet, tyckte hon. De verkade inte alls tycka att hennes mamma sa underliga saker eller situationen var svår över huvud taget. Dessutom lät de hela tiden så trevliga och glada, sa min vän. Och så fortsatte det. Och när min väns mamma blev sämre i sin sjukdom och började närma sig livets slut, så sa min vän samma sak. Att personalen uppträdde så naturligt och att alla lät så positiva. Tills en dag då min vän tyckte sig ana något annat och upplevde att personalen lät lite väl hurtig och gjorde det hela lite för bra. Det var som att de inte insåg vidden av att en människa nu skulle dö. Som om de stängt av och levererade inövade repliker. Så sa min vän och det får stå för henne, det är hennes upplevelse. Själv har jag dock funderat en del på det där hon sa. Att ord och tonfall ibland kan vara ett sätt att skärma sig ifrån verkligheten och det som händer, i det här fallet att någon ska dö och att det är svårt och smärtsamt. Hur tänker ni? Kan det vara så att vi ibland skärmar oss med ord och tonfall och gör det hela lite för bra?

LÄS MER:  Kreativitet på distans

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Lite för bra?"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.