Annons

Insändare – Brutalt övergrepp mot min döende 90 åriga mor

Vi fick en insändare från en läsare – Bengt Karlsson; ”Min leukemi sjuke mor vårdades på ett äldreboende som drevs av äldreomsorgen i Uppsala Kommun. Hon vistades där i dryga tre år samt avled under sommaren 2007. Jag bodde nära boendet och kunde hälsa på henne flera gånger per dag. Hennes sjukdom var nyckfull och ständiga komplikationer uppstod. Den vård som erbjöds låg på en lägre nivå än min mors tillstånd krävde. Den medicinska kompetensen bland personalen var mycket låg. Utan mina insatser hade min mor dött tidigare.

En sak kan man vara säker på och det är att lägger man sig i vården av sin anhörig, kommer man garanterat utsättas för repressalier. De lågutbildade personalen hade svaga egon och inga kritik kunde tas på ett rationellt sätt. Det tråkiga var att jag trots flera besök per dagen, inte kunde tillbringa kvalitetstid med min mor. Det mesta handlade om kontroller samt påkallande av aktiva insatser. Min mor var svårt sjuk men hon orkade leva i flera år med stödet från mig, jag vek inte från hennes sida.

I juni 2007 började ett nytt vårdbiträde på min mors avdelning och från första blicken fick jag dåliga vibbar. Jag brukade först orka gå upp till min mor först vid lunch tiden, men den aktuella dagen i juni, vaknade jag tidigt och kände på min att nåt var galet. Jag gick raskt till boendet och upptäckte att det aktuella biträdet var på god väg att ge min mor sina tabletter i krossad form. Detta hade varit livsfarligt, då min mor fick långtidsverkande morfin tabletter. Krossar man dem, verkar hela styrkan avsedd för 12 timmar, direkt, med risk för andnings och hjärtstopp.

Jag stoppade henne och förklarade i korrekt ton, att min mors tabletter aldrig får krossas! Det tjejen skulle ha gjort omedelbart, var att kontakta tjänstgörande sköterska, då min mor behövde nya tabletter. Men hon bara gick därifrån utan att säga ett ord. Hon lämnade allt. Jag ordnade själv upp med min mors mediciner. Jag såg själv att vårdbiträdet gick till en annan avdelning och satt i ett samtal med ett annat vårdbiträde som hon var kompis med. Helt uppenbart satt man och diskuterade hur hon ska prata sig ur denna situation. Det hon borde ha gjort istället var att omedelbart söka upp tjänstgörande sköterska samt upprättat en avvikelserapport.

Efter det inträffade satt jag upp en lapp om att aldrig krossa min mors tabletter. Det här var en allvarlig händelse men ingen ansvarig tog ens upp saken. Efter flera dagar sökte jag upp enhetschefen och berättade om hela händelsen. Efter någon dag kom enhetschefen ner till mig när jag satt hos min mor. Enhetschefen hade rivit ner min lapp och sade att det nu blir ”förändringar” beträffande vården av min mor framledes. Bl.a. sade hon att min mors möjligheter att få vätskedropp på boendet, skulle kraftigt begränsas alltså i stort sätt omöjliggöras. Jag förstod snart att vårdbiträdet försvarade sig när hon konfronterades angående de krossade tabletterna, med att smutskasta mig, bl.a. att jag gör personalen så nervösa att det är därför de gör fel.

Efter några dagar behövde min mor dropp och jag och dagens tjänstgörande sköterska kom överens om att han skulle sätta dropp på eftermiddagen. På e.m. fick jag höra av honom att enhetschefen aktivt sökt upp honom för att höra ifall dropp var tänkt för dagen, och att i så fall, SÄTT INTE DROPP!

Enhetschefen klev långt över gränserna, hon hade inga som helst befogenheter att lägga sig i den medicinska behandlingen av min mor. Det uppstod ett häftigt gräl men jag hotade ingen. Till sist backade hon och faxade till en joursköterska att komma och sätta dropp.

Dagen efter kom jag upp till min mor som låg med dropp och jag var nöjd. När jag råkade träffa på enhetschefen sade jag nånting om att jag tänker berätta för andra om vad som inträffat dagen innan angående min mors dropp. Då skrek hon att jag inte fick yppa nåt om det inträffade. Hon sprang iväg. Det skulle visa sig att hon gick ner till sitt rum och slog 112 för att larma polisen. Hon ljög för dem om att jag gick omkring och hotade personalen om att sätta dropp som inte var ordinerat av läkare. För det första så fanns läkarordination om dropp samt min mor hade ju DROPP!

Poliserna sökte upp mig och var mycket aggressiva. Jag fick inte uttala mig, de sade bara håll käften, här är det vi som pratar och de sade upprepade gånger att jag ska ge fan i min mors medicinering. De sade vidare att nu ska jag omedelbart lämna boendet samt hålla mig borta i 24 timmar. Om jag återvänder innan dess eller någonsin lägger mig i min mors medicinering, så har jag satt min fot på boendet för sista gången. Jag bad poliserna att ta farväl av min döende men vid fullt medvetande mor. När jag gick till hennes sal sade jag till dem att vänta utanför. Men dessa reptilhjärnor till poliser trängde sig in till min mor samt ställde sig strax intill hennes säng där hon låg med bar överkropp med bägge brösten bortopererade efter 2 bröstcancrar. De varken presenterade sig eller hälsade på min mor. När jag kramade henne och skulle gå, började hon gråta. Jag sade till poliserna att vänta hon gråter ju. Då skrek de att nu har vi fått nog av dig, de bröt upp mina armar och jag åkte ut med näsan före. Jag lyckades gasta att var det fel av mig att stoppa tjejen som krossade min mors tabletter, JA_A_AH skrek de. Ett av min mors sista minne i livet blev bilden av två poliser som bryter upp armarna på sin enda son.

