Annons

Du som är chef, kommer trycket uppifrån eller nedifrån?

När jag promenerar, och det gör jag en hel del, lyssnar jag ofta på ljudböcker. För det mesta har jag flera böcker på gång, och väljer efter dagsform. Just nu lyssnar jag t ex på Hannes Råstams bok om Thomas Qvick, men eftersom den kräver viss koncentration, som jag inte alltid har, varvar jag med en bok av Chris Forsne och en bok om stress. Fast den senare, som heter Smart och lat, knäpper jag bara på om jag känner mig lite stressad (vilket säkert är fel tänkt, jag borde nog lyssna på den när jag inte är stressad). Uppläsaren av stressboken sa idag i alla fall något jag tänkte på när jag stängt av boken i telefonen. Han pratade nämligen om chefer och om att chefer ofta lever under stort tryck uppifrån organisationen. Det vill säga, chefernas chefer pressar på och ställer krav och vill se resultat, och det kan bidra till stress. Alldeles särskilt stressar det om man upplever att man inte har ett så stort manöverutrymme, inte så stor kontroll över situationen.

Vad jag funderade på när jag hört det var dock om det är trycket uppifrån som är det som stressar mest. Är det inte snarare trycket nedifrån? Jag menar, trycket från de egna medarbetarna. (Åtminstone om man bortser från den högsta chefen, som ju med stor sannolikhet tycker att styrelsen eller nämnden eller vad det kan vara, är de som är de mest krävande.) Och att det är de, dem man är chef för, som dessutom på ett underligt sätt, ges och tar på sig rollen att bedöma om någon är en bra chef eller inte. Istället för att det är ens egen chef som gör det, utifrån hur bra man är på att leverera de resultat som den egna chefen vill ha. Eller? Ni som arbetar som chefer, vad tycker ni? Är trycket hårdast uppifrån eller nedifrån? Eller känner ni inte av något tryck eller någon stress? // Lill

LÄS MER:  Glad påsk önskar Lill och Linda

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

5 Comments on "Du som är chef, kommer trycket uppifrån eller nedifrån?"

  1. Nu är vi på minerat område! Finns väldigt mycket att säga om detta, hinner inte mer nu än att understryka att det finns en oerhört stor brist på förståelse för vad chefer betyder inom komuunal äldre- och handikappomsorg, en brist på förståelse från ”golvet” som gärna sprider sig till politiken, som ju alltid vill vara överens med ”golvet”. Tråkigt! Jag önskar att jag hade fel. Mer om detta senare. Men det betyder nog att jag tror att trycket är störst nerifrån, eller innifrån organisationen…

  2. Hm. Minerat område? Jag hänger inte riktigt med på hur du tänker. Faktiskt. Väntar med spänning, på riktigt, på att du ska återkomma. /7 Lill

  3. Då hoppas jag att jag får ihop detta nu då… Sedan jag började arbeta i kommunvärlden (1995! Då som avdelningschef inom handikappomsorg) har det varit påtagligt att man både från medarbetare i verksamheterna och från många politiker (alla färger vill jag påstå!) ifrågasatt behovet och omfattningen av ledning och administration. Facket (fr.a. Kommunal som inte själv organiserar personer i ledande ställning) står gärna med i den ”kören”. Jag tror att förståelsen för ledningsfunktioner och ledningspersoner är större i det privata näringslivet. Hur det är inom privat omsorg vet jag inte, men har träffat sådan verksamhet som tycks ha ett annat klimat i detta avseende. Det är i stort sett en politisk omöjlighet att förstärka ledningsorganisationen utom om det sker samtidigt med utökad verksamhet totalt sett. (Dvs. då är det ju ingen förstärkning!) Detta trots att vi vad jag förstår har få chefer (per medarbetare eller kund räknat)överlag i kommunal omsorg och relativt låga kostnader för ledning och administration. Jag tror att bra chefer inom omsorger ska ha tid och möjlighet att vara på plats och se sin(a) verksamhet(er), träffa både kunder och personal och ha en ”pedagogisk uppgift” gentemot sina medarbetare. Sedan ligger det i sakens natur att mellanchefer har tryck på sig från båda håll i organisationen. De sitter i en klämma där de måste ha sin personal med sig för att leva upp till kraven uppifrån… Och om blir det inte fungerar bra är det deras ansvar… Jag hoppas jag har fel… ??

  4. Hej Anders! Jag håller med dig, jag börjar med att säga det, och jag tror att äldreomsorgen skulle vinna på fler chefer, och fler chefer med annan kompetens än den traditionella. Nu är det ett tag sedan jag arbetade i äldreomsorgen, men när jag gjorde det hade i princip alla chefer en bakgrund inom vård och omsorg, dvs man var bra på just det, och här tror jag att man behöver fylla på med annan kompetens – organisation, ekonomi mm. Och då menar jag inte bara att fylla på hos dem som redan är chefer, utan fylla på med nya personer. Över huvud taget tycker jag att det är underligt att man inte fyllt på med fler yrkesgrupper i äldreomsorgen. Hemtjänsten t ex handlar ju idag till stora delar om logistik och då borde det finnas personer som är bra på just det. För det är orimligt att tro att alla kan vara bra på allt i så komplexa organisationer. Att politiker och förvaltningsledningar sedan fegar när det gäller ledningsfunktionerna, att man inte prioriterar fler chefer, ja – jag vet inte om det handlar om okunnighet eller ren populism. Säkert en kombination. // Lill

  5. Hej Lill! Skönt att du håller med mig, jag gillar inte att få smisk offentligt! Och jag håller med dig, det är en väldigt komplex verksamhet med i stort sett tre yrkeskategorier, inkluderat ledningspersoner. Jag ska dock rätta mig själv på en punkt, Kommunal hade för ett antal år sedan ett program för arbetsplatsutveckling och medarbetarskap (kan det kallas så?) minns nu inte vad det kallades, men det beskrev helheten av äldreomsorgens verksamheter inklusive ledningsfunktioner, och relationen medarbetare – chef på ett mycket bra sätt. Fast en del fackliga företrädare har nog glömt det… Om jag ska försöka svara på din fråga, fast det är nu snart 10 år sedan jag jobbade som chef (och då avdelningschef) så upplevde jag definitivt trycket nerifrån (eller utifrån, om man hellre ser organisationen liggande med ledningen inne och verksamheten ute) som mest stressande. Men en del av de konflikter man fick ta ”neråt” berodde ju på otrevliga direktiv ”uppifrån”… så det hänger nog ihop. Sedan ska vi inte glömma trycket från ”de som iakttar” verksamheten, anhöriga, tillsynsmyndigheter och media!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.