Annons

Det blir aldrig hippt att arbeta i äldreomsorgen

Jag är ledsen, men jag tror aldrig att det kommer att bli särskilt hippt att arbeta i äldreomsorgen. Hur gärna vi än vill och hoppas och hur gärna vi än uppmärksammar människor som säger att det kommer att bli så. För hur hippt kan det egentligen bli? Att hjälpa människor med deras mest grundläggande och vardagliga behov och att stå bredvid den sista sträckan i livet? Mycket kan det vara, och möjligen kan bli, men hippt? Tror jag inte.

Förra veckan publicerade tidningen Metro en artikel om tre unga entreprenörer, som startat ett företag som erbjuder sig att ta hand om sociala aktiviteter för äldre människor som bor på särskilda boenden. Det kan handla om allt från promenader till att lära folk att använda Skype och Facebook, bra saker alltsammans. De som är anställda i företaget, dvs de som tillsammans med de äldre utför aktiviteterna, är också unga och även om jag är osäker på vem som betalar för tjänsterna, verkar det på det stora hela vara en kanonverksamhet som är värd all uppmärksamhet och expansion. Både aktiviteter och nya sociala relationer. Mera sådant, tänkte jag och blev glad när jag läste artikeln, som andades nytänkande och något positivt, vilket jag naturligtvis inte var ensam om att tycka, det förstod jag snabbt eftersom artikeln spreds och hyllades på olika sociala medier. Inte minst pga artikelns rubrik, tror jag, för den löd ”Om tio år är det hippt att arbeta med äldrevård”, och det är ju faktiskt en utveckling som många av oss i äldreomsorgsbranschen (oavsett vår roll där) går och hoppas på.

LÄS MER:  Gå i barndom

Fast vi kan hoppas oss trötta. För hippt kommer det aldrig att bli, det där med äldreomsorg. Och i takt med att vi får tillgång till fler och fler hjälpmedel och teknik av olika slag och klarar oss själva allt längre, ja då kommer vi att vara ännu skröpligare än idag när vi väl behöver andras hjälp och omsorg. Inte så hippt.

Låter jag trist och okreativ? Javisst gör jag det. Men så är jag inte så förtjust i orealistiska förväntningar heller. Jag tycker vi ska försöka locka och motivera unga människor att arbeta i äldreomsorgen på annat sätt, genom att säga hur det är. Genom att säga att det här jobbet är för dig som tycker om att hjälpa andra människor med det mest basala, som trivs med att vara behövd på ett konkret och seriöst sätt, och som själv vill utvecklas som människa. Det här jobbet är för dig.

Ha en skön vecka allesammans. Vi hörs igen! // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

4 Comments on "Det blir aldrig hippt att arbeta i äldreomsorgen"

  1. Nej, jag håller med, det kommer nog inte att bli ”hippt” att ta hand om handikappade äldre på ett omhändertagande. Men det fåtal personal som handgripligen tar hand om de tyngre sysslorna på varje avdelning, dem bör statusen höjas för. Naturligtvis ska även de besitta empati och omtanke. Den som jag säger fåtaliga personalen, ska sedan ha hjälp av en eller ett par friska äldre, gärna pensionärer som pratar med och så smått aktiverar brukarna. För ju äldre man blir desto större blir förståelsen för hur de gamla känner och tänker. Det viktiga , tror jag, är att få till en familjekänsla. Dessa äldre hjälpredor ska naturligtvis också ha lön!

  2. Anders Åbom | 28 mars, 2013 kl. 09:48 | Svara

    Hej Lill! Helt rätt, tycker jag. Det kan och bör inte bli ”hippt” att jobba i äldreomsorgen. Eller i något yrke där man arbetar nära personer i beroendeställning. Skulle man lyckas klistra på dessa jobb etiketten ”hippt” så skulle det bara locka fel personer till jobben, de skulle inte stanna länge. Däremot finns det som du säger flera god skäl att välja dessa yrken. Om man väljer med öppna ögon. Sedan tror jag också det finns mycket kvar att göra för att tydliggöra alla kvaliteter i omvårdnadsyrkena och för att ge större utbyte av dem för de som väljer dem. (Dvs: Utbyte av kvaliteterna för de som väljer yrkena!) Till exempel att man anpassar jobbens organisering till det faktum att det är tröttande att vistas i en annan människas privata sfär. Då krävs handledning och omväxling, tid för reflexion. En synlig karriärstege eller kanske borde det kallas något annat? ”Karriär” förknippas oftast med högt kvalificerade och välbetalda yrken. Det är ju tyvärr inte dessa yrken. ”Utvecklingsstege”? Som innebär att man kan välja nya inriktningar i sitt omvårdnadsarbete eller byta / utbilda sig upp till en ny nivå. Det finns kanske ansatser men inget helhetsgrepp på detta. Det är fortfarande ”man kan alltid jobba i…” som gäller alltför ofta. Eller har jag fel? Glad påsk!

  3. Anders Ahlström | 2 april, 2013 kl. 08:30 | Svara

    Varför så negativ, Lill?Hipppt vad är det? Vad säger att jobb måste vara hipa för att locka människor, vilka jobb är alltid hippa. Räcker det inte med att hävda att jobbet är viktigt och nödvändigt? Det gäller ju att stödja och hjälpa andra människor, vilket ju idag ses som det mest utvecklande man kan gör, dessutom sägs det ju att man blir lycklig av att hjälpa andra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.