Annons

Handlar det om missnöje med sig själv?

För ett tag sedan åkte jag tåg en längre sträcka med en man jag känner lite grand (efter tågresan känner jag honom betydligt bättre eftersom vi hann prata en hel del). Mannen är tio-femton år yngre än jag, någonstans mellan trettio och trettiofem, jag vet inte riktigt, och mitt uppe i det där med karriär och småbarn och husrenoveringar och hitta den rätta soffan till vardagsrummet och så. Efter att vi druckit kaffe och ätit varsin torr ostfralla började han berätta om att han går omkring och är avundsjuk på människor. Det är inte så att han missunnar andra att ha det bra, åtminstone sa han att han inte gör det, men han blir frustrerad över att andra verkar lyckas mycket bättre än han själv. Andra har finare hus, snyggare soffa, tjänar mer och verkar på det hela taget vara nöjdare än han själv. Med det mesta. Själv sa jag att jag kunde känna igen det där, att jag ibland kunde känna så för egen del. Det vill säga, jag kunde känna så när jag var i hans ålder. Men att de där känslorna försvunnit med åren. Helt enkelt för att jag idag är nöjd med mitt eget liv, att jag idag känner att jag gör det jag vill med mitt liv.

Några dagar efter den där tågresan fick jag ett mejl från en ledsen chef i äldreomsorgen. Hon berättade att hon fått fart på enheten hon är chef för, att det händer mycket och att hon och hennes medarbetare fått mycket positiv uppmärksamhet för det. Lite strålkastarljus på henne med andra ord. Problemet är att i takt med att hon fått uppmärksamhet och beröm från olika håll, kommer det misstro och gliringar från andra håll. Från hennes chefskollegor.

LÄS MER:  Helgkänsla

Jag vet att det är så ibland. Att det finns grupper som inte klarar att någon drar iväg för egen maskin, kanske åt ett litet annat håll. Att gruppen då måste försöka dra tillbaka den personen till gruppen igen, och att gruppen, eller åtminstone tongivande personer i gruppen, med olika metoder kan försöka trycka till den som avviker.

När jag läst det där mejlet kom jag och tänka på min tågkompis och hans avundsjuka. Som ju faktiskt handlar om att han inte är nöjd med det han själv gör här i livet. Är det vad det handlar om även i exemplet med cheferna som inte gillar att en kollega får för mycket uppmärksamhet. Är det för att de inte är nöjda med den arbetsinsats de själva gör? Att även de vill göra annorlunda? Är det så enkelt? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

4 Comments on "Handlar det om missnöje med sig själv?"

  1. Anders Åbom | 27 mars, 2012 kl. 15:16 | Svara

    Problemet (eller problemen…) med att kollegor inte ger varandra beröm och uppskattning tror jag ligger i delvis andra faktorer än missnöje med sig själv eller sin egen arbetsprestation. Detta att göra något iögonfallande bra kan faktiskt vara ett sätt att bygga en maktbas för att styra och ställa med betydligt mer än man har i uppdrag att göra. Jag tycker att vi borde vara mycket mer generösa med att visa varandra uppskattning medarbetare emellan på alla plan, medan jag tror att en chef ska vara tydlig, men ”återhållsam” med att berömma den som gör något ”uppseendeväckande” bra. Utan att dra parallellen för långt är det en skillnad som liknar den mellan syskon som berömmer varandra (vilket de kanske rätt sällan gör?) och en förälder som berömmer ett av barnen särskilt och inför de andra. Men nu gäller det ju vuxna personer i arbetslivet… Varför inte göra en värderingsövning av det i grupp, där man skriver ner saker man uppskattar hos varandra?

  2. Jag tycker att engagemang och bra arbetsinsatser ska berömmas, både mellan kollegor och från/till chef. En god ledare bör kunna genomskåda de arbetsinsatser som ”sticker ut” och syftar till att skapa makt man inte har mandat för.

    Själv berömmer jag gärna båda mina barn, även inför varandra, och uppmuntrar dem att visa uppskattning mot varandra och sin omgivning.

    Att vara frikosting med beröm, när det finns grund för det, är helt nödvändigt för att skapa relationer som gör att kritiken, när det finns grund för det, ska vara och uppfattas som konstruktiv. Det tror jag gäller både på jobbet, fritiden och i hemmet.

  3. Jag håller med Theres. Beröm på ett bra sätt kan absolut ges så att alla kan höra. En del kanske blir avundsjuka och gliringar uppstår men för andra kan det faktiskt vara inspirerande och ge en stolthet över duktiga kollegor som bidrar till att utveckla verksamheten. Både chefer och kollegor bör berömma goda insatser. Och även då komma ihåg att även berömma chefer för goda insatser.

  4. Linda Bjödstrup | 29 mars, 2012 kl. 10:50 | Svara

    Alla växer med uppskattning. Alla mår vi bra när vi får tänka positivt och inte leta efter dåligheter. Får man höra bra saker vill man fortsätta och göra bra ifrån sig. Fokusera och se det bra i andra och inte på att se det dåliga i andra så tror jag man blir gladare..
    Jantlagen och ”Svenska avundsjukan” är inte bra. Vi är alla olika och alla är vi duktiga på olika saker.

    ”Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare” Lucius A Senerca har skrivit detta. Bra tänkt tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.