Annons

Jag är antagligen en svag länk

En nationalekonom berättade på en konferens för ett tag sedan hur vi ska klara av att finansiera äldreomsorgen i framtiden. Utan att behöva höja skatten allt för mycket och utan att behöva sänka kvaliteten. Han visade diagram och siffror och sa med pondus att det som krävs är att vi effektiviserar verksamheten med en procent varje år.

I teorin är det rätt så enkelt, sa han. Det finns mycket välfärdsteknik att använda sig av. Både sådan som underlättar arbetsprocesserna och sådan som gör att brukarna klarar sig lite bättre själva, utan stöd från omsorgspersonal. Så behöver vi hitta de svaga länkarna i organisationerna, dvs anställd personal som arbetar på ett ineffektivt sätt. Som lägger sin tid på fel saker och som dessutom utför sitt arbete på fel sätt.  De personerna och grupperna behöver identifieras och få hjälp med att tänka om och göra annorlunda.

Och det är här svårigheterna dyker upp, sa nationalekonomen. För det är svårt att hitta de svaga länkarna i en stor organisation, och det är verkligen ingen som frivilligt anmäler sig och säger ”hej, här är jag, och jag misstänker att jag arbetar på ett ineffektivt sätt och behöver lite hjälp med den saken”. Ingen av oss tycker nämligen att vi är en svag länk. Tvärt om. När forskare har undersökt den saken i större organisationer, tycker majoriteten att de tillhör de allra bästa inom sitt yrke. De flesta chefer i omsorgsbranschen tycker med andra ord att de är betydligt mer kompetenta än genomsnittet. Detsamma gäller sjuksköterskor, biståndshandläggare och andra akademikergrupper, och det där går ju inte riktigt ihop. Alla kan inte vara bland de bästa.

LÄS MER:  Kommunikation med anhöriga

Vi som lyssnade på nationalekonomen skrattade högt när han pratade om det här. För det låter lite löjeväckande. Samtidigt har jag svårt att tro att vi som satt där, tänker att vi själva tillhör den där gruppen ”inte så effektiv”.

Visst är det intressant? Hur vi relativt sett överskattar oss själva och tycker att det är några andra som är de relativt svaga länkarna. Och hur de i sin tur måste tänka så om oss.

Sportlov eller inte, effektiva eller inte – ha en skön vecka allesammans! // Lill

 

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

12 Comments on "Jag är antagligen en svag länk"

  1. Hej Lill! Nya bilder till inläggen! För mig är detta minst två olika frågor. Vi kanske är i viss mån blinda för vår egen effektivitet som yrkespersoner och medarbetare, men där tror jag vi har en hygglig uppfattning, trots allt, fast det är svårt att formulera särskilt den negativa delen. Däremot tror jag vi är kollektivt blinda för mönster i vårt arbetssätt, mönster som inte behöver vara knutna till en särsklid yrkesgrupp utan mer till vår organisation och kanske även till våra omsorgsmiljöer. Ännu en synpunkt på effektivitet i omsorger är nog att se betydelsen av nära och förhållandevis detaljerad arbetsledning. Min upplevelse är att vi har en lång historia av övertro på den ”självstyrande arbetsgruppen” och samtidig ett politiskt ifrågasättande av allt som luktar administration och ledning. Till slut: Medarbetarnas självbild är – kanske avgörande!? Ser man som uska/vårdbiträde sig som en del av ett professionellt team? Och ser de andra yrkesgrupperna sig själva så?

    • Hej Anders! Nja, jag håller inte med dig. Jag är inte säker på att de flesta har en hygglig uppfattning av sin egen ”effektivitet” (jag vet att det finns folk som värjer sig mot begreppet effektivitet, men jag tycker det är ett bra ord, för mig handlar det bara om att göra rätt saker rätt), jag tror att de flesta av oss överskattar oss själva relativt sett. Jag förvånas ofta över människors brist på självinsikt. Och ja, det gäller mig själv också:-). // Lill

      • En tanke till: Att göra saker rätt har mycket med personlig feedback att göra, det är få som uthärdar att göra saker på ett sätt som omgivningen anser fel. Förutsätter då att man verkligen får feedback på sina prestationer. Att göra rätt saker har mycket med organisation att göra, ett större sammanhang. Hela arbetsplatser och organisationer kan fortsätta att göra fel saker på ”rätt sätt”. Det kräver en stark ledning med utblick, förmåga att ompröva för att ändra det. Jag tror att vi ofta saknar båda dessa saker inom omsorgerna. Trots detta tror jag (fortfarande!?) att vi innerst inne har en uppfattning om vi är ”duktiga” eller inte. Fast det kan också vara en sak som har med kvinnligt och manligt att göra…? Sedan tycker jag det är onödigt att vara så rädd för ordet effekttiv, där är vi helt överens!

