Annons

Högre status är inte nödvändigt

Äldreomsorgsminister Maria Larsson säger att jobben i äldreomsorgen ska få högre status och jag undrar vad hon menar. Eller snarare HUR hon menar. För i samma intervju säger hon att äldreomsorgen är en framtidsbransch ”för här kan man vara säker på att få jobb”. Och då tänker jag att de där sakerna går inte ihop. För handlar status inte om att något är exklusivt, jag menar att det inte är för alla utan bara för en mindre grupp? Finns det över huvud taget någon stor yrkesgrupp med hög status? Vilken då i så fall? Och i status lägger vi väl även att det ska vara lite svårt att s a s bli medlem i gruppen? Att det krävs en lång utbildning eller särskild erfarenhet eller så. Inte att ”man kan vara säker på att få jobb” som ministern säger.

Jag är så trött på det där statusbegreppet. Kan vi inte bara släppa det? Vad det handlar väl om är väl att man faktiskt ska kunna en hel del om man ska jobba i äldreomsorgen och att man behöver ha vissa personliga egenskaper för att kunna bli riktigt bra i sitt jobb – precis som i vilket annat yrke som helst. Sedan behövs utvecklingsmöjligheter och en rimlig lön. Möjligen något annat som jag inte kommer på just nu. Men status i sig? Nej, det är inte nödvändigt. Det kan vi sluta att tjata om, det är inte trovärdigt. Tycker inte jag i alla fall. Vad tycker ni? //Lill

LÄS MER:  Kommunikation med anhöriga

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

14 Comments on "Högre status är inte nödvändigt"

  1. Instämmer, värdet utav arbetet som utförs är något annat än dess status. Tyvärr känns det ibland som att kopplingen mellan yrkesstolthet och status har blivit för stark. Utvecklingsmöjligheterna och löneutvecklingen behöver dock få sig en skjuts i positiv riktning.

  2. Peter Sjöstrand | 14 april, 2011 kl. 07:08 | Svara

    Maria Larsson, bland annat äldreminister, följer en lång tradition bland ministrar och politiker. Nämmnligen att de ska höja stausen inom äldreomsorgen. Jag kan inte se att någon i raden av äldreministrar har levererat.

    Lill har ju en poäng i att högstatusyrken är svåra att få tillträde till. De kräver expertkunskaper som inte så många har etc. Utbildningarna är spärrade. När man anställer så är det ett krav att man har en viss utbildning. Vi har för få geriatriker i Sverige. Är det statusen som gör att det är konstant brist på denna specialistgrupp? Bland akademikeryrken finns det några få som uppfyller kriterierna när det gäller status, antal och löner. Det är bland annat läkare, jurister, ingenjörer och ekonomer. Så har det varit under lång tid.

    Inom äldreomsorgen finns också flera grupper som har gedigen kunskap och kompetens. Men de har inte hög status eller lön. Är det för att de inte uppfyller politkernas kriterier för hur det ska vara?

    Maria Larsson, äldreminister, säger att nu satsar vi på att kompetensutveckla personal inom äldreomsorgen. De pengar som hon säger sig satsa blir inte så många pengar per anställd inom kommunal äldreomsorg. Pengarna är för det mesta villkorade så äldreomsorgen kan inte själva få styra vad de vill utveckla för pengarna.

    Vilken kompetens som är väsentlig för att vara kunnig inom äldreomsorg säger inte Maria Larsson. Det finns idag inga krav på att man ska ha kunskap i gerontologi för att få chefsbefattningar eller andra viktiga befattningar inom kommunal ädreomsorg. Man kan ha i stort vilken bakgrund som helst. Så är det idag och så har det varit de senaste 30 åren. Det ger ingen status. Alla har inte kunskap och kompetens för att arbeta med äldre människor. Det krävs professionell kunskap på alla nivåer om man ska leva upp till de krav som politiker och allmänhet ställer.

    Äldreomsorg är mer ett politiskt, ideologiskt fält än det är ett gerontologiskt, som det borde vara.