Efter några dagar visste jag att samma vårdbiträde tjänstgjorde på kvällen. Kl 21 sprang jag till boendet allt vad jag orkade och mycket riktigt fann min mor med hela munnen full med krossade tabletter. Dess bättre hade hon inte riktigt svalt sörjan, så jag tog på mig engångs handskar och plockade frenetiskt ut så mycket jag kunde av sörjan samt lade dessa i ett rent provrör som jag lade i frysen. Jag kallade på nattbiträdet som i sin tur kallade omedelbart på joursköterskan. Vi konstaterade att jag kunde sitta hos min mor och övervaka andningen. Dagen efter när jag konfronterade de ansvariga, bl.a. enhetschefen, att mina påståenden om krossade tabletter var uppdiktade av mig. Jag misstänkte samt fortfarande misstänker skarpt att den aktuella tjejen med flit försökt skada min mor. Efter 36 timmar försämrade min mors tillstånd och jag krävde att hon skulle föras till Akademiska sjukhuset i Uppsala, då dropp var numera bannlyst för min mors del på det aktuella boendet. Man konstaterade att min mor var starkt intorkat samt att hennes njurar slutat fungera. Efter några dagar avled hon.

Sedan började en skur av anmälningar mot de ansvariga för det aktuella boendet. Man tog i all hast fram en fullständig lögnaktig avvikelserapport, där det framgick att en tjänstgörande sköterska kom och samtalade med mig i samband med första avvikelsen. Det tog mig i verkligheten flera månader att ens få ut namnet på sköterskan som tjänstgjorde den aktuella dagen. Avvikelserapporten överlämnades först efter en JO anmälan, JO vidtog inga andra åtgärder med anledning av alla de andra vidriga händelserna. När jag anmälde till Socialstyrelsen, uppgav de ansvariga en hel rad grova lögner till Socialstyrelsens utredare, som i sin tur gjorde allt för att hjälpa de ansvariga i Uppsala att fortsätta mörka alla händelser. Man uppgav på fullaste allvar att det var jag som hade övertagit det medicinska ansvaret för min mor trots att jag är f.d. bilmekaniker. Och Socialstyrelsen ifrågasatte inget. Man ifrågasatte inte att avvikelserapporten var lögnaktig trots att jag skickade ett inspelat samtal mellan mig och sköterskan som tjänstgjorde dagen för första avvikelsen. Anmälan till polis gjordes för bl.a. osant intygande i avvikelserapporten samt i yttrande till Socialstyrelsen. Jag anmälde även försöket att skada min mor. Allt lades ned! Där står jag idag, men nu tänker jag se till att hela svenska folket får veta om dessa vedervärdiga övergrepp mot en döende gammal kvinna på ett äldreboende i Uppsala. 

Mvh

Bengt Karlsson

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

39 Comments on "Insändare – Brutalt övergrepp mot min döende 90 åriga mor"

  1. Gunnar Brolin | 16 augusti, 2010 kl. 19:01 | Svara

    En mycket ruggig och otäck insändare och jag tror jag har en klar bild av det hela!

  2. Bengt Karlsson | 20 augusti, 2010 kl. 16:00 | Svara

    Tack för din kommentar Gunnar. Att åtminstone en person har läst det här är en delseger. Jag vädjar till alla som läser detta, att lägga upp länk, pusha m.m. Jag har skickat berättelser till de flesta tidningar, SVT de vill inte ta i det här. Det finns ett antal personer med höga ställningar som vill till varje pris mörka sin andel i det här.

  3. Fruktansvärt att det får gå till på det här sättet! Personalen ska bete sig proffsigare än så här.. det är inte så svårt att göra jobbet rätt om Vårdbiträdena, Sjuksköterskan, Chefen och de anhöriga samarbetar för den boendes bästa!! Det är ju för de boendes skull som de arbetar där..

  4. Det skulle vara intressant att få ta del av historien av båda parter. Av någon anledning har jag svårt att tro på B.K. Varför i hela friden skulle någon vilja skada en sjuk 90-åring? Dessutom på ett boende som just arbetar med sjuka äldre. Nej, som sagt; jag tror inte riktigt på denna historia

  5. Bengt Karlsson | 19 december, 2010 kl. 19:15 | Svara

    Johan, du är väldig naive. Försök lägga dig i vården av en anhörig på ett äldreboende, ha egna åsikter och egen vilja. Du kommer att få repressalier. Personer som jobbar på vårdboenden är ofta lite dåligt utbildade och har svårt att ta kritik. Och chefen där var ett riktigt rötägg som medvetet valde att mörka. Iof, kanske jag förstår att Johan har svårt att tro att det ovanstående är sant, helt enkelt för att det är svårt att tro att människor som just jobbar på ett äldreboende, kan bete sig så illa. Du kan googla på ”Glimmerns vårdboende” eller ”vård och bildning Uppsala”. Där kan du ta del av min JO anmälan som är offentlig handling. Varsågod tag kontakt med någon av de berörda personerna, så kan du återkomma! Det här är ett av de värsta övergreppen som skett på ett äldreboende i Sverige.

