Annons

Framtidens äldreomsorg

En fråga om solidaritet mellan generationerna
Den slovenska regeringen arrangerade i slutet av april en konferens om vård och omsorg för äldre i Brdo utanför Ljubljana. Det skedde i samarbete med EU-kommissionen, AGE- platform –  pensionärernas samarbetsorgan inom EU-  samt YFJ (European Youth Forum) som är ungdomsorganisationernas motsvarighet. Skälet var insikten om andelen mycket gamla i Europa kommer att öka framöver. Även om vi lever friskare högre upp i åldrarna än förr så kommer de flesta mot slutet av livet att möta en period präglad av ohälsa. Då måste det finnas resurser för att tillgodose de uppkomna behoven. Det förutsätter en solidaritet mellan generationerna.

Här några siffror som illustration. I äldreboendedelegationens delbetänkande har vi visat att idag är kostnaderna i Sverige för offentlig vård och omsorg för äldre 160 miljarder kronor. Hälften ligger på kommunerna och hälften på landstingen. Om vi 2050 har samma andel vård- och omsorgsbehövande och samma organisation som idag blir kostnaderna de dubbla.

I Europa kommer inom några decennier andelen människor som är 80 år och äldre att öka från omkring tre procent till tio procent. Behovet av helgdygnsomsorg och heldygnssjukvård kommer att fördubblas under samma tid. Ska samhället klara av detta så krävs en helt ny solidaritet mellan generationerna.

De flesta talare vid konferensen i Brdo – såväl politiker som forskare inom äldrevården – förde fram familjen som den centrala aktören för att klara av den framtida vården och omsorgen för äldre. Det kräver solidaritet mellan familjernas olika generationer. Jag tvivlar på att den solidariteten kommer att finnas i Sverige även om merparten av äldreomsorgen idag sköts av närstående.  En del äldre kommer inte heller att vilja bli skötta av sina närmaste.

Vi har också ett annat problem nämligen äldrediskrimineringen. En undersökning som presenterades vid konferensen visade att respekten för föräldrars och de äldre generationernas insatser är lägst i hela världen i Nord-Tyskland, Finland och Sverige. Störst är solidariteten i Kina och Ryssland.

Så vad gör vi nu? Den debatt som gäller de 800.000 – 900.000 som har mycket låga pensioner samt jobbskatteavdragen som gör att två personer med samma inkomst kan få olika skatt. Att få fram de 20 miljarder som skulle krävas för att ge också pensionärerna ett jobbskatteavdrag tror jag dock är orealistiskt. Viktigast är att finansdepartementet hittar en lösning för dem med de lägsta inkomsterna . 

Lika viktigt är det att vi får fram pengar till det andra problemet, kostnaderna för vården och omsorgen om äldre. Vi måste också bli mycket bättre på att förebygga ohälsa hos äldre. Kost, motion, tobaksstopp, respekt för alkoholen kommer in här. Vi måste få bukt med den felaktiga läkemedelsanvändningen som kostar miljarder – 20 miljarder om året är den högsta siffran jag hört. Fallskadorna kostar c:a 5 miljarder enligt Räddningsverket. Utebliven rehabilitering efter stroke och fallskador drar med sig behov av hemtjänst men här har jag inga siffror vad det kostar. Tillgång till trygghetsbostäder för den allra äldsta gruppen har visat sig minska vård- och omsorgsbehoven så sådana behöver byggas. Bristande samordning av insatserna kring den äldre kostar också mycket och skulle kunna avhjälpas med bättre ledarskap och utbildning. 

Vi måste göra något åt allt detta nu, annars blir bördan, inte minst den ekonomiska, för barn och barnbarn väldigt tung att bära och kan om det vill sig illa leda till något av ett ”generationskrig”. Vi vet faktiskt vad som bör göras och nu kan vi göra det i en tid då Sveriges ekonomiska situation är god. Men det behövs en god portion politiskt mod att göra de rätta sakerna.

Barbro Westerholm (Fp)

Bli den första att lämna en kommenter på "Framtidens äldreomsorg"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.