  2. Kundval i hemtjänst, dvs där privata utförbart kommer in är ett utmärkt sätt att klara framtidens äldreomsorg. Företagare som inte har med sig strukturer där ineffektivitet är vardag. Problemet är att få omsorgens alla aktörer att tänka nytt, vara kreativa och förstå vad allt kostar. Att börja tänka kostnadseffektivt, dvs göra rätt saker innebär inte att kvaliteten påverkas. Tänkvärt!

  3. Hej!
    En spontan reflektion.
    Människan är inte alltid 100% effektiv och ska inte vara det.
    Industrin går att effektivisera med tekniska hjälpmedel och tidsstudier av arbetssätt. Men att arbeta med människor ”måste” ibland få vara ineffektivt.
    Ordet, ”omsorg”, är inget som kan effektiviseras. Då är det inte längre omsorg utan ”tjänsteproduktion”.
    Jag är politiker inom det sociala området och arbetar inte inom äldreomsorgen men som boendestödjare.
    Jag har haft och har ”förmånen” att få vara socialt ineffektiv i mitt umgänge med människor på arbetstid.

    • Fint! Men kanske får man tolka begreppet så att ”social ineffektivitet” i själva verket är ”effektivt”, om det betyder att det skapar välbefinnande hos de som behöver stöd. Men tyvärr är det nog lite romantiskt att tro att det inte måste finnas ett effektivitetsbegrepp även inom omsorger. Men självklart inte av samma tekniska karaktär som inom industrin.

  4. Förlåt men hur står det till? Jag tror att om man använder begreppet hjärna, hjärta, hand så kommer man så nära sanning man kan när det gäller vad den enskilde behöver. Att tala ”effektiv” när det gäller omsorg är som att grotta runt i cyberrymden! Naturligtvis ska varje person få det de är beviljade och mest behöver! Rätt till en beviljad isats = få den utförd till 100 % rätt utifrån just ”den enskildes behov”. Att matcha personligheter ( rätt personal till rätt vådtagare) till varandra var något vi ”gamla hemtjänstassister” kunde göra. Nu är det skilda världar mellan rätt till bistånd och verkställighet. Då (90-talet) hade man både makten över beslut till bistånd och val av rätt utförare/person i sin hand hembesök/beslut/personal/utse person =utförare kontaktperson! Nu är det flera aktörer och mycket kan gå snett på vägen från beslut till verkställighet.

    • Hej Eva A! Jag tycker att ”effektivitet” är ett bra ord, även i omsorgssammanhang. Själv tänker jag att det bara handlar om att använda resurserna på bästa sätt, i förhållande till det man ska göra. Göra rätt saker rätt, helt enkelt. Fast du kanske lägger en annan betydelse i ordet? // Lill

  5. Hej Lill. Jag tror att du och jag är ganska eniga om begreppet effektiv. Naturligtvis ska omsorgen använda resurserna på bästa sätt, i förhållande till det man ska göra. Göra RÄTT saker hos brukaren. Jag vet att det underlättar, att just göra rätt, om personalkontinuitet är så god som möjligt. Mvh Eva

  6. Jag är åttio år, kommer snart att vara i behov av omhändertagande personal på något hem för gamla. Effektiviteten struntar jag mer eller mindre i, vad jag vill är att bli omhändertagen av empatisk, förstående och vänlig personal som verkligen bryr sig. Det pratas alldeles för mycket om utförandeplaner, eller vad Ni kallar dem och byråkratin tar över även på golvet. Ni verkar inte veta vad de gamla tungskötta och även dementa vill ha. Dom vill ha vänlighet , dom vill ha gemenskap och struntar i sådana petitesser som en dammråtta i något hörn. Snacka inte för mycket utan försök förstå de gamla människorna bättre i stället. Det kommer inte att finnas nog med personal i framtiden till att sköta de gamla anser Ni. Höj statusen för vårdpersonalen och framförallt sluta att ödsla med pengar på div. projekt om anpassade boenden och teknologiska under som är tänkta att ta över vården. Lägg krut på rekryteringen så att inget empatilöst rötägg blir anställt som vårdare.

  7. Förlåt jag glömde ett O och Ni vet säkert var det ska vara!

  8. Nej det är inget O glömt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.