Annons

Lider äldreomsorgen av fantomsmärtor? Var det bättre förr?

På min morgonpromenad lyssnade jag på radion. I den pratade någon om fantomsmärtor, dvs smärtor i en kroppsdel som man inte längre har kvar. Det kan ha varit så att man amputerat ett ben och ändå har man ont i benet, som ju inte längre finns. Men eftersom delar av nerverna finns kvar, tror s a s hjärnan att det är benet man har ont i.
När jag lyssnat färdigt på inslaget om fantomsmärtor funderade jag som vanligt på äldreomsorgen och de smärtor som brukare och personal kan känna där. Smärtor bildligt talat i det här fallet.

För även om vi på det stora hela har en väldigt bra äldreomsorg i Sverige, på det stora hela – det kan vi väl ändå vara överens om, så finns det sådant som inte fungera så bra som det skulle kunna göra, och det smärtar ibland. Och vad jag tänkte på var om det vi inte är nöjda med, det som smärtar, är sådant som vi en gång faktiskt varit nöjda med. Fungerade det bra tidigare men så blev vi av med det? Är det så? Eller är det som smärtar något vi ännu inte har haft men som vi önskar att vi hade? Med andra ord: Saknar vi något vi haft eller längtar vi efter något vi inte haft?

Själv tänker jag att äldreomsorgen konstant blir bättre. Mindre av förmynderi och mer av att de äldre själva får bestämma. Det är min bild. Hur ser er bild ut? När det gäller annat som samhället ansvarar för, t ex skolan och skolans verksamhet, kan man i debatten ana att en del tycker att det var bättre förr och att vi behöver mer av det som fanns då. Men det gäller det även äldreomsorgen? Ni som har kunskap om äldreomsorgen – vad säger ni? Inte var det väl bättre förr? // Lill

LÄS MER:  Vaccinationskrav?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

3 Comments on "Lider äldreomsorgen av fantomsmärtor? Var det bättre förr?"

  1. Anders Åbom | 13 juni, 2012 kl. 10:54 | Svara

    Det är faktiskt 42 år sedan jag första gången arbetade inom äldreomsorg! Skrämmande! (För mig…) Då var ett äldreboende ett ställe för relativt pigga personer. Var man dålig låg man i en säng i en sal på långvården, som landstinget skötte. Där jag först jobbade fanns en riktigt dålig gammal dam. Att hon låg kvar berodde på att hon var änka efter en höjdare på orten. Kommunen fick betalt av landstinget för att ha henne kvar. Precis som nu (?) sa de gamla ibland att de var bortglömda och att ingen hälsade på förrän de var på väg att dö. Jag tyckte det var ett fint jobb, inget slit, man kunde hinna spela kinaschack med en gamling eller sitta ner och småprata. Vilket jag faktiskt tror är möjligt även idag. Idag mäter vi till exempel hur många som har någon hos sig när de dör. Då visste vi inget om det annat än gissningsvis. Däremot är jag tveksam till tanken att allt efterhand blir bättre och bättre. Jag trodde det om samhället i stort, men har gett upp den tanken. Vi ser nya problem som vi förhoppningsvis åtgärdar, men jag tror inte för den skull att det hela tiden blir bättre och bättre. Vilket kanske är mer känslomässigt än logiskt tänkt.

  2. När var ”förr”? Igår, förra året, 10 år sedan, 25 år sedan, 100 år sedan?

    Bättre eller sämre äldreomsorg än tidigare?

    De ålderdomshem vi hade för ca: 20 år sedan beboddes till största delen av dem som vi idag betjänar med hemtjänst. Många tycker nog att det är bättre, några att det är sämre.

    Dagens äldreboenden bebos idag till största delen av dem som före ädelreformen var inlagda på långvården.
    Jag tro jag våga säga att alla har det bättre idag.

    Äldreomsorgens ”problem” är till stor del en existensiell fråga.
    Det kan upplevas ovärdigt att behöva bli gammal och sjuk.
    Hur hanterar jag mitt eget åldrande och min egen brist på hälsa? Hur hanterar mina anhöriga att jag av ålder och sjukdom bryts ner, förlorar tankar och andra förmågor?
    ”Jag som varit en glad, frisk, omtänksam, arbetsvillig människa”. Är jag inte värd ett bättre slut?
    Jo, visst! Vi skulle så gärna önska alla människor ett värdigt avslut på deras liv. Men det kan ingen äldreomsorg i världen ge oss.
    Men vi kan göra en del. Så gott vi kan.
    Det var inte bättre förr! Kanske inte sämre heller. Det var annorlunda.
    Men idag lever fler 85-åringar ett bra liv än vad det gjorde för 50 år sedan. Med eller utan äldreomsorg.

  3. Det är riktigt att fler 85-åringar i dag lever ett bra liv och det beror på medicinsk utveckling naturligtvis. De nästan 200.000 dementa, hur ska de kunna hantera och förstå sitt åldrande och allt sämre hälsa?
    Men ändå äldrevården har utvecklats till det bättre, inget snack om saken, men börjar inte denna fina vård att bedrivas mer maskinmässigt och efter löpande band princip utav välutbildad personal som ibland glömmer att det är människor med egna tankar,vanor och identiteter som de vårdar. Jag har viss erfarenhet, ett tio-tal år och jag tycker också att såväl vård som vårdinrättningar tenderar att bli steriotypa. Mer mänsklighet vill jag se.

Lämna ett svar till Gunnar Brolin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.