  6. Tack Bengt, ska läsa detta

  7. Illa, riktigt illa. För 2 år sedan hade jag inte heller trott på din historia, Bengt. Men, nu har jag sett alltför många fall, och själv blivit personligen drabbad av våra myndigheter. Nu är jag tyvärr inte ens förvånad längre, men jag blir lika upprörd varje gång en oskyldig blir drabbad.

  8. Bengt jag beklagar din sorg, och att din mor inte fick den vård hon hade rätt till.
    Jag tror på dig av den enkla anledningen att jag har arbetat inom äldreomsorgen. De flesta anställda som inte har någon högre befattning är faktiskt måna om patienterna, men visst finns det andra också. Det finns bra och dåliga människor inom alla yrkeskategorier. Den största anledningen till att saker går fel är just som du säger att utbildningen hos sjukvårdsbiträden inte räcker till, samt att man är underbemannade så det är för hög stress bland sjukvårdsanställda.
    Men biträden får inte ge medicin. Det ska vara en undersköterska eller sjuksköterska som gör det.
    Vad gäller enhetschefen så är det idag så att de flesta av dessa inte känner patienten. Där jag jobbade visste hon inte ens patienternas namn, och det var ytterst sällan hon ens träffade dem.
    Däremot har jag erfarit att precis som du säger är prestigetänkandet väldigt markant hos cheferna.
    Jag kan bara säga att jag är väldigt ledsen för din och din mors skull. En stor kram till dig! Lycka till.

  9. Anledningen varför dom krossade medicinen är helt enkelt att din mor hade sväljsvårigheter och ville undvika att din mor kvävdes. Och morfin är en medicin som tar bort värk men samtidigt bryter ned kroppen. Jag vill inte försvara boendet, men jag ser brister även i din historia. Myntet har två sidor

  10. Bengt Karlsson | 20 december, 2010 kl. 17:27 | Svara

    Tack Linda och Ann Johansson, det värmer!

  11. Myntet har absolut två sidor………………

  12. Bengt Karlsson | 21 december, 2010 kl. 13:45 | Svara

    Nähä du Mikael och även Mia! Uttala er inte om sånt ni inte förstår er på. I det här fallet har faktiskt myntet bara en sida.
    Det morfin preparat som nämns heter Oxy Contin depot. Depot tabletter får aldrig krossas. Den aktuella depot tabletten ska värka under 12 timmar. Krossar man den, verkar hela styrkan direkt med risk för andningsdepression samt bradykardi (för långsam hjärtverksamhet). Därtill krossades Seloken ZOC, en betablockare med depot verkan. Verkar även den direkt så saktar även det preparatet hjärtverksamheten. Därtill stod min mor på Stesolid (lugnande) som förstärker Oxy Continets andningshämmande effekt. Under inga omständigheter får ett vårdbiträde med delegation, krossa tabletter trots sväljsvårigheter, utan att ha först rådgjort med en legitimerad sköterska. Detta gjorde inte tjejen, hon kontaktade inte ens sköterskan efter hon blev varse om misstaget, hon stack bara därifrån och gick till sin kompis och stängde in sig för att diskutera hur hon skulle prata sig ur det här. Förstår du nu Mikael, man krossar under inga omständigheter långtidsverkande morfin preparat. Missbrukare gör det för att bli hög, men en gammal svag människa riskerar att långsamt somna in för gott. Jag är förstås medveten om att äldreomsorgen dras med problem som underbemanning. Men det jag berättar om handlar inte direkt om vanvård, utan om en serie isolerade negativa händelser som hanterades på ett vedervärdigt sätt av enhetschefen.
    P.S. Jag är glad för all feedback även negativ, men var beredd på genmäle från mig. Och Mickael, vad menar du med att morfin är en medicin som tar bort värk men samtidigt bryter ned kroppen?? Hur ska jag tolka detta? Den som vill ta nåt privat med mig kan även maila mig på bk49@telia.com

  13. Jag har läst hela historien+JO-anmälan och ja fel har begåtts men det är kanske tid att gå vidare. Det börjar lukta rättshaveri, tyvärr

  14. Bengt Karlsson | 22 december, 2010 kl. 12:44 | Svara

    Det var ofattbart att Socialstyrelsen valde att mörka omständigheterna i denna negativa händelse. Socialstyrelsens byrådirektör gjorde allt för ingen av befattningshavarna för Glimmerns vårdboende, skulle ställa till svars. Hon har även ljugit för mig rätt upp och ner i ett telefonsamtal med mig, som jag dessbättre lät spelas in. Socialstyrelsen kom fram till att de osanna uppgifterna i avvikelserapporten saknar betydelse för deras s.k. utredning. Trots att Socialstyrelsen hade matats med uppgiften om att jag mer eller mindre kunde ta ansvar för min egen mors medicinska behandling, kom Socialstyrelsen fram till att detta saknade betydelse för deras s.k. utredningen! Socialstyrelsens byrådirektör sade rent ut till mig i ett inspelat samtal att det faktum att jag mer eller mindre hade det medicinska ansvaret var ”någonting utöver det vanliga, någonting som jag själv ville ha” Socialstyrelsens passivitet är synnerligen ”märklig”! Sedan anklagar jag byrådirektören för att ha falskstämplat inkomst datumet på avvikelserapporten. Från början när Socialstyrelsen begärde in alla journalhandlingar, avstod de ansvariga för boendet att medskicka själva avvikelserapporten. Konstigt med tanke på att ärendet handlade om själva avvikelsen. Efter att jag själv krävde att få ut avvikelserapporten från Socialstyrelsen (de ansvariga vägrade dessförinnan att översända den till mig!), begärde byrådirektören in den enligt en tjänsteanteckning den 22/11 det aktuella året. Man fattade beslut i ärendet nästkommande dagarna, dvs. den 28/11. Jag ringde byrådirektören den 28/11, men då hade avvikelserapporten inte dykt upp. När jag väl fick ut den var den stämplad inkommen 14/11 (för att ge sken av att själva avvikelserapporten fanns med vid fattandet av beslut).
    Hur kan Socialstyrelsen, en hörnpelare i det svenska samhället, agera så korrupt??

