Annons

Kan man lära sig empati?

Förra veckan skrev jag om utbildning och jag vill fortsätta där. För under veckan som gått har jag varje dag fått samtal från människor som vill prata äldreomsorg. Nästan alla som ringt har varit kvinnor vars män bor på äldreboenden. Och nästan alla har velat prata om samma sak. Nämligen personalen, själva kärnan i äldreomsorgen. Alla är överens om att de allra flesta som arbetar i äldreomsorgen gör ett väldigt bra jobb. De är kunniga, empatiska, engagerade, lösningsinriktade och samarbetsvilliga. Höga betyg med andra ord. Men så finns det de där andra, det där lilla fåtalet. De som inte verkar vara särskilt intresserade av vad de gör, inte särskilt empatiska, inte ens särskilt snälla. Det finns ju krasst i äldreomsorgen, precis som i alla andra branscher, en liten klick som borde söka sig ett annat jobb.

Eller borde de det? (Det är nu jag vill fortsätta att prata utbildning.) Tänk om det inte är någon som sagt till dem vad de utstrålar och förmedlar, att de inte är empatiska. Tänk om de inte är medvetna om hur de uppfattas. Tänk om de faktiskt, med hjälp av utbildning, som självfallet inte behöver vara teoretisk, kan få verktyg att göra ett bättre jobb. För visst kan man lära sig att bli mer empatisk? Eller vad säger ni, vad har ni för erfarenheter? // Lill

LÄS MER:  Vad vill du bli påmind om när du blir äldre?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

19 Comments on "Kan man lära sig empati?"

  1. Gunnar Brolin | 19 augusti, 2010 kl. 06:31 | Svara

    Detta med att ha och utstråla empati, det är inte allom givet. Ingen utbildning i världen kan ändra på det faktumet, men det finns instrument att ta reda på vilka som är födda med en stor empatisk läggning! Anställ dem! De med icke empatisk läggning passar för andra yrkesuppgifter. Vi människor är inte stöpta i samma form!

  2. Gunnar Brolin | 19 augusti, 2010 kl. 06:41 | Svara

    Men tillägas bör att yngre med dålig empatisk läggning, med stigande älder och ökad erfarenhet oftast också får en ökad förståelse o empati.

  3. Med rätt utbildning och utbildnigsmetoder kan man komma en bit på vägen.

  4. Bernt Flodmark | 19 augusti, 2010 kl. 08:33 | Svara

    Jag delar de meningar som kommenteras ovan.
    Det som möjligen kan tilläggas är att med rätt urbildning så kan de som inte passar just då för ett jobb inom äldreomsorgen , kan hitta en bättre uppgift någon annanstans och kanske därför bli lyckligare och med medveten om sina eventuella brister för ett jobb inom omsorgen.

  5. Tror att man många gånger har en empatisk läggning eller inte. jag har svårt att tänka mig att empati är något som man kan läsa sig till på kurser och utbildning. Däremot tror jag – precis som Gunnar – att med livserfarenhet och mognad och stigande ålder kan också empatin komma.

  6. Yvonne Sandström | 19 augusti, 2010 kl. 08:50 | Svara

    Utbildning är bra och sedan måste arbetet fortsätta på varje arbetsplats för ”alltid”. Genom etiska diskussioner, värdegrundsarbete och ett reflekterade förhållningssätt på arbetsplatsen så får du en ”lärande arbetsplats”, en arbetsplats som stöttar och lär av varandra. Det är viktigt att den ”etiska handlingsplanen” som enligt mitt sätt att se det ska upprättas på varje arbetsplats blir ett levande dokument och inte sätts in i en pärm och ”glöms bort”
    Viktigt att ställa frågan hur man jobbar vidare på arbetsplatsen när utbildning en gjord?!

  7. Absolut är empati något som kan utvecklas!
    Empati handlar om förståelse. Social kompetens är oxå något man lär sig.

