Annons

Frisk eller sjuk (om samarbetet mellan äldreomsorgen och sjukvården)?

På eftermiddagen dricker jag kaffe med en äldreomsorgschef i en hyfsat stor kommun. Hon berättar bekymrat om att läkarna på stadens sjukhus är så snabba med att skicka hem de äldre patienterna. Hem till äldreboendet eller hem till den egna bostaden där man är beroende av hemtjänstpersonal. Personal som då får ägna sig åt avancerad sjukvård och det kan väl ändå inte vara meningen. Säger äldreomsorgschefen.

Senare samma dag, på kvällen, pratar jag med en sjukhuschef. Han säger att personalen i äldreomsorgen gör allt för att slippa få hem sina brukare. De ser till att brukarna stannar så länge som det bara går, så länge som sjukhuset har betalningsansvaret för brukaren vill säga. De tar inte sitt ansvar som omsorgsgivare, och det kan väl ändå inte vara meningen. Säger chefen för sjukhuset.

Jo, jag vet. Vad det än gäller beror det alltid på vem man frågar. Men just den här kvällen, efter att under en och samma dag har pratat med båda sidor, känns det hela absurt. (Och det känns för den delen absurt att jag här talar om båda ”sidor”, som om det handlar om två motståndare.) Båda parter är så uppe i sitt eget, och inte minst sin egen budget, att man på något sätt verkar ha glömt att mitt i allt det här finns en människa, en sjuk människa dessutom – eller nåja, frisk, beroende på vem man pratar med.

Det här är naturligtvis en politiskt fråga, och dessutom inte samma grupp politiker, utan på ena sidan kommunpolitiker och på andra sidan landstingspolitiker. Men om vi bortser från det – känner ni igen det här? Eller är det jag som haft oturen att prata med två särdeles uppgivna personer? Och om ni känner igen det, har ni hittat ett fungerande sätt att samarbeta på – äldreomsorgen och sjukvården? Och hur gör ni i så fall? Vad har ni kommit överens om? // Lill

LÄS MER:  Uppdrag LIVET

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

7 Comments on "Frisk eller sjuk (om samarbetet mellan äldreomsorgen och sjukvården)?"

  1. Hej!
    Ett perspektiv på detta är att man inte tillsammans definierat vad ”sjuk” är, när är man frisk tillräckligt för att komma hem?.
    En annan aspekt är i vilket sammanhang/förutsättningar den äldre kommer tillbaka till. Till ett äldreboende med ”bra ” bemanning eller ordinärt boende med välfungerande hemtjänst och där det finns nära och bra sammarbete med hemsjukvården eller inte……
    Kommunen ställs också ofta inför en utmaning att planera för någon som ska komma hem och behöver mycket hjälp, ofta till en verksamhet som sällan har ” någon luft i systemet” utan denna nya insats behöver bemannas utifrån…och rokader inom verksamheten behöver göras för att klara uppdraget.
    Sjukhuset har sin definition på vad ”tillräckligt frisk” är och kommunen sin, sjukhuset pressar på och kommunen håller emot och krasst kan de kännas ”aldrig mötas de två”.

