Annons

Förändringsbenägenhet

Som barn hamnade jag ofta i diskussioner med folk. Jag menar den typ av samtal där jag försökte övertyga den jag pratade med om något. Det kunde nog handla om vad som helst, men mina åsikter var starka och jag tyckte alltid att min åsikt var den enda rimliga. (Så tycker jag inte längre.) En gång när jag var i tioårsåldern hade jag en ganska hetsig diskussion med min farmor. Det spelar egentligen ingen roll vad diskussionen handlade om, vad jag minns mest är att mina föräldrar sa något om att ”det är ingen idé, du kommer inte att kunna övertyga henne, hon är för gammal” (de sa det inte så att farmor hörde det) och jag kommer ihåg att jag protesterade mot det och undrade vad åldern hade med saken att göra. Men faktum är att jag på senare tid kommit på mig själv med att tänka så om andra personer, att de är för gamla för att ändra åsikt. Fast varje gång jag tänker så om en person, tänker jag också att den tanken är respektlös och så gör jag ett försök i alla fall. För jag vill faktiskt inte att någon ska tänka så om mig, att jag är för gammal för att ändra åsikt och då ska väl inte jag tänka så om någon annan heller. Och är det ens så, att ju äldre vi blir desto mindre förändringsbenägna blir vi? Har förändringsbenägenhet över huvud taget med ålder att göra? Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att min farmor var en person som inte så lätt ändrade åsikt. Antagligen gjorde hon inte det när hon var yngre heller. (När jag var tio år var min farmor alltså sextio. På den tiden var man gammal när man var sextio.)

LÄS MER:  Djävulens advokat

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

Bli den första att lämna en kommenter på "Förändringsbenägenhet"

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.