Annons

Jag får äta gratis

Tidigare i år fyllde jag 50. Det var inte så farligt som jag trodde, ålder är vad det är och jag mår bra och jag har heller inte funderat så värst mycket på det sedan dess. Men jag gjorde det igår. För i eftermiddagsvärmen satt jag och lite slött bläddrade i en broschyr om hotellet jag just checkat in på i Baton Rouge. Jag noterade då att seniorer, eller senior citizens som amerikanerna säger, erbjöds en del förmåner på hotellet, som bl a gratis måltider under vissa tider på dygnet. Eftersom jag inte hade så mycket annat för mig, fortsatte jag att läsa även det finstilta, och det var då jag såg det. Att senior, det är uppenbarligen inget man blir vid 65 eller 75 i det här landet, inte när det gäller den här typen av erbjudanden. Nej, senior det är man när man fyllt 50. Jag kan alltså äta gratis på hotellet vid särskilda klockslag varje dag.

Nu kommer jag inte att göra det. För dels vill jag inte äta på hotellet och dels har mitt resesällskap inte fyllt 50, och det vore lite trist att äta ensam. Men jag måste erkänna att jag är lite förvånad. För jag trodde snarare att vi var på väg i motsatt riktning, att s a s ålderskravet för vad som är en senior var på väg att höjas, men det här visar ju något annat. Och när jag nu läst lite mer om det, ser jag att femtio blir en allt vanligare seniorgräns här i USA. Gör vi som med så mycket annat i Sverige, dvs tar efter amerikanerna, är det möjligen vart även vi är på väg. Jag som trodde att 50 var det nya 30.

LÄS MER:  Onödigt ensamt?

Ni får gärna hävda att det inte spelar någon roll, men jag är inte säker på det. För det klart att om människor går omkring och ser mig och mina jämnåriga som seniorer, då kommer det på något sätt att påverka oss. Frågan är bara på vilket sätt. Men ok, det visar sig säkert.

Oavsett ålder, ha nu en skön vecka allesammans. Vi hörs! // Lill

Bli den första att lämna en kommenter på "Jag får äta gratis"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.