Annons

I huvudet på Lill: I huvudet på Percy Barnevik

I veckans nyhetsbrev finns en länk till en artikel om  Percy Barnevik. Ni som är lite yngre vet kanske inte vem han är, men väldigt kortfattat kan väl sägas att han under 80- och 90-talet (mellan tummen och pekfingret), var en av Sveriges mest omskrivna företagsledare. Han höll till i stålbranschen på något sätt och både han och företagen han ledde tjänade kopiöst med pengar. Tills det väl mer eller mindre sa bom krasch och det inte längre gick så bra med stålet och folk började tycka att Barnevik plockade ut lite väl höga löner och bonusar och pensioner och sådant. Tiderna förändrades och Barnevik sågs inte längre som framgångsrik utan bara som girig. Så kan det gå.

Fast innan dess, då minns jag att han betraktades som någon slags ledarikon, någon som var särskilt skicklig på att få människor att prestera toppresultat, både genom att organisera sina företag på ett skarpt sätt och på att få människor att leverera. Allt i sitt sammanhang naturligtvis. För det ska man ju komma ihåg. Vad som uppfattas som ett skickligt ledarskap har alltid med sammanhang och kontext att göra, inte minst tid och bransch.

Det där har jag med mig när jag läser artikeln om honom i tidningen Chef. Ändå kan jag inte låta bli att skratta. För en del av det Percy Barnevik säger i artikeln låter fullständigt absurt. En del av de ledarskapsråd han ger oss läsare är så tvärt emot de råd vi brukar få, nuförtiden. Percy tycker att man ska vara orimlig både mot sig själv och andra och tvinga sig själv (och andra) att överleverera. Och man ska arbeta överallt och alltid, och sova överallt och när som helst. Och alltid vara tillgänglig.

LÄS MER:  Röstens betydelse

Det är den typen av råd jag skrattar åt när jag läser artikeln, rätt eller fel. Men jag skrattar verkligen inte åt allt, för det är klart att Percy visste vad han gjorde. Ett par av råden handlar t ex om arbetsbelastning, om att den ska vara hög. För det farligaste som finns, det är chefer som har för lite att göra. För har man det, lägger man sig i sådant man inte borde lägga sig i, koordinerar sådant som inte behöver koordineras, säger han och jag håller med, även om jag fattar att vi har lite olika definitioner av vad som är en hög arbetsbelastning. Men många medarbetare ska man ha, tycker Percy, och en hårt belastad chef blir en bättre chef.

Men så var det ju det där med att alltid sätta ledarskapsidealen i ett sammanhang och bransch.  För vad tror ni han menar med ”många medarbetare”, hur många kan det vara? Jo, en sådär tio-femton stycken, säger Percy, Det är många det. (Handen upp ni som tycker att det är många.)

Ha det gott! // Lill

PS. Två saker tänker jag på när jag läst färdigt Percys råd. Det ena är att jag faktiskt tänker köpa hans bok, som snart kommer. Det andra är om han hade gjort ett bra jobb som chef i äldreomsorgen. Det kanske han hade?

Här hittar ni artikeln i Chef, som jag refererar till…

 

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

1 Comment on "I huvudet på Lill: I huvudet på Percy Barnevik"

  1. Svenne Linde | 11 april, 2013 kl. 10:00 | Svara

    Hej, jag vill bara komplettera Lill och Lindas artikel om Barnevik: Han var koncernchef för ABB (Asea i Västerås mfl) ett av Europas största och mest avancerade produktföretag inom produktion och distribution av el. Det blir man inte av att skriva slarviga kåserier, men vi har alla olika ambitionsnivåer. Hans pension grundades på ett avtal med ägarna och innehöll värdekoppling till aktiens utveckling som drog iväg och gav Barnevik ca 900 msek. Efter tjafs lämnade han tillbaka en del efter pensioneringen. Idag är han aktiv i Hand i Hand, en organisation som arbetar med utveckling i Indien och Asien. En del av pensionspengarna plöjer han ned där. Stålbranschen – ja han kom från Sandvik ett annat duktigt svenskt företag som tillsammans med några till har byggt och är bottenplattan i den svenska välfärden, de som faktiskt gör det möjligt att bl a ha en äldreomsorg värd namnet…
    Men jag har också sett att folk i den sektorn arbetar hårt utan att få positiva kommentarer i media. Tvärtom så är det ofta kritik av omvårdnad av äldre. Vi vet för lite om åldrandet och vi lämnar bort våra familjemedlemmar till folk som ska ersätta eller komplettera de nära. Dagis och äldrevård är områden som är fruktansvärt bra – förutsätt att de närmaste engagerar sig stenhårt. Men det gör inte alla.
    På mors äldreboende blev jag kallad Kjell av gamla Ulla, Kjell var hennes son. Jag frågade efter något år när Kjell besökte. Aldrig eller på julaftons morgon, blev svaret. Jag kollade och fann att han bodde inom gångavstånd. /Tja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.