Annons

Inga lata fripassagerare i min grupp

Jag är uppvuxen med grupparbeten. Hela min grundskoletid, min gymnasietid och min tid på universitetet har handlat om grupparbeten, och naturligtvis mitt yrkesliv. Tillsammans tänker man större tankar och får mera gjort, det har varit tanken. Ibland har jag varit den som drivit på i gruppen, som tagit ansvar och som sett till att något blivit gjort. Ibland har jag varit mer passiv, för att inte säga lat och tänkt att det här får någon annan ta ansvar för. (Jag kanske inte alltid har tänkt så men det är så jag har agerat.) Ändå har jag aldrig ifrågasatt själva grupparbetandet, som om det varit självklart att grupparbeten är något bra. Underligt. Jag brukar ju ifrågasätta det mesta.

Nu säger i alla fall en dansk forskare att det är värdelöst med grupparbeten, helt meningslöst. Forskaren heter Brian Lystgaard Due och finns vid Köpenhamns universitet och hans forskning visar att grupparbeten är direkt hämmande för kreativiteten. Inte heller leder grupparbeten till kreativa synergieffekter, som vi brukar säga att det gör. Snarare leder de till maktkamp, rädsla och bristande engagemang. En hel del människor är faktiskt lata och ser gruppen som en möjlighet till att man inte ska behöva bidra med något utan bara flyta med. Dessutom är folk oftast dåligt förberedda, det finns någon slags tanke om att idéerna ska komma av sig själva, bara för att man sätter sig i en grupp. Lägg sedan till människors rädsla för att göra bort sig, dvs säga något dumt i gruppen, eller rädslan för en konflikt i gruppen som gör att gruppmedlemmarna inte vågar ifrågasätta varandras idéer. Där har ni det. Grupparbetet i kubik enligt Lystgaard Due.

LÄS MER:  Veckans nyhetsbrev 3 sep 2020

Jaha, tänker jag, och känner mig tveksam. För visst har jag väl deltagit i ett antal grupparbeten som faktiskt fungerat bra och som bidragit till något – gjort lite skillnad. Alla grupparbeten har ju inte varit sega, meningslösa och frustrerande. Och nej, det har de naturligtvis inte. För även Lystgaard Due säger att grupper kan fungera och prestera. Bara man följer de här reglerna:
1. Definiera målet för gruppens arbete.
2. Utse en person som leder arbetet.
3. Utse en person som dokumenterar det som sägs och bestäms.
4. Bestäm hur länge gruppen ska arbeta.
5. Ifrågasätt varandras idéer och slutsatser.
6. Använd humor, även om det handlar om allvarliga saker, humor gör att människor blir mindre rädda för att göra eller säga fel.
Det här var väl inga konstigheter eller vad tycker ni?  Punkt 1-4 borde vara lätt att fixa, lite svårare blir det med femman och sexan, men där är det nog bra att sätta ribban från början, det kan väl du som läser det här ta på dig att göra.

Till sist det svåraste, nämligen att hitta metoder för att engagera alla i gruppen, ge alla en möjlighet att vara med. Inte bara en möjlighet att vara med förresten, alla ska vara med. Inga lata fripassagerare i gruppen. Det vill vi inte ha.

//Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

5 Comments on "Inga lata fripassagerare i min grupp"

  1. Äntligen!! Jag har avskytt grupparbeten allt sedan de kom i ropet!

  2. Men så skönt! Jag tycker inte om att arbeta i teamform och har aldrig gjort det. Enda sättet att få en grupp att fungera är att följa just de regler som anges i artikeln. Oftast är det jag som tagit på mig rollen av ledare, för att något ska bli gjort överhuvudtaget. Det är kanske inte alltid den roll jag vill ha eller som gör mig som mest effektiv, men ibland har nöden ingen lag när det finns en deadline att hålla. Hurra för nya rön!

