Annons

Det sitter i huvudet

I mitten på åttiotalet arbetade jag på ett vårdhem, en stor institution. Där bodde flera hundra personer, helt och hållet i händerna på personalens rutiner. Mat serverades på exakta klockslag, år ut och år in. Gå och lägga sig fick man göra på en tid som passade personalbemanningen.

Det var naturligtvis inte klokt, det handlade om ren maktutövning, att brukaren (det ordet var visserligen inte uppfunnet då) skulle anpassa sig efter personalens behov. Istället för tvärt om.

När jag nu läser om Tove Harnetts avhandling vid Hälsohögskolan i Jönköping får jag svart på vitt att en del av den attityden lever kvar. Tove Harnett har intervjuat omsorgspersonal och gjort observationer på äldreboenden och hon kan konstatera att outtalade normer påverkar personalens agerande gentemot de äldre. Att normer påverkar våra attityder och vårt beteende är inte konstigt, snarare självklart, det som är underligt här, tycker jag, är att vi faktiskt säger – från alla fronter – att det är viktigt att de äldre ska ha ett inflytande över sin egen vardag och att vi ur många aspekter tycker att de faktiskt har det. Vem är det vi försöker lura?

Tove Harnett har t ex tittat på vilket inflytande de äldre har över när de ska gå och lägga sig. Tror ni att det är självklart att de som bor på ett äldreboende eller de som har hjälp från hemtjänsten själva bestämmer när de ska gå och lägga sig? Nej, det är det inte. Det är fortfarande så att folk måste gå och lägga sig när det finns tillräckligt med personal för att gå och lägga sig, och det ingår inte i nattpersonalens arbetsuppgifter att hjälpa någon med det. Således måste man ha lagt sig innan nattpersonalen börjar sitt skift. Enkel logik och en norm som styr. Enligt Harnett på ett sådant sätt att vi tom tror att ingen vill vara uppe längre än att kvällpersonalen fortfarande är kvar. Det är ingen som är intresserad av att se på tv, ingen som är intresserad av socialt umgänge. Utan alla är trötta och vill antingen gå och lägga sig eller vara ifred. Bekvämligt nog eftersom det passar så bra utifrån personalbemanningen.

LÄS MER:  Mitt hem är ett växthus. Vad är ditt hem för dig?

Men tänk om det inte är så? Tänk om vi skapat en verksamhet där vi uppmuntrar människor att vara trötta och gå och lägga tidigt? Det är det Tove Harnett är inne på, och det är det jag är inne på och jag undrar om vi kan tänka den tanken utan att gå i försvar eller värja oss och säga att även om det vore så, skulle det ändå inte fungera. I så fall skulle det behövas mer personal.

Nej, säger Harnett, det är inte personalbrist som är problemet, inte i det här fallet. Mer personal kan behövas av andra skäl, men inte när det i grund och botten handlar om attityder och normer. För hennes slutsats är att det är precis där skon klämmer, vi agerar fortfarande, precis som när jag arbetade på vårdhemmet på åttiotalet, utifrån att brukarna ska anpassa sig efter organisationen, t ex personalens arbetstider. A-turer och B-turer eller vad vi nu kallar dem för.

Tänk på Thyra Frank och hennes äldreboende i Köpenhamn, och en del andra danska äldreboenden för den delen. Där är de som vill uppe sent på kvällarna. Man umgås, sitter i sina egna privata fåtöljer som finns i det gemensamma vardagsrummet och den som vill ha en öl eller ett glas likör, får gärna det. Man somnar så gott då och inga insomningsläkemedel behövs. Och ja, personalens arbetstider är anpassade efter det, vilket fungerar utmärkt eftersom de inte måste vara så många som arbetar på morgonen eftersom alla brukare inte vill gå upp på samma tid eftersom alla brukare är olika. Det är i det konstaterandet vi landar, alla är olika. Naturligtvis ska organisationen anpassas efter det. Svårare än så är det faktiskt inte.