    • Barbara Bromberger, Vänsterpartiet Malmö | 1 mars, 2012 kl. 12:00 | Svara

      Dina tankar rör sig åt ”rätt håll”, Marie. Vi i Västra Innerstadens stadsdelsnämnd i Malmö har sedan ett drygt år arbetat med ”förstärkt hemvård” just till för gamla människor som skrivs ut från sjukhuset. Vårdplaneringen äger rum i de flesta fall när patienten är hemma efter sjukhusbehandling för att lättare kunna rehabilitera patienten i för hennes kända miljö. Enstaka patienters vårdplanering sker dock på sjukhuset när man där anser att patienten kräver mer avancerad övervakning på t ex ett korttidsboende. I övrigt kan patienten hur som helst önska sig antingen korttidsvård på institution eller hemgång och de flesta vill hem! I hemmet möts patienten av en särskild sjuksköterska, sjukgymnast/arbetsterapeut och det särskilda vårdteamet som är enbart till för patienter som kommer från sjukhuset. På så sätt tas inga ordinarie hemvårdare ifrån sina arbetsområden.
      Och nöjdheten hos patienterna har ökat! För att inte tala om en stabilare ekonomi för stadsdelen, fast det kan också gå lite upp och ner beroende på antalet ärenden, och det är bara logiskt. Västra Innerstaden i Malmö verkar vara unik i hela Malmökommun när det gäller hantering av denna fråga. Västra Innerstadens invånarantal är ca 33 000, alltså en genomsnittlig svensk kommun. Så visst finns det lösningar, eller?

      • Kan bara instämma i att den arbetsmetod ni har i Malmö Innerstad fungerar. I Stenungsunds kommun arbetar vi med ett Planeringsteam som består av usk, ssk, arbetsteraput, sjukgymnast och biståndhandläggare. Vi gör inga VPL längre. Vi gör endast planeringsmöten i hemmet i samband med att omsorgstagaren kommer hem från sjukhuset. Vi kan möta omsorgstagarens behov av stöd omgående. Framgångkriterierna är teamwork, kontinuitet, uppföljning och tid. Det avgörande är också att med planeringsmöte i hemmet har kommunen tagit tillbaka mandadet över sin fråga gällande insatser enligt Socialtjänstlagen. Vi har inga kallelser där sjukhuset gjort bedömningen om korttidsvistelse längre/Ann-Christin Eriksson

  2. Har sett det här under en lång tid i arbetet. Båda huvudmännen följer lagstiftningen och tänker på sina egna kostnader samtidigt som den enskilde skall få den hjälp dom verkligen behöver.
    Det behövs en bättre samverkan i samband med samordnad vårdplanering där alla inblandade parter tar hela sitt ansvar i samband med vårdplaneringen.
    Skulle bättre samverkan eller en huvudman som tar hela ansvaret bli en bättre lösning?

  3. Anders Åbom | 1 mars, 2012 kl. 09:46 | Svara

    Bekant problem! Vad krävs? Förslagsvis en systematisk genomgång av alla tänkbara så kallade gråzoner där företrädare för kommun(er) och landsting kommer överens om ansvarsfördelning och hur deras samverkan ska fungera, en överenskommelse som dokumenteras och blir ett avtal, som i sin tur följs upp. Om företrädare för kommuner och landsting träffas på flera nivåer, systematiskt och med en kontruktiv agenda så tror jag det är möjligt. Ett problem i vårt län (liksom de flesta utom Gotland!) är att medan landstinget ska samverka med 10 kommuner har man själv organiserat sig ”på andra ledden” i ”divisioner” som är länstäckande, vilket gör att varje division behöver samverka med 10 parter. Sedan vore det ju väldigt bra om båda parter ser och efterfrågar vad den enskilde helst vill och/eller mår bäst av. Jag vill påstå att det finns ett väl fungerande samarbete mellan min kommun och landstingets lokala primärvård, men det fungerar inte ”hela vägen upp”. Inte sällan får vi höra av våra samarbetspartners på lokal nivå att de upplever sig stå tillsammans med oss mot en motpart högre upp i landstinget!

  4. Jag uppfattar att problemet beror på politikernas interna käbbel. Ingen sida vill släppa ifrån sig pengar, trots att det rimligen borde spara pengar och det är inte heller säkert att det är samma politiska majoritet i kommunen som i landstinget, vilket är ett faktum som försvårar samarbetet.

  5. Det är rena vansinnet att två huvudmän ska bedriva vård. Det bäddar för prestigekamp.// Bromberger påstår att så gott som alla vill hem när dom betraktas som färdigbehandlade av Landstinget. Står Du fast vid det påståendet, och har Du belägg för det, eller är det ett önsketänkande?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.