Annons

Göra vad vi kan

Magisk. Härlig. Helt enkelt underbar.

Nej, det är verkligen ingen hejd på vad vi uppmanas att förvänta oss av julhelgen, oavsett om budskapet kommer från människor vi känner, från kyrkan, eller inte minst från dem som vill sälja våra varor till oss. Julklappar, mat, granar och allt vad vi nu tycker oss behöva. Och det är lätt att dras med, måla upp de där bilderna av innerlig gemenskap och oförställd glädje – av lycka helt enkelt. Själv gillar jag julen, även om jag tar den med ro. Ser den som en chans att umgås med familjen och en möjlighet till ett bryt från vardagen i några dagar. Blir det magiskt under några ögonblick, ska jag glädjas åt det. Om inte, tänker jag glädjas ändå. Så här mitt i livet vet jag att livets magiska ögonblick sällan kommer på beställning. För många av oss är väl julen möjligen något som skapar goda förutsättningar för att de där ögonblicken ska uppstå.

En hel del av er som läser det här arbetar under julen. Kanske på ett äldreboende, i en gruppbostad, eller med att åka hem till människor och ge dem den hjälp de behöver. Jag har själv arbetat under ett antal julhelger och jag minns den där ambitionen och önskan om att skapa någon slags magi för dem som behövde mig och mina arbetskamrater. Det kunde bli lite uppskruvat, och med åren lärde jag mig att som personal i vården och omsorgen kan man aldrig leverera julstämning, inte säga ”varsågod här kommer jag med lite jullycka”. Vad man däremot kan göra är att erbjuda bättre eller sämre förutsättningar för det, skapa möjligheten. Göra vad man kan helt enkelt. Den där andra, känslorna – de måste var och en hitta själva.

LÄS MER:  Spiller känslor över?

Men vi kan väl göra vad vi kan?

God jul till er alla. // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

3 Comments on "Göra vad vi kan"

  1. Ja, man gör det man kan. God jul! 🙂

  2. Jag håller helt med om att den är för kommersialiserad. Tänk vad skönt att strunta i alla måsten och bara vara. Folk handlar en massa som de inte vill ha eller behöver. Mitt förslag är att var och en köper sin egen julklapp och blir nöjd. Då kan alla vara nyfikna på det paketet då det öppnas. Alla blir nöjda. Bra va!!

  3. I går hälsade jag på min Kerstin på Rösegårdens demensboende och det till lunchen. Imponerades åter av de två personal som fixade allt kring måltiden. I dag är det Julafton och då får inte vi anhöriga vara med kring lånbordet för de tre avdelningar som firar gemensam jul. Det blir väl ca. 30 personer sammanlagt med boende o personal. En tanke finns säkert, de boende och personal förstärker gemenskapen som varar ända till slutet för de boende. Jag ser det så. Och vi anhöriga betyder mindre o mindre!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.