Annons

Jag vill häpna och tappa andan

Mark Zuckerberg är född 1984 och han är en av dem som startade Facebook, vilket väl får sägas krävde både nytänkande och driftighet. Vilket väl också får sägas, gjorde honom till en förmögen man. Och som många andra nytänkande och driftiga personer omger han sig med andra nytänkande och driftiga (och förmögna) personer. En av hans vänner med heter Patrick Friedman. (Friedman fanns också med i det där gänget som startade Facebook, och f ö är han barnbarn till Milton Friedman, som någon gång fick Nobelpriset i ekonomi.)

Varje månad träffas Mark och Patrick och ytterligare ett gäng andra och lyssnar till varandras olika idéer och berättar om sina olika projekt, de har en massa sådana, och diskuterar om projekten är något de ska investera pengar i. De sitter väl där och spånar och har kul och anar de ekonomisk lönsamhet i något, plockar de upp sina plånböcker. Ett projekt Patrick Friedman ägnar sig åt, är att starta ett nytt land. En flytande nation utanför Kaliforniens kust. Jag är inte riktigt klar över varför, men jag utgår från att han har någon briljant tanke med det hela. Oklart om han tänker tjäna pengar på det eller inte, och det är i sammanhanget inte intressant. Vad som däremot är intressant, tycker jag, är att med det här gänget handlar det om idéer av dignitet. Av en helt annan kaliber, för att inte säga dimension, än när jag sitter och småpratar med mina vänner eller arbetskamrater. Här handlar det inte om att man möjligen skulle kunna tänka lite nytt och göra si eller så. När vi pratar om en ny liten handlingsplan (på jobbet) eller tipsar varandra om hur man räddar jordärtskockorna i köksträdgården från mördarsniglar (privat), så ger Mark och Patrick varandra råd om hur man bygger en ny nation.  När vi andra lite käckt säger att vi ska vara kreativa eller säger att vi ska tänka utanför boxen, betyder det något helt annat än när Mark och Patrick säger det. Om de nu säger sådant. Det behöver kanske inte sägas i deras fall.

LÄS MER:  Kortare arbetstid i teori och praktik

Nu har jag ju aldrig träffat Mark eller Patrick och jag vet inte om de är särskilt trevliga att umgås med, men bortsett från att de garanterat skulle tycka att jag är en tråkmåns och ett väldigt oinspirerande sällskap, skulle jag vilja att de kom hit och bara lite snabbt tänkte till om det som jag går och funderar på. Jag vill höra hur de tycker att vi ska finansiera äldreomsorgen i framtiden, när alla bara är gamla och ingen jobbar. Eller vad de har för lösning på problemet med att många äldre får alldeles för många mediciner utskrivna av alldeles för många läkare. Eller hur folk kan lägga scheman och pussla ihop arbetspass så att man inte behöver jobba delade turer på helgerna för att få ihop en heltid. Jag vill att de sitter med på ett nämndmöte eller ett ledningsmöte eller en arbetsplatsträff eller ett fackligt möte och bara få igång det där utanförboxentänkandet. På riktigt.

Jag skulle inte fråga dem om sådant som handlar om värdighet eller integritet eller bemötande, ingenting som har med empati så att göra, för det är jag inte säker på att de är så bra på (inte efter att ha sett den där filmen om hur det gick till när de drog igång Facebook), men om allt det andra vill jag höra. Ge mig stora idéer. Typ en ny nation. Förslag som får mig att häpna och helst tappa andan. Tills jag tveksamt och långsamt inser att ”jamen, det klart, SÅ kan man ju tänka, SÅ kan man ju göra”. Förstår ni vad jag menar? Jag saknar det. Var finns äldreomsorgens Mark och Patrick? Finns de? // Lill

LÄS MER:  Kund i demensvården?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

7 Comments on "Jag vill häpna och tappa andan"

  1. Det är inte bara dessa ”pojkar” som tänker till litet utanför ”boxen”. Varför sprängs det jättelikt stora bergrum uppe på Svalbard. Syftet lär vara att där samla och odla all världens sädesslag och växter, så att det ska finnas utsäden om en katastrof utplånar allt. Varför är det så få som vet om det?

