Annons

När obstruerar ni?

Kan vi prata om något av det allra heligaste, jag menar för er som arbetar i en politiskt styrd organisation? Där målsättningar och inriktningar och allt man väljer att kalla det för, inte alltid handlar om förnuft och konsekvenser och ens det som är mest ekonomiskt fördelaktigt, utan snarare om politiska övertygelser och varför inte, rent av – ideologiska ställningstaganden. Jag vill nämligen veta hur mycket ni obstruerar.

När man obstruerar sätter man sig på tvären. Man gör motstånd. Man vägrar att acceptera och man arbetar tjurigt emot det som andra kommit överens om (det är Wikipedias version av obstruktion och jag håller mig till den). Man tänker att ”politikerna får bestämma vad de vill, men i det här fallet håller jag inte med så jag tänker inte anstränga mig för att de ska få som de vill, för jag håller verkligen inte med och jag tycker att de har fattat fel beslut”, och så lägger man som tjänsteman inte två strån i kors för att det ska bli som politiken har bestämt.

Ja, jag vet. Det klart att man som tjänsteman, chef eller undersköterska eller vilken befattning man nu har, ska göra verklighet av det som de folkvalda har bestämt. Det är själva poängen med att vara offentligt anställd, t ex i äldreomsorgen i en kommun. Säger politikerna att man ska arbeta för att uppnå A eller genomföra B – så är det naturligtvis ens uppgift att göra det. Oavsett vad man själv tycker om A eller B. Som tjänsteman är man de folkvaldas verktyg, det är liksom själva grundbulten i det hela, i den kommunala organisationen. Fast samtidigt är det ju så, att om jag som tjänsteman och med den professionella kompetens jag har, inte håller med politikerna om att deras idéer är så strålande, utan tvärt om – tycker att de är idiotiska, då är det ju inte säkert att jag använder all min kompetens och kraft för att verkställa det politikerna vill.

LÄS MER:  Varken Brukare eller Kund

Visst, jag kan föreställa mig vad en del av er möjligen tänker när ni läser det här. Om att er uppgift är att just verkställa och att det gör ni oavsett vad ni tycker om de politiska visionerna och målsättningarna och nyckeltalen. Ni gör som ni blir tillsagda.

Men jag vet också (jag är ju ändå snart fyrtioåtta år), att om ni inte håller med de politiska beslutsfattarna, blir det genast lite svårare att gör som de säger. Och jag vet också att politikerna i sin tur, ofta har en stor tilltro till själva systemet (att politiker bestämmer och ni verkställer), och att de inte har planerat för att ni möjligen inte är intresserade av att se till att deras tankar blir verklighet. De (politikerna) utgår från att ni gör som ni blir tillsagda.

En del av er som läser det här kanske tänker att jag är från vettet, att jag inte vet vad jag pratar om. Andra förstår precis vad jag menar. Och det är egentligen er jag vänder mig till. För att jag är nyfiken. I vilka sammanhang obstruerar ni och vilka frågor och uppgifter gäller det då? Berätta gärna. Anonymt om ni känner att det behövs. Själv har jag också obstruerat och berättar ni, ska jag också berätta.

Ha det gott i veckan. Vi hörs! // Lill

 

 

 

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

7 Comments on "När obstruerar ni?"

  1. I idrott som tex. i lagspelet fotboll där är obstruktion straffbelagt.
    I politiken då är det inte obstruktion att göra som Bengt Westerberg, resa sig upp och gå när Ny Demokratis företrädare vill sitta jämte honom i soffan?
    Ohrly förre vänsterledaren kunde inte vistas i samma rum som demokratiskt nyinvalde Åkesson.
    Vi övriga, vi väljare får ju lära oss att det är helt OK att göra passivt motstånd. Eller hur?

  2. Jag förstår precis vad du skriver om. Det är en daglig realitet i mitt arbete att avväga denna problematik. Jag har som tjänsteman medverkat till det politikska beslutet att införa LOV i vår kommun och nu arbetar jag med en politisk ledning som är emot LOVen och de flesta former av privatisering av utförandet i omsorgerna. För mig finns det dock nyanser i bilden, inte bara för eller emot. Som tjänsteman kan jag ibland lyckas skapa samförstånd med politiken om en kompromiss eller en tredje lösning. Omsorgerna är i de flesta fall inte en arena för partipolitik utan ofta finns brett samtycke kring lösningarna. LOVen är väl en fråga som delar upp den politiska församlingen tydligare. Skulle jag hamna i en situation där jag förväntas verkställa beslut jag på ett djupare plan motsätter mig skulle jag faktiskt överväga att avsäga mig uppdraget eller jobbet. En tyst obstruktion av demokratiskt fattade beslut anser jag vara övergrepp på vår demokrati. Många offenltigt anställda tycks tro att de har dubbel rösträtt, både i vallokalen och i genomförandet av den valda politiken. Det tycker jag är ohederligt. Det ska inte jämföras med att göra civilt motstånd i en allvarligare betydelse, som när Tjeckoslovakien invaderades av Sovjet eller tusen andra exempel. Hur ska en demokrati fungera om dess beslut omprövas eller saboteras i informell form??

  3. Jo Anders, det var ungefär så jag menade, även om jag kan tänka mig att det finns ”mindre” situationer i det vardagliga arbetet där man kan tänkas obstruera. Vore intressant att höra om det finns vårdpersonal som kan ge exempel på det. Sedan tror jag inte att alla tänker som du, att man faktiskt skulle överväga att säga upp sig om man motsatte sig ett större politiskt beslut, snarare att man då i så fall väljer att inte verkställa beslutet på ett så effektivt sätt som man är kapabel till.

    • Ja, det är intressant hur det kan vara ute i organisationen, i den vardagliga omsorgen. Och fullt möjligt att man – jag – omedvetet graderar mitt engagemang utifrån eget tyckande, och därmed min prestation. Läge för reflexion eller spegling, vilket vi ju som bekant inte har tid till.

  4. Jag hävdar med bestämdhet att delaktighet gäller innan och inte efter beslut. Det gäller både politiska och tjänstemannabeslut!

    • Jo Mattias, det kan man tycka, och det är själva poängen med vårt politiska system. Men frågan är hur det ser ut i verkligheten. Och min gissning är att du antingen är politiker eller tjänsteman långt upp i hierarkin 🙂

  5. Vi biståndshandläggare ställs ofta i div dilemman mellan lokala politiska inriktningar och nationella inriktningar.
    Politiska beslut skall gälla på respektive ort samtidigt som lagstiftningen påtalar skälig levnadsnivå bl.a. Det är ingen lätt balansgång och inte blir det lättare då Förvaltningsrätt och Kammarrätt kommer med domar som inte heller alltid verkar konsekventa s.k. rättssäkerhet för den enskilde?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.