Annons

Kan även de bästa glömma en person på toaletten?

Då och då får vi läsa om äldre människor som glömts på toaletter eller i sina sängar, om äldre människor som irrat sig iväg ut mitt i smällkalla vintern utan kläder, eller om äldre som fått fel mediciner. Personal som på något sätt brustit med andra ord. För sådant händer. Frågan är om den typen av brister är ett tecken på att äldreomsorgen där det inträffat, brister över lag. Eller om det kan vara så att äldreomsorgen – där det inträffat – faktiskt är bra för övrigt, och att det som inträffat inte är mer än enstaka brister i organisationen, som naturligtvis ska åtgärdas, för att minska risken att det händer igen, men att det faktiskt inte är en signal om att det mesta brister. För om man läser Socialstyrelsens kvalitetsundersökningar, så har faktiskt flera av de äldreboenden som brustit i olika fall och som media skrivit om, fått högsta betyg när det gäller kvaliteten i vården och omsorgen. Det kan i och för sig betyda att det är Socialstyrelsens kvalitetsundersökningar som brister, men det kan också innebära att enstaka händelser inte är särskilt representativa för hur det ser ut i stort på ett äldreboende.

Jag tänker på mina barn, som när de var små och skulle ha med sig matsäckar till förskolan eller skolan, ibland fick stå där utan matsäck. För att jag och deras pappa glömt att skicka med en. Det hände inte många gånger, men det hände. Och jag vet att det fanns lärare och för all del andra föräldrar som hade synpunkter på det, som tyckte att det var lite oansvarig och slappt, vilket det nog får sägas vara. Men det innebar ju för den skull inte att vi som föräldrar var kris och katastrof för övrigt, inte mer än andra föräldrar.

LÄS MER:  Individer.

Nu är det skillnad på att vara förälder, och därmed privatperson, och att bedriva professionell äldreomsorg. Jag tänker mer på principen. Om missöden och brister nödvändigtvis behöver innebära att det mesta är dåligt. Vad tror ni? Kan även de bästa glömma en person på toaletten? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

21 Comments on "Kan även de bästa glömma en person på toaletten?"

  1. Jag håller med! Det är viktigt att brister åtgärdas men det är synd att allt det fina som finns inom äldreomsorgen inte kommer fram. Det finns inget nyhetsvärde i positiva nyheter och det leder till att människor får en väldigt negativ bild av äldreomsorgen.

  2. Haller fullstandigt med dig i detta Aven pa det allra basta boende man kan tanka sig hander det misstag av nagot slag da o da. Det finns aldre som andra tor eller utrycker gravt dementa glomska o forrvirrade men som har klara eller oroliga stunder och helt plotsligt vet hur sla en kod oppna en dorr men glomt klader eller dylikt och sedan tar en ”promenad” .
    Lisa sats pa toaletten eller laggs att vila och nogot hander som gor att det gloms bort att raporteras slarv ja visst men behover inte bryda resten av vard/omsorg ar dalig kan iblan tom vara av mycket hog kvalitet. Jag kan bli mer oroad nar man inte hitta nagot fel tror inte pa det heller. Fle som rapporteras ar en del av kavliteten

  3. Även jag håller med! Det viktiga är att vi själva i äldreomsorgen inte blir rädda för kvaltetssäkra oss. Att vi rapporterar både olyckliga händelser men även bra händelser! Alla kan vi göra fel och hur många matsäckar och gympapåsar etc har vi glömt som föräldrar.
    Men det vicktigaste är att vi har människan i focus.

  4. Ingrid Alm Persson | 15 december, 2011 kl. 08:51 | Svara

    Skönt att läsa NÅGOT som inte bara trycker ner äldreomsorgen is skorna. Dags att synpunkter som detta når pressen och att de tar in lite positiva meningar om det tuffa arbete som bedrivs överallt där vi hjälper medmänniskor. Fram för att lyfta fram det goda och inte bara focusera på enstaka händelser som som sagt faktiskt händer lite överallt i vår vardag!

  5. Att ett barn inte får med sig sin matsäck går säkert att överleva utan fysiska/psykiska men.
    Men när äldre far illa finns ingen ursäkt. Det är gamla som far väldigt illa och som faktisk kan sitta/ligga och dö utan att någon upptäcker det. Dessutom döms socialstyrelsens frågeformulär ut av experter inom statistiska undersökningar.
    Jag tycker också att vi är dåliga på att fokuserar på det som är bra men oavsett kan vi inte blunda för det som är dåligt och jag blir lika ledsen varje gång och undrar hur personalen tänker! Det kunna faktisk vara en av deras förälder el annan anhörig. Hur skulle dom/du reagerar då? Nej men det är inte så farligt, misstag gör vi alla ihop även på dagis!!!!!!Hallo!

