Annons

Hur duckar ni för klubban?

Jo. Vi har ju sagt att vi på sommaren enbart sprider goda nyheter. Att vi fokuserar på det som är gott och bra – på det som fungerar. Vi struntar i det andra och sommarvilar lite grand.

Och just för att vi sagt så, tvekar jag när jag nu skriver om Norrköping. Inte om staden Norrköping eller ens äldreomsorgen i Norrköping eller ens någon organisatorisk enhet av äldreomsorgen, utan om de där personerna. De som arbetar i äldreomsorgen någonstans i Norrköping och som nu är avstängda från sina arbeten. De som tryckt tillbaka spyor i halsen på folk, och liknande. Ni har kanske läst rubrikerna.

Det är svårt att inte bli beklämd, ledsen rent av. Det blir jag. Inte för att de här människorna finns, de som trycker tillbaka spyor i halsen på folk, för att de finns – det vet jag. Jag är tillräckligt gammal och har arbetat tillräckligt länge med vård och omsorg för att veta det, och med tanke på att hundratusentals personer i Sverige arbetar i äldreomsorgen så är det orimligt att tro något annat – än att de finns, menar jag.

Det som gör mig mest sorgsen när jag läser rubrikerna är faktiskt något annat den här gången. Nämligen det faktum att det som hänt i Norrköping, sölar ner inte bara äldreomsorgen i Norrköping utan all äldreomsorg och därmed all äldreomsorgspersonal i hela landet. Alla som dagligen bidrar med sin kompetens för att göra ett bra arbete och för att hitta ännu bättre lösningar för att kunna göra äldreomsorgen ännu bättre, får återigen en klubba i huvudet. Donk. För av någon anledning drar så väl journalister som många tidningsläsare all äldreomsorg över en kam. Inte ens de lokala tidningarna i Norrköping lyckas hålla koll på vilka enheter eller avdelningar det handlar om.

LÄS MER:  "Säg till om det är något ni behöver hjälp med"

Självfallet ska journalister skriva om missförhållanden i äldreomsorgen, jag tycker inte något annat. Frågan är bara hur bilden kan nyanseras så att vi inte går omkring och tror att det här är normalfallet. Det är det ju inte, det här hör till undantagen.

Hur gör ni andra? Hur lyckas ni bevara och förmedla bilden, inåt och utåt, av en bra äldreomsorg (om ni nu tycker att det är en bra äldreomsorg ni erbjuder)? Hur sprider man egentligen det som är gott och bra? Hur duckar man för den där klubban? //Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

3 Comments on "Hur duckar ni för klubban?"

  1. Precis så tänker jag ofta. All den underbara fantastiska omvårdnadspersonal som arbetar inom äldreomsorgen i hela landet, varför skrivs det så sällan om dem. Bara om dem som gör fel av olika anledningar. I mitt arbete som enhetschef möter jag så oerhört många kompetenta, duktiga, empatiska medarbetare. Dem skulle jag vilja berätta mycket om, lyfta fram, lägga fokus på, men säger massmedia ”sånt säljer inte”. Stackars alla gamla och deras anhöriga som tror att åldreomsorgen är som massmedia beskriver.

  2. Håller med föregående talare.

  3. I vår kommun håller vi på att lyckas vända den negativa uppmärksammheten vi tidigare fått till uppmärksamhet på mer positiva händelser. Vi har varit målinriktade för att detta ska kunna ske. Med en områdeschef som knutit goda kontakter med massmedia och med enhetschefer, rehabpersonal som ringer till massmedia och tipsar om reportage till ortens tidningar när något positivt händer på något boende eller när någon studie visar att vårt arbete lett till förbättringar för våra hyresgäster och för vår personal. Visst händer det fortfarande att det skrivs artiklar om negativa händelser men dessa får inte lika stora rubrker som tidigare. Både de positiva och negativa rubrikerna diskuteras ute i personalgrupperna utifrån: vad kan vi lära av detta, hur kan vi göra för att få det lika bra, och de negativa rubrikerna diskuteras vad vi kan lära av dem för att inte hamna i samma situation själva. Detta har så klar bidragit till att positiv uppmärksamhet från politiker och höga tjänstemän har ökat, vilket uppskattas ”ute på golvet”. Vi har också fått positiva reaktioner från äldre personer ute i samhället.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.