    Så Maria Larssons mun rör sig men man hör inget, så att säga.

  3. Instämmer, att arbeta i äldreomsorgen är både svårt och viktigt. politiker har emellertid satt lågstatusprägel på det under lång tid. De kanske inser att det gått för långt och vill försäkra sig om att det åtminstonde ska finnas några som vill arbeta kvar.

  4. Hej på er.. Suverän blogg ni har. Angående detta med status så tror jag att jag förstår lite vad ministern Maria menar. Har arbetat som sjuksköterska i 20 år och även som vårdlärare för ungdomar och vuxna och hört deras inställning till arbete inom äldrevården, tyvärr inte allt för sällan som de uttryckte ovilja av att arbeta inom äldrevården därför det är tungt, lågavlönat och lågprioriterat bland ledningsgrupper. Även svårt att få läkare att intressera sig för området vilket har lett till att man inte kan upprätthålla geriatrikakutkliniker. Såg nu att man i Blekinge öppnat upp en sådan och önskar dem lycka till. I framtiden tror jag att äldrevården kommer få större fokus då det gäller utbildningssatsningar och utveckling och på det sättet förändra status i prioriteringar. Därmed förändrad inställning förhoppningsvis.

    http://careeducationpunktse.blogspot.com/

  5. Instämmer en stor del i detta, alla vi som arbetar i äldreomsorg med ofta svåra vårdtagare både psykiskt och fysiskt måste själv vara stolta över vårt arbete. Om vi inte förmedlar detta utan hela tiden ”gnäller” är det väl inte många yngre som ser en framtid i detta. Jag personligen önskar att vårdpersonal i äldreomsorg ska ha en grundutbildning för att få fast jobb, helst ska man praktisera i äldrevård o övrig vård innan beslut med att läsa, därefter är det upp till en själv om man vill vidareutbilda sig. Idag behöver inte utbildning ”kosta” jättemycket eftersom det finns många distansutbildningar att tillgå. Däremot är det önskvärt att våra arbetsgivare höjer status/lön och ser nya möjligheter för alla dom som klarar av sina utbildningar, på detta sätt kan även lönen höjas. Är själv ett levande exempel på att detta fungerat i min kommun. Vi kommer alltid till att ha människor på våra arbetsplatser som gör olika bra arbete, många gånger handlar det om att våga utveckla och se möjligheter inom de ramar som finns. Att vara påläst och kunna argumentera om problem är oerhört viktigt inför de som beslutar över vårdpolitiken.
    Vårt arbete är svårt, javisst, men jag hade aldrig stannat i vården i 35 år om detta arbetssätt inte passade mig, det ger mig otroligt mycket, det är för mig mycket viktigt att följa med utveckling eftersom denna ändras efter tid. Jag är intresserad av mitt arbete och kan även tänka mig att läsa om detta även under privat tid, här är skillnaden på om vi som arbetar i vården enbart är på arbetsplatsen för vår lön eller vi ser vår arbetsplats som utvecklande. Jag har fått ”status” som arbetsgivaren/Maria Larsson anser är viktigt men för VEM, inte för mig jag vill fortfarande vara kvar på ”golvet” och är det oxå. Men mina arbetsuppgifter har fått status, det betyder att mitt sätt att arbeta ger möjlighet att få med sig fler som arbetar i vården att se det lilla och fokusera på att lyssna o ta hand om hela familjen i äldrevården. Det kommer alltid till att krävas viss kompetens i vårdarbete, se då till att dessa kompetensarbetare jobbar med vad de ska och se till att chefer/arbetsledare har äldrekompetens innan de får dessa jobb. En som älskar sitt arbete och som oxå är/har varit nöjd med min lön i alla år.

  6. Bra rutet Peter!

  7. Status handlar även om vilken bild media ger av arbetet. Det skrivs mest negativt om otrevlig personal (enligt vem?), vanvård, äldre som inte får komma ut i friska luften osv. Det kanske är bra att kunna visa det som är positivt också. Vems ansvar är det?