  15. Bengt Karlsson | 22 december, 2010 kl. 13:02 | Svara

    Per, på ett sätt har du rätt. Eftersom jag själv mår dåligt av att älta det här, hade det varit klokast att lägga ner. Men samtidigt så känns det som min plikt att gå ut med det här. Det var inte bara ansvariga för boendet som gjorde fel, det är samtliga tillsynsmyndigheterna samt även åklagare, som vägrar ta i det här. Det är ingen myndighet som har sagt rent ut att de försvarar vad som ägde rum, de bara konstaterar lakoniskt att man inte har för avsikt att utreda ärende, utom JO som utredde bara en liten del. Många och uppenbart även du, använder ordet ”rättshaverist” som någonting negativt. Vi har tyvärr ett samhälle där representanter för den offentliga sektorn i princip INTE kan ställas till svars för sina gärningar. Se bara på polisen. Tusentals anmälningar inkommer varje år om polisövergrepp, våld och även enstaka fall av våld med dödlig utgång. Vår rättssystem är i förfall. Åklagare låter skyldiga löpa men sätter ibland dit oskyldiga. Man gör som man vill, ingen kan sätta dit dem. Varje dag rapporteras om poliser som beter sig illa och det är nästintill omöjligt att ställa dem till svars.

  16. Bengt Karlsson | 22 december, 2010 kl. 13:48 | Svara

    Sedan vill jag avslöja att det var inte bara inom kommunens äldreomsorg som det begicks övergrepp mot min mor. Vi ska bara inte tala om landstingets Akademiska sjukhuset i Uppsala. Så fort man lägger sig i vården av sin anhörig, så kan man lugnt räkna med repressalier. Hade jag lyssnat på läkarna, så hade min mor berövats 4 år och 3 månader av sitt liv. Jag kan utan vidare räkna ihop till minst 15 gånger som jag genom ett resolut ingripande, räddat min mor från döden. Jag skall nu berätta om ett av fallen. Detta hände över 4 år innan min mor avled. Hon låg på Akademiska och hennes tillstånd var allvarlig då hon drabbats av hjärtflimmer med hög hjärtfrekvens. Hon fick syrgas för att hjälpa till med andningen. Plötsligt försämrades hennes tillstånd då hjärtfrekvensen steg till närmare 140 och hon bara jämrade hjälp, hjälp. Jag sprang efter läkaren som sade att man har redan givit digitalis och att man precis givit henne nitroglycerin under tungan. Jag skrek varför, hon har ju inte kärlkramp (angina), nitroglycerin höjer bara pulsen ytterligare. Hon måste ha beta blockare för att sänka pulsen och därtill stod hon på beta block men var så sjuk att hon inte kunde ta dem. Läkare kontrade då att en hjärtkonsult (som inte ens var och tittat på min mor) motsatte sig givande av beta block!!
    Nu j_vlar tänkte jag, jag sprang till min bil, åkte till föräldrahemmet då jag visste att min far (som själv låg döende en trappa upp på samma sjukhus) hade beta blockare hemma. Jag tog dem samt hämtade en 5 ml engångsspruta hemma hos mig samt åkte i ilfart tillbaka till min mor. Jag krossade beta blocken (dessa FÅR krossas), jag blandade med några ml saft, drog upp i sprutan, lade sprutan (utan kanyl förstås) till sidan i min mors mun, sprutade innehållet, höll igen min mors mun samt sade upprepade gånger till henne, svälj, svälj! Efter någon timme tog min mor självmant av sin syrgasmask och sade lugnt att jag inte vill ha den här längre och att hon var hungrig. Hennes puls var nu nere i 80 och hjärtat gick i normal sinus rytm, alltså inget flimmer.
    Detta var en stor prestigeförlust för ansvarig läkare som sade efter denna dramatik att de skulle hädanefter förse mig dagligen med den aktuella beta block (seloken) med att jag fick själv ge den till min mor då de ansåg att jag ”medicinerade henne med tvång”, men de andra medicinerna skulle de ge. Händelsen anmäldes både till Socialstyrelsen och HSAN som inte fann anledning att kritisera läkaren. Men då jag ringde till deras respektive konsultläkare, lovordade de min insats, rent medicinskt gjorde jag helt rätt och kan känna mig stolt över att ha räddat min mor. De medgav att nitroglycerin var fel men som HSANs konsultläkare uttryckte sig, man var tvungen att göra nåt. Då kontrade jag att det var som att hälla bensin på en brinnande bil. Då sade han att han inte hade lust att fortsätta samtalet och slängde på luren.
    Nu tar jag en paus från skrivandet, men återkommer med mera och nästan värre händelser där det handlar om rena övergrepp på min mor och inte bara medicinskt felbehandling.