  8. Utbildning är bra och behövs. Men min erfarenhet är att det inte hjälper alla, trots återkommande utbildning och samtal. Den lilla grupp personal som, trots återkommande och omfattande insatser, har ett dåligt bemötande och inte utför ett arbete som gör att de äldre känner sig trygg och väl till mods finns ändå. Jag tycker inte det är rätt att de äldre kommer i kläm för att det är svårt för arbetsgivaren att byta ut olämplig personal, om inte personen själv känner att de borde arbeta med annat. De äldre har heller inte tid att vänta på att ålder och erfarenhet ska ge personal större empati och förståelse för sitt uppdrag. Det som är bra idag är att de äldre och dess anhöriga kräver sin rätt mycket starkare än tidigare. Vilket förhoppningsvis ger mindre utrymme och möjligheter för de som inte utför ett bra arbete att arbeta inom vård och omsorg.

  9. Jim-Alex Minorsson Hirschi | 19 augusti, 2010 kl. 10:57 | Svara

    Hur en människa utvecklas och mognas är även individuellt och visst det kräver personlig erfarenhet. Däremot blir man mera vis och klok som människa med åren om man är en person som reflekterar, är självkritisk, har distans till sig själv, har ett bra självförtroende och är framför allt är ödmjuk och prestigelös.
    Det har fokusrats väldigt mycket kring individ. Jag hamnar kanske lite utanför spåret, men jag skulle ändå vilja lyfta in det organisatoriska perspektivet. Ofta talar man om att den enskilde medarbetaren gör fel, att den operativa chefen inte tar sitt ansvar eller att den lokala arbetsplatsen inte fungerar. Det är många gånger att förenkla och frånsäga sig ett ganska komplext problem utan att ta ifrån varje individs sitt eget ansvar. Medarbetare kan visst ha empatisk förmåga, men genomsyrar den organisation där du arbetar i av ett empatisk och reflekterande förhållningssätt? Jag vill bara peka på att de sociala faktorerna såsom grupptillhörighet, organisationskultur hur ledningen spelar roll. Sedan kan det naturligtvis vara så att medarbetaren saknar utbildning, handledning eller helt enkelt inte är lämpad för jobbet.
    Men om inte strategisk ledning uttalar i visioner och styrdokument och praktiskt tillämpar empati, respekt, hänsyn och ödmjuk finns risk för likgiltighet, nonchalans och uppgivenhet. Det handlar snarare om systemfel som behöver åtgärdas och att inte så snabbt hänga ut individer när något går snett inom en organisation. Det finns tyvärr organisationer som inte tar tillvara på medarbetarnas kompetens och resurser och det riskerar att leda till medarbetare som inte är motiverade och därmed presterar sämre, vilket i sin tur leder till ineffektivitet och sjukskrivningar. För mig är det viktigt som chef att arbeta utifrån att varje människa har en vilja, tillgångar och styrkor (med andra ord ett salutogent förhållningssätt). Trivs du inte så sluta då, sägs det, men alla har ett ansvar för att påtala fel och brister och arbetsgivaren bör visa intresse för och ta reda på varför medarbetare vill sluta . Annars kan ingen förbättring ske. Om det inte hjälper finns kanske ingen annan utväg än att säga upp sig. Den strategiska ledningen med nämnd och styrelse i spetsen ett stort ansvar som de inte kan lägga på enskilda chefer och medarbetare, att skapa förutsättningarna och värdegrunden i organisationen för ett empatiskt, reflekterande och lärande förhållningssätt.

  10. kjell selander | 19 augusti, 2010 kl. 11:09 | Svara

    Lill, såväl dina som mina erfarenheter talar mot att det går att utbilda till sig empatin som sådan. Om empatibristen bottnar i okunskap om någons situation, så kan det nog hjälpa med utbildning.
    Vad gäller hela hemsidans design, tror jag att det går att uppdesigna lite grann ,mest så att inte reportagetexterna drunknar i reklam eller kanske med tanke på annonsörerna, att inte reklamen blir störd av textmassor.

  11. Nyckeln till ett framgångsrikt vårdarbete tror jag finns i just måttet av empati hos vårdaren. Personer som bär empatin i sina möten med andra har avsevärt lättare att att vårda och också förstå spelreglerna för etiken och konsten att genomföra goda möten, vård o omsorgsinsatser och slutligen bidra till trygghet och säkerhet för patienten och personalen. Önskescenariot är att all personal i vård och omsorgssituationer har empatisk förmåga.