  8. Jag håller med. Problemet är att de människor som ihärdigt pratar om högre status i vården är människor som själva har högstatusjobb och som tror att status är lösningen på allt. Det finns jobb med hög status och låg lön. Jag vill hellre ha en lön jag kan leva på än sola mig i glansen av något högstatusjobb.

  9. @Sara, det där har jag inte tänkt på men du har helt rätt *nickar instämmande*

  10. Mats Brännström, GBG | 15 april, 2011 kl. 14:55 | Svara

    Äldrevård har inom kulturer runt medelhavet, en avsevärt högre AKTNING. Det ses som en mycket viktig insats att vårda sina och andras äldre.
    Hög status verkar tyvärr i dagens Sverige betyda SUV på över 300 Hk motor, Platt-ötv på över 50-tum, högst 6 månader gammal mobil och lön över 60 papp samt en egendomlig attityd.
    Tänk om hög status kunde förknippas med att leva med ett litet ”Carbon foot-print” och sparsamhet vad gäller slit-och-släng?

  11. Att ta hand om friska barn krävs förskolärarutbildning på högskolan. Att ta hand om äldre människor ibland svårt sjuka äldre människor , kan det göras av vem som helst. Det heter ofta ”om du inte får något arbete , kan du alltid arbeta inom äldreomsorgen” så länge den attityden finns kommer heller inte vare sig status eller lön att förändras

  12. Gillar inte heller ordet status, föredrar yrkesstolthet isåfall. Men yrkesstatus är ju dessvärre ett vedertaget begrepp på arbetsmarknaden idag. Men det spelar väl mindre roll vad vi kallar det för, huvudsaken är att stärka och öka intresset för vårt viktiga arbete så att ungdomar vill satsa och vara kvar i branschen. Mitt svar är att göra undersköterskeutbildningen akademisk samt driva igenom ett nationellt anställningsstopp på outbildad personal. Alltså kan man jobba som vikarie och få upp intresset för yrket men då begränsas i medicinansvar samt sårvård etc. Jag har en känsla av att ledande politiker samt arbetsgivare inte har en aning om hur svårt sjuka vissa kan vara i hemmet och vilka situationer som kan uppkomma för en anställd. Somliga verkar tro att tex hemvården fortfarande cyklar runt med en städmopp på pakethållaren.

  13. Gunnar Brolin | 26 april, 2011 kl. 17:04 | Svara

    Drygt 70% av äldrevården utföres av äldre anhörigvårdare och det i hemmet. Dessa äldre anhörigvårdare har ingen som helst akademisk utbildning, men de är pålästa till tusen och byter erfarenheter med varandra för att kunna sköta sina sjuka närstående på bästa sätt. Av ditt sätt att argumentera Johan så får vi anhörigvårdare uppfattningen att vår erfarenhet är så mycket mer värd än den akademiska utbildning Du fordrar. De sjuka äldre vill vårdas av vänliga o empatiska människor, inte av kallhamrade akademiker hur spränglärda de än är!

  14. Vi diskuterar olika saker Gunnar. Anhörigvårdare är och förblir eliten inom äldreomsorgen, de gör en enorm insats vilket jag sagt förr. Det jag efterfrågar är en framtidssäkring för att locka dessa vänliga och empatiska människor du skriver om som dagligen stödjer mängder av patienter/vårdtagare som alla har olika behov. Ungdomar anser att (nu kommer det fula ordet) statusen är för låg inom yrket och utvecklingsmöjligheterna för små. Därför bör man underlätta för vidare studier samt ge eftertraktade högskolepoäng. Det är ingen raketforskarkarriär jag pratar om, endast göra om utbildningen så den hänger med i tiden. Man läser alltså samma ämnen som idag fast man kan dra nytta av dom om man vill fortsätta karriären och läsa vidare. Att den kallas akademisk gör väl egentligen varken från eller till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.