  17. Bengt Karlsson | 22 december, 2010 kl. 14:03 | Svara

    Eftersom jag i ovan kommentar nämnt min far ska jag bara kortfattat nämna att samtidigt som jag hade ett helvete med vården av min mor, så hade jag ett minst lika stort helvete med vården (vanvården av min far). Allt pågick parallellt. Jag ska återkomma till flera övergrepp begångna av flera sköterskor mot min far. Hur det slutade för honom, jo aktiv dödshjälp. Det här är inte min påhitt eller misstanke, utan det var rättsläkaren som gjorde obduktionen som slog larm. Åklagaren lade ned ärendet med motiveringen att ”ingen kommer ändå att erkänna detta”. Detta utan att någon av personalen förhörts! Det tog mig några år att lista ut vem på avdelningen som gjorde detta, men den aktuella läkaren är förlåten. Det var absolut befogat med tanke på min fars tillstånd! Men jag förlåter aldrig dem som begick rena övergrepp på min far. Jag återkommer snart!!
    P.S. Jag har förståelse för dem som tror att jag skriver en ”skräcknovell”! Tyvärr är allt sant.

  18. Tragiskt, tyvärr så tror jag att denna form av ”vård” sker lite överallt. Nu vet ju inte jag hur man ska kunna komma tillrätta med vanvård..men mer resurser skulle nog vara på sin plats. Men det är ju nåt allvarligt fel när man inte ens inom sitt gebit törs slå larm, man väljer ”att hålla käft” kanske man är rädd om sitt jobb?! Vad vet jag, men jag skulle då inte vilja vara på en sån arbetsplats där det mörkläggs och myglas, civilkurage är du ett minne blott?

  19. Martin Oscarsson | 27 december, 2010 kl. 19:25 | Svara

    Först ber jag att få beklaga detta tragiska öde som drabbade er i det sista skedet i livet. Detta är inget ovanligt utan sånt här pågår varje dag överallt i Sverige. Jag studerar medicin på yrkesnivå och jag kan lova dig en sak : Jag kommer att spela in med både ljud o bild de händelser som utspelar sig för att kunna bevisa de lögner som allt från chefer till vårdbiträden målar upp för polis och socialtjänst mm mm. Jag uppmanar alla att göra likadant. I slutändan är det kvalitet och värdighet man ska ge vårdtagaren. Den skall säkerställas på ett sådant sätt ( Soc.tjänst.lagen) att inga misstag ska ske. Gör det de så är det Lex Maria lagen som är en tvingande allmänpliktig lag om anmälan som ska ske. Ytterst är det politiska beslut som påverkar möjligheterna till god vård, med personal och utrymmen. Det är dags att ’ inifrån ’ likt vissa tv program börja dokumentera vanvården och försvara våra föräldrar och andra anhöriga vid livets sluskede. Svensk vård ska inte vara vanvård !!!

  20. Bengt Karlsson | 28 december, 2010 kl. 13:24 | Svara

    Tack Tomas och Martin för era inlägg. Man kan verkligen bli mörkrädd för hur det alltför ofta går till med vården av våra gamla anhöriga. En äldre svag person bara måste ha en yngre anhörig att föra patientens talan. Idag erbjuds man inte sjukvård när man blir sjuk, man måste helt enkelt ”kräva” sjukvård (alltså aktiva åtgärder).
    Min mor kom in på infektionen med en urinvägs infektion (UVI). Då en patient kommer in med uppenbara infektionssymptom, är det vanliga att man sätter in antibiotika typ Zinacef. Det gjorde de på min mor, men hon visade inget tecken till förbättring under de närmaste 12 timmar. Redan då (man kunde inte ens vänta ett dygn) lade man till Gentamycin. De som kan medicin vet att Gentamycin tar man bara till när livet står på spel (ex. sepsis). Därtill gav man Getamycin plus Zinacef, vilket man varnar för pga. risken för njurskada. Och en livshotande njurskada blev det efter 4 dygn.