  6. En brist eller icke gynnande händelse måste alltid bedömas i sitt hela perspektiv. Vad media, och ibland vi själva, är att isolera händelsen och utesluta den ur sammanhanget.

  7. Även ofullkomliga mätningar är dock mätningar. Utan mätningar hade vi bara grovt tyckande och gissningar. Det är enkelt att kritisera både kvaliteten i omsorgerna och hur vi försöker mäta hur bra den är. Jeanne Madsen: Hur är verkligheten beskaffad, gör vi misstag eller inte? Hur undviker vi i möjligaste mån misstag? Jo, genom systematiskt kvalitetsarbete. Vad är det? Ja, t.ex. mätning, återkoppling, utvärdering, åtgärder. Vem har det perfekta systemet? Kan man köpa det?
    Och en annan sak: Äldre är ofta nöjda, även om de inte fått den bästa omsorgen. de mest sjuka är de minst nöjda. Är det förvånande? Betyder det att de fått den sämsta omsorgen, eller kanske att de fått den omsorg som minst kunnat uppfylla deras behov och önskemål, som kanske är att få vara frisk och pigg. Allvarliga fel måste naturligtvis leda till allvarliga åtgärder. Samtidigt kan jag inte se någon väg framåt om vi inte vill se verkligheten som den är. Shit happens.

  8. Socialstyrelsens s.k. kvalitetsrapporter bygger på enkäter som boendena själva skickar in. I övrigt ska vi nog inte storma mot personalen, som ofta sitter i en rävsax av motstridiga krav, utan storma mot de ansvariga politiker som de senaste trettio åren långsamt men säkert dragit ner resurserna till äldreomsorgen.

  9. Anders Åbom har en viktig poäng. Att man inte är nöjd betyder nödvändigtvis inte att man inte fått det man har rätt till, man kan vara missnöjd än då. Vänder vi på det finns det människor som är nöjda även om det absolut inte fått det de har rätt till. Hela diskussionen om äldreomsorgen är så förknippad med ångest. Vem vill se sin mamma bli gammal och sjuk och inte hinna med att hälsa på henne, dvs prioritera bort henne. Bättre då att dra igång missnöjeskampanjer. Det är min erfarenhet av många år i äldreomsorgen. Det ÄR inte roligt att bli gammal om man blir gammal på det där icke-glamorösa sättet – nu för tiden pratas det mest om hur pigga alla gamla är och då blir det ännu svårare om man inte är det. När det gäller frågan om även de bästa kan fallera, är det nog så att de allra bästa inte fallerar, de har system och struktur som förhindrar det, men de som inte är superbra men goodenough, de kan fallera utan att det för den delen betyder att allt är åt pipan. Jag efterlyser en diskussion om vad som är rimligt att förvänta sig av äldreomsorgen inte floskler om en drömtillvaro. Livet är inte en drömtillvaro, hur gärna vi vill tro det eller lagstifta fram det. Det är inte roligt att bli gammal och sjuk.

  10. Elisabeth Persson | 15 december, 2011 kl. 19:32 | Svara

    Bra vinklat!

  11. På ett vårdhem är det ”fundamenta” att inte glömma bort en patient t.ex på toan!! Om hårtvätt, handtvätt och tandborstning mm. glöms någon gång så är det att betrakta som en ”petitess”!

  12. Håller med Anders Åbom och Lena S
    Det är väldigt svårt att mäta kvalitet efter människors förnöjsamhet eftersom vi helt enkelt är så olika. Det är ingen skillnad mot när människan är oberoende av hjälp. Vissa är personer är helt enkelt nöjda med ”det lilla” och har inga större förväntningar, medan personer som till synes har all förmåga och allt materiellt välstånd ändå är missnöjda i sin tillvaro.