LÄS MER:  Pandemitips

PS. Du som inte känner igen den här beskrivningen, som faktiskt har en annan erfarenhet.  Berätta! Tala om hur ni har gjort, vilka förändringar som krävts och hur ni har lyckats. Jag vet att även i Sverige finns äldreboenden där folk får gå och lägga sig när de vill. Det måste finnas. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

12 Comments on "Det sitter i huvudet"

  1. Gunnar Brolin | 25 mars, 2010 kl. 07:12 | Svara

    Många är intresserade av att få ta del av Tove Harnetts försvar. Tänk om Du kunde fixa så att vi fick läsa den!

  2. Du slår huvudet på spiken i varenda artikel. De gamla ska vila på eftermiddagen så vi får fika i lugn och ro.

  3. Hans-Gunnar Hovbäck | 25 mars, 2010 kl. 08:19 | Svara

    Tove beskriver ju något som varit känt för många under lång tid. Många har också försökt ändra på detta men mött starkt motstånd från dom som har ett annat synsätt. Har man ett synsätt som bygger på omhänder-tagande och vård, där man bortser från den enskildes egen förmåga att ta ansvar för sig själv och sitt liv, är det inte sannolikt att man har ett förhållningssätt som uppmuntrar aktivitet och självbestämmande. Det enda vi kan hoppas är att det blivit bättre än det var, och att det finns möjligheter att nå ännu längre i ett positivt förändringsarbete.

  4. jag tror att många äldre går o lägger sig tidigt pga understimulering! Det händer ingenting efter kvälls maten o då väljer de att gå till sängs istället.Där behöver vi personal bli bättre på att aktivera för att ge de äldre lite mening i tillvaron.På det boendet som jobbar på har vi inga bestämda tider vad gäller ”läggdags”.Vi har en otrolig chef som hela tiden gör oss uppmärksamma på att vi ska jobba med ”brukaren i fokus”.Dessutom har vi fått förmånen att lägga egna scheman där vi kan ändra våra arbetsturer efter verksamhetens behov.Just nu har vi många som föredrar att stiga upp vid 10-11 tiden på förmiddagen och några sitter uppe tills ”natten” tagit vid.De dricker ett glas öl och sitter vid tv:n och ”umgås”.Hoppas innerligt att det är så här vid fler äldreboenden!

  5. Redaktionen | 25 mars, 2010 kl. 09:20 | Svara

    Hej Gunnar m fl! Här hittar ni avhandlingen http://hj.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:300847 // Lill

  6. Jag jobbar på servicehus och demensboende som drivs av Carema.Vi har en enstående två boende för personer med demens sjd.på så sätt är vi fler än baraTyra Frank.Jag och liksom de som arbetrar på mitt arbetsplats jobbar utifrån boendes behov.Det är viktig att vi tittar mera på de arbetsplatser där det fungerar och sprider det istället för att ha fokus på de arbetsplatser där de fungerar dålig.Det är inte de som ska få uppmärksamhet.
    En sak är viktig,det hur själva boende ser ut(antal toalletter, hur stor är själva rummet )kan inte vi som personalen göra något åt däremot hur vi möter och bemöter våra äldre och deras anhöriga kan och gör mkt åt.

  7. Gunnar Brolin | 25 mars, 2010 kl. 15:24 | Svara

    Där Du Janina kom Du med mycket,mycket sanna ord!!

  8. Gunnar Brolin | 25 mars, 2010 kl. 17:41 | Svara

    Du Bettan, Du bestämmer väl inte att de gamla ska sova bara för att Du ska få lugn och ro på kafferasten. Det var det värsta!!