    Jag frågade en läkare varför det var så bråttom med Gentamycin. Han svarade att din mor tar upp en vårdplats som vi snarast behöver, alltså vi behöver få ner hennes infektionsparametrar (feber, förhöjt CRP, m.m.) fortast möjligt för att kunna skicka henne tillbaka till vårdboendet.
    Alltså det var INTE för min mors bästa man satte in Gentamycin. Dock förnekade man att Gentamycinet sumpade hennes njurar. Man skyllde på hennes leukemisjukdom (som hon haft i 12 år) samt metaboliska orsaker. Märkligt att en kronisk leukemi som mor haft länge samt ”metaboliska orsaker” skulle orsaka en våldsam stegring av Kreatinin på några dagar (en markör för njurskada) efter behandling med Gentamycin. Det här var bullshit, man struntade i min mors öde samt var beredd att skriva ut henne till boendet där de kunde försöka plocka ihop bitarna och hon kanske överleva säg högst en vecka.
    Men jag lyckades böja stål och övertalade dem att nu får ni behålla min mor och göra allt för att rädda henne. De fick ha henne i två månader istället för två dagar. Det var ett mirakel att hon överlevde och även ett mirakel att JAG överlevde med tanke på dagliga konfrontationer med de ansvariga. Hon orkade inte äta, dricka samt hade svårt att ta sina mediciner. Jag fick som regel lirka med henne och medicinerna. När jag bedömde att hon var på väg in i koma så sade jag till sköterskorna att nu får vi hålla igen på hennes starka lugnande under några dagar.
    Detta hörsammades och min mor fortsatte kämpa och jag sade till om att hon inte kan vara utan lugnande (stesolid) längre pga. risken med grava utsättningssymptom. Men nu fick jag höra att stesoliden nollades. Och efter några dagar började hon få tremor (skakningar och ryckningar). Och sedan fick hon ett Grand Mal (stort epileptiskt anfall). Jag tryck på larmet och skrek till sköterskan ge henne stesolid stolpiller NUUUU! Hon gjorde det och anfallet hävdes snabbt. På ronden nästföljande dag, krävde jag återinsättande av 5mg stesolid dagligen. Läkaren tyckte att det räckte att ge stesolid vid behov mot kramperna. Jag sade indignerad att vem skall stå vakta henne dygnet rund, varje kramp är potentiellt dödande. Hon sade att kramperna beror på ”metaboliska” orsaker som sänker kramptröskeln. Då sade jag att i så fall är det sista man gör är att plocka bort stesolid som min mor stått på i minst tio år, för ett abrupt utsättande av stesolid leder ofelbart till krampanfall. Jag sade att antigen ger ni henne stesolid varje dag eller så får hon dem av mig (min mor hade egna hemma). Läkare sade OK med hat i blicken och gick ut och lämnade ronden efter att ha slängt igen dörren så jag trodde den skulle gå i bitar.
    Sedan dess fick min mor inga kramper, skakningar och darrningar upphörde helt.
    Min mor blev bättre och det blev dags för utskrivning till boendet. Läkaren ville prompt skriva ut henne på en fredag trots att personalen (på boendet) vädjade till doktorn att låta min mor komma på måndagen då sköterskan på boendet då var i tjänst för att kunna ta emot min svårt sjuke mor på bästa sätt. Men läkaren sade nej även till boendet, hon åker nu. Detta trots att min mor inte tog ens upp en riktig sängplats, hon låg ju hela tiden i ett förrådsrum.
    Det var av ren elakhet och hämndlystnad mot mig som den aktuella läkaren ville prompt skicka hem min mor på fredag, mot min samt mot vårdboendets vilja. Då tog jag up saken med klinikchefen som sade att självklart skall din mor stanna tills på måndag, jag fixar det

