Annons

Hallå chefer! Det här ska ni inte säga.

Ibland roar jag mig med att läsa listor på den amerikanska sajten forbes.com. Listor av slaget “Det här äter framgångsrika människor till frukost”, “Det här gör framgångsrika människor på sin fritid”, “Så här avslutar framgångsrika människor arbetsdagen”. Ja, förstår, det handlar om framgång – i det här sammanhanget om karriär och om att tjäna mycket pengar – och utifrån listorna handlar framgång om disciplin och prioriteringar. Framgångsrika människor lägger sin arbetstid på sådant som ger verklig effekt. Och innan de gör det, går till jobbet, hinner de med ett eller ett par motionspass och en nyttig frukost, och när de sedan kommer till jobbet är de urduktiga på att delegera och på att ta tag i de viktigaste arbetsuppgifterna på direkten (även om de är tråkiga eller jobbiga). Naturligtvis lägger de framgångsrika inte någon tid på att läsa sådana här listor.

Många av listorna på forbes.com är direkt utmattande att läsa (om folk som går upp fyra på morgonen för att hinna jogga och köra ett yogapass innan de dricker sin juice – mixad av spenat och exotiska och dyra frukter – och sedan åker till jobbet för ett första möte kl 0700 prick, och de kommer inte försent utan tvärt om är de där en kvart innan för att hinna fixa en kopp exklusivt te och planera sin arbetsdag, och ta några djupa andetag för det ska man också göra enligt en lista). Men. Här finns att lära, tro inte annat. Inte minst från listorna som sammanfattar vad människor som inte superlyckade har gemensamt. För förutom det här med disciplinen och förmågan att prioritera och arbeta effektivt, så handlar det om inställning och hur vi kommunicerar, inte sällan om vilka ord vi väljer att använda.

LÄS MER:  Ska jag verkligen vara med på det här mötet?

Så ni som arbetar som chefer, och som vill göra karriär, här kommer en lista på vad ni aldrig, aldrig får säga på jobbet – vare sig till era chefer eller till era medarbetare:

1. “Det är inte rättvist” (meningslöst att ens tänka, livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli)

2. “Det är inte mitt ansvar” (nej, men i ett lag hjälps alla åt)

3. “Jag tror” (låter inte särskilt förtroendeingivande, säg istället “jag vet” eller “jag tycker”)

4. “Jag ska försöka” (nej, nej, nej – det antyder att det finns en möjlighet att du kommer att misslyckas)

5. “Men vi har ju alltid gjort så här” (ja, men chefer ska vara innovativa och kreativa)

Det finns som sagt hur många listor som helst och de är hur långa som helst, men jag nöjer mig så här. Vad tycker ni? Är det här en lista som gäller även för svenska förhållanden? Är ovanstående kommentarer något som man ska undvika som chef även i Sverige, eller har vi en annan inställning här? (Personligen är jag lite trött när det gäller punkt nummer 3, det där om att man inte ska “tro” utan hela tiden “veta”. Jag gillar människor som inte är övertygade om allt. Inte på det där undergivna sättet, utan för att man faktiskt lärt sig en del i livet och insett att få saker är vad de ser ut att vara och inte mycket är bombsäkert. Men så är jag ju ingen superchef heller.)

Ha nu en skön vecka allihop! // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

3 Comments on "Hallå chefer! Det här ska ni inte säga."

  1. Tycker Du att det är fel av en chef att säga: Jag ska försöka vara så rättvis som möjligt?

  2. Vi har en annan kultur i Sverige, som i stora drag bygger på rättvisa och att vi i möjligaste mån har strukturer som underlättar rättvisa. Det är inte fel att säga ”DET ÄR INTE MITT ANSVAR”. Det är så det ska vara i en linjeorganisation. Vi ska inte glömma att ansvar och befogenheter ska gå hand i hand. Jag kan inte ta ansvar för sådant som jag inte har befogenheter för. Det är även så att vi inte gör karriärer på samma sätt i Sverige. De flesta enhetschefer jag känner förblir enhetschefer. Det är inte många som gör karriärer.

  3. Att ironisera över dem som har lyckats är alltid enkelt, men varför inte istället lära av dem. För vad de har gemensamt är att de är disciplinerade i det de företar sig, de har ett starkt fokus och vet vad som ska prioriteras. Nog vore det önskvärt med mer av det ledarskapet även i den svenska äldrevården?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.