Annons

Jättekonstigt

”Om några år kommer vi att tycka att det här är jättekonstigt”, säger en kompis. Ofta, säger hon så. Om olika saker, vardagliga saker, stora och små, men inte minst när det gäller synen på äldre människor eller vilka rättigheter vi – eller våra lagstiftare – tycker att äldre människor har eller inte har. Jag minns när min kompis började arbeta inom vården på åttiotalet. Då tyckte hon det var jättekonstigt att alla som bodde på vårdhemmet gick upp samtidigt. Eller gick och la sig samtidigt. Eller drack kaffe samtidigt. Eller förväntades tycka om samma saker när det ordnades med aktiviteter. Hela den där kollektiva synen, att vi människor förväntades vara lika bara för att vi blir äldre. Och när min kompis morfar blev gammal och lite skraltig någon gång på nittiotalet och hemtjänsten kom på besök, då tyckte hon det var konstigt att de städade hemma hos honom, när han hela livet levt bland dammtussar och mer eller mindre gammalt skräp – men att hemtjänstpersonalen inte fick spela poker och dricka kaffe med honom, trots att det vara det enda han ville eftersom han var ensam och ingen av hans vänner fanns kvar i livet. Själv kom jag knappt så långt i mina tankar, tänkte mer att hemtjänstpersonalen har väl sina regler och det finns väl skäl till att de gör som de gör.

En hel del av det som min kompis tyckte var konstigt har förändrats. Vi är bättre på att se var och en för vad var och en är idag, ingen tror väl längre att vi blir mindre oss själva bara för att vi åldras. Inbillar jag mig. Fast jag vet att min kompis inte håller med. Hon tycker t ex att det är jättekonstigt att inte alla som vill får bo på ett äldreboende. Det borde räcka med att man vill, tycker hon. Återigen kommer jag på mig själv med att tänka sådant som ”hur skulle det se ut?” eller ”det skulle aldrig gå”.

LÄS MER:  Kund i demensvården?

Kanske är det en sådan sak som vi kommer tycka vara konstigt i framtiden – att bara vissa behov berättigar en människa till att få bo på ett äldreboende. (Om vi nu har äldreboenden i framtiden.) Så tycker hon det är jättekonstigt att vi kallar människor för ”brukare” eller pratar om ett ”salutogent” förhållningssätt. Hon tycker de är vansinniga (jätte-jättekonstiga) ord och hon är säker på att de kommer att försvinna de närmaste åren. Jag däremot, jag tänker lite fantasilöst att orden är funktionella.

 

Vad tror ni? Vad är det vi gör idag i äldreomsorgen, som vi i framtiden kommer tycka var jättekonstigt? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

5 Comments on "Jättekonstigt"

  1. Säkert är det så! perspektivet förändras hela tiden, möjligen återkommer vissa saker med vissa mellanrum, med då troligen i en ny skepnad. Det finns en risk att tro – godtroget tro – att allt ständigt blir bättre. Det slutade jag personligen tro på för minst 30 år sedan. Samtidigt är det väldigt viktigt att ständigt sträva efter en förbättring, efter utveckling, efter förändring. Personal i den vardagliga omsorgen klagar ofta på störande förändringar, jag tror det kan få vara mer av förändringar i det vardagliga jobbet. Men frågan är vad – vem som ska driva fram förändringar och vilka det ska bli. Att allt mer tydligt lyssna på varje enskild person tror jag är en viktig utveckling som kommer att innebära många sådana upplevelser som du beskriver. Orden speglar ofta en inställning. Brukare tycker jag är väldigt knepigt, liksom kund. Det enda positiva med dem kan vara att de möjligen visar på vem som (ska ha) har makten (över vardagen), men det avgörs ju egentligen av helt andra saker. När det gäller salutogent är det bara att hoppas att de som använder det vet vad det betyder…

  2. Håller med. Jag är nog som din kompis – förstår inte alls mycket av tänket i äldreomsorgen. Vem finns för vem? Kalla personalen för utförare – skall ni se hur kul det är o låter!! Och se på de flesta förskolor. ALLA barn skall vara ute vissa tider, äta vissa tider, leka aktivitetslekar vissa tider…trots att alla är olika, vill olika olika dagar ex men man gör detta för att det skall passa rutiner, personalens tider mm. Återigen – vem är där för vem?

  3. Kay Linda Svorén | 27 oktober, 2011 kl. 10:35 | Svara

    Jag håller med kompisen. Vi är inte tillräckligt bra på att se den enskilde individen. Vi människor är inte lika, och ska inte behöva vara det heller! Ingen ska behöva passa in i en ”mall” som dessutom någon annan har bestämt. Hoppas det förändras ännu mer, så att vi låter var och en få vara som den vill så länge det inte skadar någon annan.

  4. Håller med, vi ser inte människan bakom sjukdomen

  5. Andreas Johansen | 1 november, 2011 kl. 10:41 | Svara

    Politiker tänker bara budget och närstående tänker bara livskvalité. Mittemellan sitter förvaltningen och försöker räta ut balansvågen så gott det går. Det där med funktionella uttryck är nog inte så dumt ändå för det påminner oss om att det inte är ett löpandeband-jobb på fabrik, även om det stressade hemtjänst-kneget kan kännas som det ibland och ropas det ”HALLÅÅÅ?” innanför brukarens dörr istället för ”HEJ *namn* NU ÄR *namn* HÄR!” och så dundrar man in och ska ”klara av” besöket på viss tid. Nåväl, vi får glädjas åt all möda som läggs på etik och bemötandefrågor. It helps.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.