  21. Vi har ingen rättvisa i det här landet längre. Nåde den som kommer i konflikt med vården. Det har tydligen du gjort på ett hemskt vis. Man får aldrig ifrågasätta. Hade en moster som var förlamad på ena sidan. Hon hade fått en stroke. Sådana patienter får dom inte ge elchocker. När vi kom var hon helt borta. Gick inte att få kontakt med henne. Hon var besvärlig innan och fick medicin för det. Men det fanns ingen annan förklaring än hon blivit elchockad. En av sköterskorna som nyss haft semester begrep ingenting. Så man är chanslös mot vården. Polisen är ändå värre. Du får vara glad att du slapp svår misshandel. Det är inte lönt att anmäla dom heller. Beundrar dig som kunde stå emot. Det är inte många som kan göra det.

  22. Bengt Karlsson | 28 december, 2010 kl. 14:52 | Svara

    Tack Vidar! Det är en kamp som tar hela ens kraft. Jag lyckades ofta ”böja stål”, men det har kostat! (min egen hälsa)

  23. Bengt Karlsson | 28 december, 2010 kl. 14:55 | Svara

    Jag har spaltmeter att skriva om mina otrevliga upplevelser på Akademiska sjukhuset beträffade vården (vanvården) av mina föräldrar då de befann sig i slutskeden av sina liv.
    Men jag tänkte nu återvända till Glimmerns vård boendet. Därifrån finns ”spaltkilometrar att berätta om.
    Att skriva att maten var ”grismat” känns litet uttjatat då jag knappast lär vara ensam om den uppfattningen.
    Det som var märkligt var att man inte hade den minsta tanke på att gamla sjuka människor faktiskt behöver nyttig och näringsrik mat. Men vad finns det för näring i pulversoppa som var vanligt till middagen? Till denna eländiga soppa serverades runda vetebröd med en ostskiva på. Gamla människor är inte vana att äta runda vetebröd, man vill ha vanligt bröd! Var det inte pulversoppa, så var det fruktsoppa (näringsvärde noll) eller olika sorters potatisbullar (rågmunkar). Gamla människor tar upp näring sämre än vi yngre, vad får de i sig för näring av dessa rätter.
    Huvudmålet var egentligen lunch. Ytterst sällan (till stora helgdagar) serverades hel kött.
    Inte konstigt om de flesta äldre lär ha haft blodbrist i varierande grad.
    Sedan vill jag tala om grönsaker. Aldrig någonsin serverades färska grönsaker eller överhuvudtaget någon form av sallad. Inte en tomat, inte ett salladsblad, aldrig råkost och jag menar aldrig någonsin! Gamla människor gillar vitkål och varför kan de inte få vitkålsallad istället för laxermedel som 99,9 % av de gamla stod på.
    Nu kanske det finns någon därute som anser at jag överdriver, OK de fick en sörja kokta grönsaker till lunch, bestående av Euroshopper ärter/morötter blandning. Ofta satt man dessa på kokning trekvart före maten och nog fick de koka i trekvart. Resultatet blev en obeskrivlig sörja som oftast hamnade i soporna.
    Hur var det med färsk frukt då? På veckobeställningar från ICA beställdes bananer. Jag misstänkte att man beställde ”sekunda kvalitet” då dessa var oftast övermogna. ALDRIG någon annan frukt än bananer. Visst är bananer nyttiga, men samtidigt stoppande!
    Gamla människor tycker faktiskt om äpplen (gärna svenska sorter) samt päron, är det ingen som har fattat detta? Dessa frukter är ”något” nyttigare än laxermedel.
    Åh ursäkta, nu glömde jag visst nämna att till julhelgen beställdes en 2 ½ kilos kartong clementiner till varje avdelning. Men vilka var där hela tiden och ”nallade”?
    Men i varje personalrum fanns en gigantisk skål med de finaste av frukter av alla sorter. Dessa var ”personalfrukt”. Här dög minsann inte ens frukt från ICA utan här beställdes frukt av högsta kvalitet från en lokal trädgårdsodlare (Uplands trädgårdsodling).
    OK, visst kunde jag tycka att det var helt i sin ordning med personalfrukt för personalen, men ändå vad säger man? Någonting annat än halvruttna bananer kunde man väl beställa till de boende också. OCH, en gång hittade jag en beställningssedel i köket för veckobeställning från ICA till de boende. På den aktuella beställningen stod längst ner, 5 kg nektariner ”OBS för personalen”. Här beställdes frukt till personalen som konterades på konto för livsmedel åt de boende. Jag tog kopia på denna beställning som jag konfronterade de högsta ansvariga för äldreomsorgen, som svarade att det här har jag inte med att göra. Det har jag visst sade jag, då alla medborgare har rätt till insyn i offentlig verksamhet.
    Och så har vi ost och mjölk som jag bara måste berätta om. Man beställde ost i 2 ½ kilos bitar.
    Dock hade man inte förstånd att dela dessa i ett antal bitar och frysa ner dessa. NEJ, hela biten togs fram varje gång man skulle servera ost, till frukost, personalfika (fick de verkligen ta av boendens ost?) m.m. Varje gång fick hela ostbiten stå framme minst en timme (mjölken också). När säg merparten av ostbiten blev uppäten, hur många dygn har den då stått framme i rumstemperatur?? För att inte tala om mjölken som regelmässigt serverades flera dagar efter bäst före datum och som kunde stå ute hur länge som helst. OCH, temperaturen i kylskåpen ställdes på ca. 10 grader istället för 4-6 grader som hade varit lämpligare. Jag klagade över detta och fick till svar att man inte hade lust att avfrosta så ofta?? Samt att jag skulle ge f_an i att öppna kylen. Jag svarade att jag tänker i allra högsta grad kontrollera kylen samt ställa om den till 6 grader och åberopade ”nödvärnsrätten”. OBS. att jag alltid tvättade samt spritade händerna då jag gick i köket till skillnad från personalen som aldrig tvättade händerna (inte i min åsyn iaf).
    Nu kommer jag in på det här om handhygien som var ”snuskig”. När man skötte min mor, tog man på sig engångsplasthandskar. Man kunde torka henne bl.a. men behöll dessa plasthandskar tills man var färdig med allt. Med dessa handskar på händerna fixade man sängen, rörde hennes kläder, rörde min mors pip mugg och fyllde på den. Först när man gick ut så tog man av sig handskarna och spritade händerna. Gud vá snuskigt. För det första så är handsprit till för att desinficera, man tvättar med tvål och vatten sedan spritar man händerna.

    • Tvål torkar ut händerna, därför spritar vi bara händerna.
      Självklart tvättar vi händerna innan mathantering och efter toalettbesök, men eftersom vi använder oss av handskar vid patientkontakt så räcker det med att sprita händerna

  24. Hej Bengt ! Tyvärr har vi med rättsröta och utbredd korruption att göra i landet och därmed kan vården och läkarna göra hur som helst utan risk för några större reprissalier, ett annat bra exempel finns på : http://www.totalskandal.se , även detta kom dom undan med ändock stark bevisning….som rättsväsendet försökte förskingra..

  25. Bengt Karlsson | 30 december, 2010 kl. 13:55 | Svara

    Tack Micke för din kommentar, jag känner till det fallet du länkar till! Det liknar mitt fall så tillvida att myndigheter väljer att aktivt mörka rena kriminella handlingar. Detta är Sverige av idag, rättsröta och på god väg till att bli en polisstat.