  12. Gunnar Brolin | 19 augusti, 2010 kl. 12:57 | Svara

    Nej Du Jim-Axel, jag tror inte ett ”smack” på att empatin rinner av som vatten på en gås, på en empatisk person, bara för att det är fel grupp hon tillhör. Inte heller för att hon arbetar i en undermålig organisationskultur ( vad det nu är för någonting). En generation är ca. 20-25 år och för varje generation, så förändras personlighet o karaktär så att en person med empatisk läggning blir mer empatisk och en psykopat blir ännu elakare. Du kommer inte att vara den Du nu är om en generation, var så säker!

  13. Jag har funnit empatin inom mig genom att ”aktivt”gå inåt genom meditation och tystnad. Genom att möta sig själv och sina egna skuggor kan man genomskåda orsaken till varför man har ett skyddande skal runt sig som lätt också uppfattas utåt som brist på empati. Om man inte känner empati för sig själv är det omöjligt att känna det för andra.
    Pröva själv! T ex i Ödeshög kan man göra en 10-dagars meditation i tystnad och väggledd av erfarna lärare. Kostnaden är en fri donation om du är nöjd. Mat och husrum ingår i donationen.
    Arja Sotala

  14. Jim-Alex Minorsson Hirschi | 19 augusti, 2010 kl. 15:33 | Svara

    Gunnar, jag har inte påstått att empatin rinner av som en gås, men jag vill även lyfta fram och problematisera frågan utifrån ett annat perspektiv . Vi påverkas som människor av vår omgivning och de människor som vi umgås med. Självklart blir människor inte mindre empatiska för att gruppen eller organisationen är det, men man är knappast oberörd och kanske inte trivs så bra i en organisation som hyser avsaknad av empati och då kanske man väljer att sluta. Jag har heller inte påstått att männsikor inte förändras, men vi förändras i olika takt. Jag ser bara att jag har förändrats som människa mycket under de senaste 10 åren och hoppas verkligen att jag fortsätter att göra det. Ha en bra dag!

  15. Jag är också tveksam till att man kan lära sig empati annat än genom mognad. Däremot tror jag att männsikor som inte har så stor empatisk förmåga kan bli hjälpta genom konkreta förhållningregler. Ex.”Man hälsar alltid på vårdtagaren när man kommer”. Detta förutsatt att det är empatibrist och inte brist på intresse för jobbet i sig.

  16. Det är klart man kan lära sig att se saker på ett annat sätt, få en annan förståelse. Både genom dialog, utbildning och att ha individuella mål i verksamheten, så man kan växa som person. Jag tror precis som Lill att ingen har gjort dem uppmärksamma på hur dem uppfattas och sätta det i perspektiv till kunden, brukaren, mm. Jag jobbar i en kommun där man valt att utbilda ”att sätta brukaren i fokus” Där man jobbar med ledstjärnor ”Egenmakt, Kvalité, Förändringsvilja. Jag ser stor förändring i min arbetsgrupp. Man behandlar alla vårdtagare med stor respekt. Hela arbetsgruppen tänker nu, ingenting är omöjligt och vi har roligt tillsammans alla. Eslöv kommun satsar på utveckling hela vägen.

  17. Du Marie! Alldeles säkert är Du och Dina arbetskamrater mycket empatiska till Er läggning, eftersom Ni verkar så positiva, men den empatin hade Ni med Er från födseln! Den går inte att lära in på kort tid vid skolbänken, för den som inte har gåvan. Det behövs åratals erfarenhet för att få till stånd en personlighetsförändring till mer empatiskt tänkande. Och, tyvärr sådana människor passar inte i vårdyrkena!

  18. En annan sak, som är viktig att ta upp är att åsikterna i din artikel kommer från anhöriga. Det är deras tolkning av empati, som görs gällande. Dessutom kan deras personliga åsikter om personalen, färga deras omdöme. Att bemöta anhöriga, som i sig kanske har privata bekymmer, skuldkänslor med mera, är väldigt svårt, kanske en av de svårare delarna med att arbeta i äldreomsorgen. Personalen är i första hand där för vårdtagarnas skull, inte för anhörigstöd. Det finns det annan personal, som kan sköta, sjuksköterskor, enhetschefer, anhörigstödjare med flera.

  19. Bara EN fråga (till att börja med i alla fall)! Kan en människa ”tappa bort” sin ematisk förmåga?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.