    Men det allra viktigaste är:
    Att: följa socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen samt kvalitetssäkra den processen. Utför insatser efter de personer som ni just nu har ansvar för. Det innebär rätt bemanning, utbildning, aktiviteter, tekniska lösningar mm. anpassade efter de som lever och bor i boendet ”här och nu”. Utförandet är inga konstanter eller rutiner som kan upprättas. Utförandet ska ändras i samma stund som individens behov ändras, vilket förutsätter en professionell personalgrupp, team av olika professioner och en chef som är laglydig. Jag anser att det viktiga är att behoven bedöms och beslut fattas om vad just den unika individen ska ha hjälp och stöd med. Bedömningen/beslutet ska omfatta hela personen och dennes behov, fysiskt, psykiskt och existentiellt. Individuella behov ska tillförsäkras även i särskilt boende. Kontraktet (beslutet: genomförandeplanen och vårdplanen) ska sedan följas så att personen får hjälp med” rätt saker” och känner sig trygg och vet vad som kan förväntas. Det är denna process som ska kvalitetssäkras och följas upp. Här får inget fallera. Ingen insats får ”glömmas bort” eller ”inte hinnas med” på grund av personalbrist eller slarv.

  13. På det äldreboende där jag arbetar bor en dam som känner sig så nöjd att hon skrev en insändare om hur väl omsorgen fungerar där hon bor. Hon skickade denna till två tidningar varav den ena publicerade insändaren men den andra gjorde inte det med motiveringen att äldreboendet redan fått så mycket positiv uppmärksamhet. En liten tankeställare…

  14. Utanför ämnet! Jag råkade lyssna på nyheterna på efternatten. Det påstods att Carema uppmanar sin personal att tävla om att spara in på maten till sina patienter. Dessutom uppmanades dom att släcka småbränder själva och inte larma räddningstjänsten på grund av att det var dyrt. Kan man verkligen sätta tilltro till allt, när media sätter igång stordrevet??

  15. Anders Åbom, Lena S och Eva A! Kors i jesse namn vad ni är byråkratiska i edra utläggningar. Så pass att Ni glömmer det viktigaste kriteriet i omvårdnaden, nämligen ”empatin” och förmågan att gå utanför ramarna när så krävs!

  16. Gunnar: Må det, men om man har ansvar för att bedriva en sådan här viktig verksamhet där misstag inte ska förekomma räcker det inte långt att säga att empatin är viktigast. Medarbetare med empati och förmåga att gå utanför ramarna när det behövs kan vi kanske få genom att ha en noggrann rekrytering och genom att höja statusen på de här yrkena. De saker kräver faktiskt ”byråkratisk” noggrannhet och systematik. Så klaga inte på om vi försöker se till alla aspekter. Det ena behöver inte utsluta det andra.

  17. Hej Gunnar (och alla andra)
    Det ”byråkratiska ” möjliggör rättsäkerhet, vilket vi vill ha? Naturligtvis är den humanistiska människosynen och empatiska förmågan en grundförutsättning hos professionell vård och omsorgspersonal. Rekrytera rätt är viktigt, liksom en ständigt pågående etisk diskussion och vidareutbildning i arbetsteamet. Alla vill göra ett bra arbete och det finns ett ”byråkratiskt” namn även på att ”gå utanför ramarna”, det heter anpassning och tillämpas ofta, dock utan avkall på individens rätt att få sina behov tillgodosedda.

  18. Man har väl lka mycket ansvar även om man bedriver verksamhet i näringslivet! Eller hur? inte är det väl något enastående bara för att man chefar inom omsorgen. Eller hur?

  19. Förresten så har jag ”chefat” inom omsorgen som anhörigvårdare till min dementa hustru i dryga 10-år tills hon blev för sjuk!

  20. Gunnar Brolin
    Jag är ledsen om du om du uppfattar det som försök till att ”vara märkvärdig” när jag talar om enskilda individers RÄTT till att få sina behov tillgodosedda. (Beviljade biståndsinsatser). När det gäller din insats som anhörigvårdare till din dementa hustru så är den naturligtvis en ovärderlig kärleksgåva som du gett henne (och kanske era barn). Du har även gjort en stor samhällsinsats. Jag hoppas bara att du fick tillräckligt med stöd och hjälp för att orka vårda

  21. Nej Eva A Du behöver inte vara ledsen och jag tycker inte Du är märkvärdig, även om Du gärna stödjer Dej på byråkratin. Vi anhörigvårdare, eller vi som varit det, är inte heller märkvärdiga av oss, trots att vi klarar dryga 70% av äldrevården. För min del har jag fått det stöd och den hjälp som behövts, men det tack vare min inneboende nyfikenhet och en viss förmåga att tala för mej och min hustru, vill jag tillägga.
    Anders Åbom påstår att ”empatin” är nästan betydelselös, så länge man inte kan rekrytera rätt personer till vården. Det finns vetenskapliga bevis för att det går att gradera empatin. Det skulle kosta pengar. Varför förordar inte Anders Åbom en nogrannare rekrytering?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.