Annons

Hur mycket kaffe ska en chef behöva dricka?

Om man som chef vill ha friska medarbetare ska man lägga tid på sina medarbetare. Prata, dricka kaffe och stanna upp i korridoren om någon har något som hon eller han vill berätta. Man ska prioritera småpratet och man ska vara tillgänglig. För chefen är viktig för hur människor mår på jobbet. Om chefen visar mig uppmärksamhet, känner jag mig sedd och mår bra. Inget konstigt, vi känner igen det och vi har hört det många gånger. Det finns tonvis med forskningsrapporter som kommit fram till det. Och nu har det kommit en till.  Två professorer i arbets- och miljömedicin har lett en studie där man tittat på vilka faktorer som håller kommun- och landstingsanställda friska. Med andra ord, vad chefer i kommuner och landsting ska tänka på om de vill hålla nere sjuktalen bland sina medarbetare. Och jag säger inget om deras resultat, svaret är bekräftelse. Min fråga är snarare om det är bra att det är så.

Är det bra att människor på en arbetsplats är så beroende av bekräftelse från sin chef? Är det bra att man förväntar sig att chefen ska stanna i korridoren bara för att man själv har något att säga just då? Eller att man så gärna vill dricka kaffe med sin chef? Är det verkligen så sunt? Är det inte till på köpet så att vårt behov av bekräftelse på jobbet tenderar att blir större och större? Och viktigast av allt, är vårt växande bekräftelsebehov (om det nu är växande, men jag tror det), något som gynnar dem vi är till för? De äldre, om du arbetar i äldreomsorgen.

LÄS MER:  Kund i demensvården?

Själv är jag mer nyfiken på hur man skapar arbetsplatser, där folk vi är friska och gör ett bra jobb utan att en överordnad säger till oss att vi gör det. Sådana arbetsplatser finns väl rimligen också? För risken är väl annars att vi skapar organisationer där det viktigaste är att vi som jobbar där mår bra. Eller? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

4 Comments on "Hur mycket kaffe ska en chef behöva dricka?"

  1. Åsa, inte chef | 6 december, 2012 kl. 17:16 | Svara

    Vi borde bli bättre på att bekräfta och uppmuntra varandra som kolleger. Chefens uppmärksamhet är såklart viktig, men säkert inte så viktig att inte samma välmående kan uppnås tack vare god arbetsgemenskap där man ser och bekräftar varandra? (Ett arbetsklimat som i och för sig kan sägas vara chefens ansvar att skapa, men vi har eget ansvar också.)
    ”För risken är väl annars att vi skapar organisationer där det viktigaste är att vi som jobbar där mår bra. Eller?” frågar du…
    Haha, kanske…men viktigast av allt är väl att det blir ett rätt tråkigt jobb att vara på, om inte alla vet och pratar ofta om vilka mål man har, vilka som är centrum (de äldre) och hur man ska arbeta för att de viktigaste personerna ska må bra. Det är i alla fall min upplevelse att arbetsgrupper som är för fokuserade på sina interna frågor blir trista att jobba med. Man går bara i cirklar. Att se utanför sig själv, att ge och vilja möta – det är berikande. (Klyschor? Jaja. Jag står för dem.)

  2. "Hulda" arbetsterapeut i äldreomsorgen | 7 december, 2012 kl. 15:50 | Svara

    Kommer just från en föreläsning på min arbetsplats med temat ”Hur kul får man ha på jobbet”. Föreläsaren förespråkade att alla hjälps åt att plocka fram det positiva och glädjande på jobbet, i stället för att fokusera på det som inte är bra och att attityder blildar spiraler, positiva eller negativa berodende på attityd. MEN!! Hon framhöll även att behovet av bekräftelse inte är något fult, eller fel. Småbarnsföräldrar får lära sig att barn behöver bekräftelse under uppväxten och att detta behov inte tar slut för att man fyllt 18 år. Det är självklart flör mig och de på min arbetsplats att våra brukare är de viktigaste personerna och att de ska må bra och få det dom behöver. Vi kan inte motivera andra men locka fram den motivation som finns inom oss och som är olika för olika personer. För en del är motivationen bla att bli bekräftad. Att få höra att man gör ett bra jobb (oavsett om det är chefen, kollegor eller andra som uttrycker detta) gör att man mår bra och därmed gör ett ännu bättre jobb gentemot brukarna. En närvarande chef som ger positiv feed-back är det de flesta medarbetare efterfrågar.

  3. Det är svårt att värdera betydelsen av bekräftelse. Ofta sker den – både den positiva och den negativa – ”i tysthet” och med små åthävor. Min egen uppfattning är att positiv bekräftelse har mycket stor betydelse för upplevelsen av arbetssituationen i stort. Och att det har en särskild betydelse vad chefen anser och uttrycker. Det är inte bara fråga om uttryckligen positiva eller uttryckligen negativa omdömen. det kan vara så lite som ett uteblivet positivt omdöme. Som uppfattas som negativ kritik. Ett klimat där man på ett trovärdigt sätt kan ge både positiva och negativa omdömen till varandra kräver en hög tillit och trygghet i gruppen. Annars kan det bli ”kosmetika”, ”jag hör vad hon säger, men jag vet vad hon tycker”… (eller han, eller hen) Sen funderar jag på hur en arbetsplats ska kunna fungera hållbart bra om det inte är viktigt att man mår bra där? Eller var det bara ”inte viktigast”!?

  4. Hur mycket man kanske önskar är det inte så att ”chef ” och ”medarbetare ” är på samma nivå.
    Bara önskan att medarbetarna önskar att ses och bekräftas av sin chef visar det, den gamla föräldrar-barn-relationen aktiveras bara här.
    Jag har alltid trivts bäst med chefer som vill driva verksamheten på bästa sätt, som själv har högre kompetens och vågar ställa krav på sina medarbetare, till slut är dom kvar som är motiverade och vill göra ett gott jobb pga sin inneboende motivation och som gemensamt med chefen utvecklar sina kunskaper, sitt arbete och sin relation till varandra.
    Jag diskuterar hellre en ny artikel om ett nytt behandlingssätt t ex med min chef än att jag dricker kaffe med hen, ibland kan både och sammanfalla.
    Detta är mina erfarenheter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.