  26. Bengt Karlsson | 30 december, 2010 kl. 15:27 | Svara

    Gamla människor behöver bara sköta magen högst en gång i veckan!
    Denna sensation fick jag höra på boendet då jag ofta fick påpeka att min mor var förstoppat. Förutom hög ålder, brist på rörlighet (ibland kom hon upp i rullstol), så tog hon starka opiater mot smärta. Dessa omständigheter ledde till stora problem med förstoppning.
    Jag hade en överenskommelse med den ansvariga sköterskan att om det gått tre dagar utan att min mor skötte magen, så skulle återgärder vidtas. I första hand skulle hon få en microlax.
    Men detta fungerade dåligt i praktiken då många av personalen struntade i detta och jag fick höra att hon inte behöver sköta magen var tredje dag att det inte var bra att regelbundet få microlax. Jag förklarade att behöver hon ha microlax för att ”lossa proppen” så behöver hon ha den. Förstoppning kan vara förutom plågsam, även förödande för en gammal skröplig människa. Och det hände ett antal gånger att min mor fick föras med ambulans till Akademiska sjukhuset kraftigt allmän påverkad där läkarna där konstaterade förstoppning. En gång hamnade hon på kirurgen då det började bli kritiskt och man fick tag till s.k. loraga lavemang samt laxoboral droppar som fungerar som dynamit i magen. Flera gånger fick man köra ner henne till röntgen och göra CT buk för att kolla om man verkligen fick ut all fekal substans. Och jag minns så väl personalen på kirurgens indignation, över att man på ett vårdboende inte kunde sköta en så basal sak på ett bättre sätt! (Den gången kom jag iaf inte i konflikt med personalen på Akademiska, de ordnade det här jättebra.)
    När min mor återkom till boendet så lovade man att skärpa kontrollen över min mors avföringsvanor. Men efter någon vecka var det som vanligt. Varje boende hade en pärm med en ”A” lista där man antecknade litet a eller stort A. Var tredje dag kollade jag den.
    Jag listade ut att man hade en rutin där man vid morgon påklädning och tvätt, satte den boende på toa en stund. Men just min mor fungerade så att efter frukost och sin morgon te, kände hon att naturen kallade. Vid ett tillfälle när jag var närvarande, kallade jag på ett biträde för att hjälpa min mor till toa då man behövde vara två för diverse lyft procedurer. Då sade biträdet, men vi satte ju din mor på toa för en stund sedan. Hur länge sen då frågade jag, en trekvart sen svarade hon. Skötte hon magen då frågade jag. Nej sade hon. Men nu behöver hon sköta magen sade jag bestämt. Men så fungerar det inte svarade hon, vi har inte tid att sätta henne på toa titt som tätt. Jag gick direkt och sökte upp ansvarig sköterska och hon var bussig nog att komma och tillsammans med mig lyfta min mor till toaletten.
    Är det bara jag som har svårt för att förstå logiken i vårdbiträdets hantering av situationen? Kanske jag missar något i tänket??
    Jag kom på att man hade en rutin där man sätter de gamla på toa säg vid tre mer eller mindre bestämda tillfällen under dagen och de väntas ”prestera” då, ungefär som man rastar en hund!
    Må jag själv dö knall och fall när min tid kommer, för att aldrig behöva hamna på ett sådant ställe under mina sista år.

  27. Bengt! Det känns som du är manisk, paranoid och besatt av detta. Bara det att du springer runt i kök etc etc. Gå vidare. Ju mer du skriver desto mindre trovärdigare blir du. sad but true

  28. Bengt Karlsson | 31 december, 2010 kl. 17:34 | Svara

    Michell, jag har aldrig varit en person som stått med mössan i handen. Jag gav min mor 4 år och 3 månader med värdefullt liv, som annars hade berövats henne. Jag gjorde vad som behövde göras. Jag har en fasansfull story att berätta och den skall berättas för hela svenska (svensktalande) folket. Kanske jag kan spela en liten roll för hur man förhåller sig till gamla och sjuka i vårt land!
    Michell, låtsas om att allt som står ovan handlade om din egen mor, hur besatt skulle inte du då bli?

  29. Helt oforsvarligt beteende! Tyvarr blir jag inte shockad langre, hela samhallet har gatt utfor och med detta manga individer. Samhallet har tagit dod pa familjen och karlek, man ar bara ett nummer som producerar mer till de redan rika! 🙁

  30. Bengt Karlsson | 4 januari, 2011 kl. 15:10 | Svara

    Tack Anna! Du har så rätt, Fredde Reinfelt ställer sig i TV och basunerar ut att det går bra för Sverige. Han nämner dock inte, ”för vilka”. Fråga den cancersjuke som nekas sjukpeng och från försäkringskassan får höra, nåt jobb klarar du av, nånstans i Sverige finns något jobb för Dig. Står man på cellgiftsbehandling, men spela roll, det är rest-arbetsförmågan som gäller. Det är bara att ta med sig några spypåsar till jobbet!

  31. Bengt Karlsson | 16 maj, 2011 kl. 14:57 | Svara

    Jag kan inte i tillräckligt hårda ordalag fördöma samt uttrycka min avsky för de fega polisers beteende. De vågar sig inte på våldsverkare, men de vågar sig på en försvarslös döende kvinna och hennes förtidspesionerad son. Min avsky är gränslös!

  32. Bengt Karlsson | 23 maj, 2011 kl. 22:06 | Svara

    Uppsala polisers (2st) brutala övergrepp mot min döende 90 åriga mor och mig själv!

  33. Bengt Karlsson | 27 maj, 2011 kl. 14:01 | Svara

    uppsala polisens övergrepp

  34. Bengt Karlsson | 27 maj, 2011 kl. 14:05 | Svara

    Glimmerns vårdboendets förra enhetschefens övergrepp mot min döende 90 årig mor.

  35. såå hemskt att höra hur dom behandlar våra gamla.Hoppas såna personer blir straffade förr eller senare i livet

  36. Bo Lundqvist | 1 maj, 2013 kl. 14:11 | Svara

    Jag har upplevt liknande händelser,
    dom stöder sig på nåt som heter nollklassning,
    som tillämpas godtyckligt.

    Det betyder att en läkare kan besluta att förkorta livet för en döende, fruktansvärt men sant,
    därtill tillkommer en poliskår som liknar Gestapo,

    Du har definitivt inte gjort fel, det är lagarna och dess tillämpning i detta förbannade land det är fel på.

    • Tack för ditt inlägg, Bo!

      Man började nollklassa min mor redan 4,5 år innan hon dog.
      Gamla människor ska uppenbart ha det goda omdömet att dö fortast möjligt för att inte vara en belastning.

      Jag upplever svenska poliser som synnerligen ruggiga. Att få en polisman fälld för tjänstefel är i princip omöjligt.
      Jag är skadad för livet av dessa upplevelser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.