  9. Roy Blad Husiegårds äldreboende | 26 mars, 2010 kl. 10:43 | Svara

    Jag tror det är viktigt att titta på vad som prioriteras under utbildningen oxå.
    Många unga vårdbiträde och undersköterskor kommer till våra boende idag med fel inställning.
    Och inställningen ibland många är att de är här för att vårda inte för att aktivera och nödvändigtvis vara sociala.
    Tyvärr anser alltför många oxå att det är viktigare att dokumentar, än ta sig tid och sitta ner och lyssna på de boende.
    Jag tycker man borde lyfta fram de mjuka sidorna mer, både vid vårdskolor och i olika forum.
    Mjuka sidor såsom..
    Hur ser måltiderna ut..Får de vällagad mat.Är måltiderna lugna och harmoniska eller springer personalen runt och pratar om hur deras helg ser ut.
    Hur serverar vi maten, får de rätt tillbehör.
    prioterar vi städ framför en vårpromenad..Speciellt då vårens första värme smyger in ifrån söder borde det få vara alla äldres rättighet att känna den söta vårdoften..vilket är slå både rent rum och sömntabletter.
    Nä..Det är dags att tänka om ordentligt

  10. Linda & Stina | 30 mars, 2010 kl. 10:39 | Svara

    Vi arbetar på ett särskilt boende för personer med demenssjukdom i Härnösand och har i samband med ett projekt arbetat fram ett nytt arbetssätt i salutogen anda. Vi fick sådan inspiration att förändra efter en studieresa till Danmark.
    Vi har där fått det bekräftat att precis som Tove säger så handlar det inte alltid om fler händer i vården utan om personalens värderingar och inställning om ett meningsfullt liv. I Sverige ligger fokus ofta på den basala omvårdnaden medan man i Danmark fokuserar på den abstrakta omvårdnaden som självförverkligande, uppskattning och samhörighet. I vårt nya arbetsätt arbetar vi till 23 på kvällarna vilket innebär att de äldre kan vara uppe tills den naturliga tröttheten infinner sig. Följden är att de numera sover gott om nätterna och är utvilade dagen efter då individanpassad aktivering blivit en naturlig del. Vi ser möjligheter istället för hinder. Vi har planerade aktiviteter fler ggr i veckan, bl a bio, bingo, lördagdsdans.
    Något som är mycket viktigt enligt oss är möjligheten till regelbunden planeringstid av verksamheten där hela personalgruppen är med och kommer fram till lösningar på de problem som uppstår, sk lösningsfokuserat arbete. Detta nya sätt att tänka har ersatt lugnande mediciner och sömntabletter. I takt med att vi stärkt KASAM (känsla av sammanhang) har aggressioner och oro bland de äldre minskat radikalt. Arbetsglädjen bland personalen speglar av sig på hela verksamheten, vi prioriterar att alltid finnas nära de äldre för att skapa den vi-känsla som många ggr saknas inom vården.
    Tvätt, städ och disk som tidigare var primära kommer nu i andra hand.

  11. lars härås | 30 mars, 2010 kl. 21:48 | Svara

    Jag kan inte låta bli att kommentera inlägget av Linda och Stina. Underbara människor är Ni som orkar och vill förändra den syn på vårdandet som ofta råder inom våra äldreboenden. Ni är inte ensamma för det finns gott om öar i vårdsverige där man tänker till och provar. Frågan är hur dessa idéer, erfarenheter och tankar kan vidarebefordras till andra och inspirera till förändrat synsätt. Jag är övertygad om att det finns många som vill anamma Era idéer men inte själva orkar stå emot en gammal kultur. Jag har alltid vid mina besök på dessa inrättningar slagits av den propra och nästan sterila miljön som mött mig. Det är ordning och reda och kan kännas imponerande på oss anhöriga. Vi som besökare kan av detta dra slutledningen att det är en bra skötsel av de gamla.Borde inte vi anhöriga ta på oss andra glasögon för att se bakom kulissen?! Tjejerna härovan säger att nu är tvätt, städ och disk inte längre det primära. Nu är det de gamlas behov uttryckt genom egna önskemål som gäller. Där är vägen -men den är smal. Den smala vägen öppnar sinnena och är mera lustfylld än den breda autostadan. Välj att prova Linda och Stinas väg. Måtte Ni bara ha bra chefer som stöttar er i alla de hinder och svårigheter som möter.

  12. Gunnar Brolin | 1 april, 2010 kl. 16:24 | Svara

    När man läser kommentarerna av Härås och Linda o Stina, då känner man att förändringens vind börjar blåsa. Det som tidigare varit bra innom äldrevården verkar kunna bli än bättre!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.