  2. Delar i högsta grad din önskan att få bli positivt överraskad! Samtidigt som jag tror att din jämförelse med Facebooks skapare är orättvis och problematisk. Villkoren för kreativitet inom nya kommersiella (teknikstyrda) branscher kan svårligen jämföras med de som gäller inom (skattefinansierad) vård och omsorg. Jag tror att deras typ av kreativitet skulle kunna skapa monstruösa förslag. Något åt det hållet som Ronny Eriksson skrev en låt om när han polemiserade mot ”köp-och-sälj-tänkandet” inom äldreomsorgen: ”Vi ska skicka moster Aina till Ukraina!” … Ett annat exempel på krativitet som slog fel var väl ”nallebombningen” över Vitryssland. Den har enligt vissa bara ökat förtrycket och bidragit till att en god kraft, Sveriges ambassadör, åkte ut. Jag är nog lite gammaldags… Kreativa kommunikatörer gör demokratin till ett mediaspel. Kreativ marknadsföring och teknik gör musikalisk begåvning helt onödig inom populärmusiken… Nu borde slutklämmen bli ”bevare oss väl för för mycket kreativitet!!” men det vore ju tråkigt. Jag blir gärna glatt överraskad, tyvärr kanske jag inte själv levererar de glada överraskningarna.

  3. Pi-Charlotte Strindberg | 27 september, 2012 kl. 09:26 | Svara

    Tack för inspirerande inlägg!!!

    Ja, ideer och förlsag som får mig att häpna och tappa andan – och i äldrevården är det så välkommet!!!!!

    Finns en kurs som heter ”att tänka och vara utanför boxen”…….

    /PC

  4. Ja jag går den kursen. Och trots att jag tycker mig vara utanför boxen så fick jag mig ordentlig skjuts av två helt (för mig) OTROLIGT levande kvinnor i föreställningen MEN DET SKULLE NI ALDRIG VÅGA http://dramalabbet.com/?p=1713 så det är alltså en sak att tänka och en helt annan att vara utanfr boxen…

  5. Mitt engagemng inom äldreomsorgen är inom politiken.
    Jag kan mycket väl tänka mig att det vore bra med förutsättningslösa, kreativa samtal i en liten grupp bestående av en eller två från, politiken, chefer och undersköterskor. Inga protokoll men väl minnesanteckningar för att kunna spinna vidare inom något område där en idé finns.
    Alla jordens nio miljarder innevånare är nog inte gamla om 25 år? ”Att skicka Aina till Ukraina”, kanske inte är en så dum idé om vi skulle föra samtalet och analysen av den skämtsamma idéen vidare. Ibland är det en hårfin gräns mellan det som kan tyckas ”idiotiskt” och det geniala.

  6. Jag ska inte vara sämre än att jag kan bättra mig! Självklart behöver vi kreativitet inom äldreomsorgen! En nyckelfråga är hur man skapar förutsättningar för att kreativa personer ska ägna sig åt de frågorna och/eller omvänt, hur vi kan göra de som nu jobbar med detta område mer kreativa!? (Eller få möjlighet att släppa loss sin kreativitet!) Mötesplatser som denna är väl en bra början? Götapriset på Kvalitetsmässan är också ett tips för de som har kommit till skott med något nyskapande. Varför inte en fond för att ekonomiskt stödja utvecklingsarbete inom kommunala verksamheter. Det är som jag ser det ofta ett problem att man inte har tid = råd att delta i projekt och utvecklingsarbete. Utlys en tävling i kreativa ideer inom äldreomsorgen! Jag ska inte vara så knarrig!

  7. Kreativiteten måste flöda i det man bifinner sig i tex sitt arbete inom tex Äldreomsorgen. Visst man kan ge priser, för kreativt tänk. Chefen i hemtjänsten kan skapa en sådan miljö om man vill för sina medarbetare, liksom andra chefer för sina medarbetare, man måste få verktygen bara. och man måste våga ge verktygen. Det krångliga kommer senare lååååångt senare, så pass långt senare att man tröttnat på den ide´n man hade och har börjat på en ny, för att uppmärksamheten och förankringen till de som ger uppdragen inte får reda på det eller helt enkelt tycker sig behöva ta reda på vad som händer i den branch man befinner sig i. Så jag är för att hyra/ta in externa Zuckerbergare i massor :))

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.