Annons

”Jag jobbar på äldris”

När jag var sex år, började jag lekskolan. Tre timmar varje dag satt jag med andra sexåringar i en källarlokal någon kilometer hemifrån. Vi ritade, sjöng och broderade kuddar och fröken var söt och hade kort kjol och vita knähöga och åtsmitande stövlar i något slags blankt plastmaterial. Alla barn hade en frukt med sig (förutom de barn som inte hade det, men de fick en frukt av fröken) och när vi åt vår medhavda frukt så kallades det för fruktstund. När mina småsyskon började lekskolan några år senare, sa de att de gick på lekis. Ordet lekskola hade förkortats, fått en is-ändelse och lät lite gulligare. Sedan dess, och det här var ganska länge sedan, har samma sak hänt med många ord. De har förkortats, fått en ny händelse och låter gulligare. Barn går inte längre i förskolan utan på föris. De går på fritids och öppnis och äter mellis har har galonisar på sig. Is-suffixet används på fler och fler ord och i fler och fler sammanhang och det läggs både på substantiv och adjektiv. Ännu har jag inte hört någon kalla äldreboenden för äldris, men förr eller senare lär ordet dyka upp. Äldris.

LÄS MER:  Enhetscheferna

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "”Jag jobbar på äldris”"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.