Annons

Glädje och orealistiska målsättningar

I natt var jag vaken. Istället för att sova – satt, låg och stod jag och läste en bok. Uppslukad och koncentrerad läste jag igenom den en gång. Sedan gjorde jag det igen. Då med en penna i handen. Så strök jag under, skrev små kommentarer, formulerade om vissa meningar så att de blev som små uppmaningar direkt till mig själv. Och ju mer jag läste desto mer upplyft blev jag. Glad.

Boken jag läste heter Aha… Det är enkelt.  18 insikter som gör dig framgångsrik, och det är möjligt att en del av er slutar att läsa det här efter att ni fått veta bokens titel, eller att någon suckar eller tänker att gäsp, ytterligare en sådan där tröttsam, amerikaniserad självhjälpsbok. Det är väl ungefär så jag själv brukar reagera när jag ser boktitlar av det slaget. Fast nu gjorde jag inte det, av någon anledning. Kanske för att författaren var snabb med att påpeka att vad framgång är, det bestämmer var och en själv. Framgångsrik behöver nödvändigtvis inte innebära att man är rik, frisk och vacker.

Så jag läste och läste. Och gång på gång tänkte jag att äntligen någon som säger något annat. Inte bara sådana där rediga och korrekta saker som man har hört till leda och knappt orkar lyssna till längre. I kapitlet som handlar om målsättningar (privata, yrkesmässiga eller vad det nu må vara) står det INTE att målen ska vara realistiska. Tvärtom. Realistiska målsättningar är bara prognoser, beräkningar av vad som är rimligt att klara av och därför värdelösa som just mål. För målsättningar ska vara orealistiska (och här hade han mig på kroken). Väcka känslor, tvinga fram helt nya tankar eller förhållningssätt. Få mig att studsa upp ur sängen på morgonen. Bara för att det är så roligt att få vara med och jobba mot målet. Var inte realistisk – sätt igång, heter ett av kapitlen. Gör ditt drag innan du är redo, heter ett annat.

LÄS MER:  Vi vet alla mer

Medan jag läste drog jag först paralleller till mitt eget liv, det är väl själva tanken med den här typen av böcker, men så applicerade jag det, som jag så ofta gör, på Äldreomsorgen och tänkte att möjligen är det så att vi lägger ribban för lågt. Att det är därför det inte händer mer, att vi inte i ännu större utsträckning anpassar verksamheterna efter brukarnas önskemål, att allt för många äldre inte kommer ut i friska luften som de vill eller äter för dåligt eller rent av har för tråkigt. (Det är ju dessvärre fortfarande så på sina håll. Inte över allt, men på sina håll.)

Om förändring ska vara möjlig måste man ha kul, står det i boken. Inte hela tiden, men grundidén, själva tanken på att vara med och skapa en ännu bättre äldreomsorg måste alltså fylla en med glädje, om man ska arbeta i äldreomsorgen.  Glädje är en förutsättning för förändring.

Den andra är det där med målsättningarna. Som – och jag upprepar – inte ska vara realistiska. ”Vi misslyckas inte för att vi siktar för högt och missar, vi misslyckas för att vi siktar för lågt och träffar”, säger författaren och det suger liksom till i magen när jag läser det. Vad tror ni om det? En kombination av glädje och orealistiska målsättningar?

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

8 Comments on "Glädje och orealistiska målsättningar"

  1. Barbro Andersson | 23 februari, 2011 kl. 14:46 | Svara

    Genombrottsmetoden bygger på små, konkreta mål och har haft dokumenterad effekt http://www.demenscentrum.se/Arbeta-med-demens/Metoder-och-arbetssatt/Genombrottsmetoden/

  2. Även vi har jobbat med GENOMBROTTSMETODEN och en del förändringar har skett men inga STORA förändringar och det får mig att tänka på det du skriver LILL. Hur viktiga är de små förändringarna??? Vore det bättre att satsa på STORA???

  3. Du är fantastisk, Du har inspirerat min dag, jag önskar att jag var en sådan coach som jag tror att Du är.

  4. Kämpar på för att finna förutsättningar för små förbättringar och blir därför nöjd med det lilla vi når, men samtidigt ledsen över att de stora goda visionerna känns så svåra att nå. Att se på det vi gör från andra perspektiv tilltalar mig och jag känner Aha…! inför det som står i denna bok! Har förstås beställt den.

  5. Målsättningen innom äldreomsorgen får inte vara lägre från personalens sida än att se till att de boende bemöts på ett värdigt o vänligt sätt och de dessutom hålls rena och fräscha. Då höjs självkänslan hos de boende och de blir mer tillfreds med tillvaron och kommer då att ge personalen sann arbetsglädje. Så fungerar det också säkert på de flesta boendena. Vad mera finns att göra än att få fason på de boenden där det ännu inte fungerar så bra!?

  6. Det finns ingen perfektion här i världen och att tro och hoppas på en sådan är ett utopiskt tänkande. I alla fall tror jag så! Nej, man bör vara nöjd med det som fungerar som bäst för alla parter och är det något som fungerar mindre bra, rätta till det!!

  7. Mari Lindberg | 2 mars, 2011 kl. 10:01 | Svara

    Jo, det gäller att se det lilla som sker i vardagen, de goda stunderna är många och personalen gör ett fint arbete, men stressen ökar tyvärr och går hand i hand med sökandet efter genvägar som många gånger skapar en ostimulerad miljö för våra äldre.
    Vi behöver alla ny inspiration för att orka fortsatt enegemang och inte sluta rätta till där det behövs! Har börjat läsa boken och det känns redan ett positivt pirr i magen som ger mig ny kraft och glädje att gå vidare! Tack för tipset!

  8. Helt rätt, hellre sikta för högt än att aldrig spänna en båge

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.