  3. Matti Laukkanen | 12 november, 2009 kl. 09:41 | Svara

    För en tid sedan var några amerikanska forskare som dömde ut den svenska team-modellen – där det, trots den ”demokratiska” formen, finns faktorer som gruppdynamik, kompis-korruption etc, som i verkligheten gör att bara några åsikt gäller. Samma forskare kom fram till att den finska modellen, där man har en tydlig, ansvarig ledare, är mycket bättre. Om ledaren inte fungerar bra, byts han/hon ut av arbetsgivaren. Jag tycker att denna modell är mycket ärligare och fungerar bättre än den svenska.

  4. Joachim Hurtig | 12 november, 2009 kl. 10:25 | Svara

    Grupparbeten kan vara totalt meningslösa om inte man utgår ifrån delar av de 6 punkterna.
    Jag har själv varit med om dåliga grupparbeten och har därför alltid varit tydlig utifrån huvuddelen av de punkterna som forskaren beskriver. Skulle vilja säga att det handlar om självklarheter som varje tänkande människa som leder en grupp borde ha funderat ut själv.
    1: Mål/frågeställning. Utan bra frågeställningar som är breda, men tydliga och som berör utifrån vad deltagarna är där för, misslyckas grupparbete att ge ett bra resultat. Jag kan ägna dagar åt att hitta rätt frågeställning. När frågeställningen knäckt det så är halva hemma. Frågeställningen skall leda någon vart och vara så bred att deltagarna kan utgå från sig själva och grupparbetena kan ge olika resultat. Annars är det bättre att ge olika frågeställningar till de olika grupperna om det är ett givet resultat som ledaren/organisationen förväntar sig. Exempelvis fakta sökande grupparbeten.
    Glöm aldrig att grupparbeten är ett sätt att arbeta fram ett resultat på, både socialt i gruppen och det primära, sökandet av kunskap.
    2: Tid: Givetvis skall man vara tydlig med hur tiden disponeras och vad som förväntas utifrån det. Ger sällan timmar, utan skärper till tiden lite mer så att det inte blir för mycket snack om ”tipset” utan tiden driver på för att ge resultat. Behövs det, går det alltid att justera till mer tid sen.
    3-4: Sällan jag utser en ordförande eller sekreterare, utan det får gruppen lösa själva. Har dock varit med om det själv att gruppen får i uppgift att själva utse en ordförande/sekreterare som leder och dokumenterar arbetet. Jag är alltid tydlig med att grupparbetet skall redovisas – därför genomförs också alltid en dokumentation av olika slag – som givetvis kan se olika ut. Allt från teater till ett kompendium. Växla metoder!
    5. Självklart skall resultatet bearbetas ett grupparbete.
    6. Jag använder alltid humor generellt i kurssammanhang, för att lösa knutar och få människor att slappna av. Är dock en fin linje mellan humor och seriositet i arbetena, det kan vara svårt att hitta balansen om ledaren inte är trygg i rollen. Ett enkelt sätt att ge en lustfylld och trevlig atmosfär är att vara lite kreativ i hur man delar in människor i grupparbetena.
    Betänk även att grupparbete kan fungera som ett viktigt bryt i de andra metoderna som en ledare använder sig av. Ju större grupper ledaren leder desto viktigare är grupparbetena för att få så många aktiva och tänkande som möjligt. Har ni en grupp på 30 personer så måste gruppen brytas upp om ni som ledare är intresserade av att ge deltagarna möjlighet till att samtala och söka kunskap.
    Om ni inte är intresserade av att få med alla deltagare och att alla deltagare skall ha haft möjlighet till att prata. Ja kör då på med den klassiska ”allt ljus på mig” ledarrollen. Det är inget jag rekommenderar.

  5. Joachim Hurtig | 12 november, 2009 kl. 11:05 | Svara

    kan tilläggga att alla metoder är meningslösa och kassa om de tillämpas felaktig eller genomförs på ett undermåligt sätt. Hur många vansinnigt tråkiga förelsäningar ha man inte varit på?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.