Annons

Debatt: Tänk om, Socialstyrelsen!

Att säkerställa att den enskilde får det bistånd som hon/han har rätt till och att insatserna genomförs med god kvalitet – det är en målsättning som varje verksamhet skriver under på. Men Socialstyrelsens förslag till föreskrifter om bemanning och ansvaret för äldre innebär ökad byråkrati och kostnad utan motsvarande kvalitetsökning för den enskilde. Föreningen Sveriges Socialchefer uppmanar därför Socialstyrelsen att tänka om. Mer på dagenssamhalle.se…

LÄS MER:  Nytt nyhetsbrev ute

1 Comment on "Debatt: Tänk om, Socialstyrelsen!"

  1. Det vore bra om FSS kritiskt granskar sitt tankesätt och en del påståenden.

    Bemanningsföreskrifterna tydliggör vad som är god kvalitet och vilket ansvar socialnämnden har för de som bor i särskilda boenden.

    I de flesta kommunerna har biståndshandläggarna inget fortsatt ansvar för äldre som vistas i särskilda boenden. Det är upp till varje särskilt boende att bestämma vad varje äldre har rätt till – eller inte.

    Om den äldre anser sig vara i behov av daglig dusch men får enbart hjälp med dusch en gång per vecka utan ett formellt avslagsbeslut – enbart ett muntligt svar som går ut på att bemanningen inte räcker till – är detta en verkställighetsåtgärd eller en fråga för nämnden att pröva?

    Vissa anser att detta utgör en verkställighetsåtgärd, vilket är besynnerligt. Förvaltningsdomstolarna saknar befogenhet att precisera utformningen av en biståndsinsats men de har rätt att pröva om den enskilde uppnår skälig levnadsnivå eller ej, när ett sådant yrkande inkommit. Eftersom inget formellt biståndsbeslut fattas och den äldre saknar information om han/hon har rätt att ansöka om insatser när den inte anser sig vara tillförsäkrad skälig levnadsnivå i respektive äldreboende så blir detta aldrig prövat. Det blir därför godtyckligt och upp till varje särskilt boende att bestämma över sådana frågor som snarare torde hänföras till myndighetsutövning.

    En fråga till FSS är om de har statistik på hur många kommuner som regelbundet följer upp insatser/genomförandeplaner i särskilda boenden via biståndshandläggare, och i så fall vad dessa visar.

    De enkäter som FSS hänvisar till mäter inte huruvida den enskildes rättssäkerhet i särskilda boenden är tillförsäkrad. Nöjdhetsfrågan är dessutom inte direkt kopplad till om den äldre är nöjd med omfattningen av insatserna.

    En annan fråga i sammanhanget är hur många kommuner har styrdokument som reglerar vad som är skälig levnadsnivå på ett äldreboende. Intill noll!
    Det är upp till varje äldreboende (privat som kommunalt) att ”avgöra” vad som är skälig levnadsnivå på just det boendet. Det kan se olika ut mellan boenden inom en och samma kommun. Vi ska inte tala om olikheter mellan kommunerna. Det vore olyckligt om regeringen/politikerna i kommunerna inte ser till så äldre i Sverige kan garanteras rättssäkerhet på lika villkor. I vilken kommun man bor ska inte ha någon betydelse: om man bor i en kommun som väljer att ha biståndsbeslut och uppföljningar av insatser inom äldreboenden eller i en kommun som tycker att allting är fantastiskt bra att det inte kan bli bättre, och som inte inser hur viktigt det är att äldres rättssäkerhet tillgodoses under formella former av de som arbetar på socialnämndens delegation. Rättssäkerheten för äldre som bor i särskilda boenden kan ej bli föremål för valfrihet – en valbar vara.

    Det finns kommuner som gör uppföljningar och fattar beslut om insatser i äldreboenden. FSS kommentar att sådant förfarande sätt inte medför god kvalitet bl. a utifrån en rättssäkerhetssynpunkt förefaller anmärkningsvärt. Det är att skriva dessa kommuner på näsan att det de gör är ”onödigt”.
    Det finns inte många målgrupper som är lika sårbara som äldre som bor i äldreboende, i en stor beroendeställning, med omfattande behov av insatser och en nedsatt kognitiv förmåga. Denna målgrupp måste tillförsäkras en god kvalitet där rättssäkerheten har en avgörande betydelse.

    Det finns inte någon kommun som skulle acceptera att en privat hemtjänstutförare skulle bedöma behovet av insatser och får ersättning utan en biståndsbedömning som gjorts av en biståndshandläggare . Varför detta är ok inom äldreboenden kan man fråga sig. Äldre som bor i särskilda boenden har visserligen omfattande behov av insatser men behovsomfattningen varierar. Ett alltför detaljerat biståndsbeslut är självklart inte en hundraprocentig garanti för rättssäkerhet. Samtidigt, när regelbundna uppföljningar av insatser/genomförandeplaner i äldreboenden inte görs av biståndshandläggare och när inga biståndsbeslut fattas om vad den enskilde har för behov i ett äldreboende – är detta en hundraprocentig garanti för att rättssäkerheten lyser med sin frånvaro.

    Sist men inte minst: FSS ordf vädjar till Tomten avs. bemanningsföreskrifterna, liksom andra sociala frågor – vilket förefaller som ett lustigt, osmakligt och oansvarigt skämtinslag.

    Ett skämt är hur dessa föreskrifter hittills hanterats där viktiga aktörer inte kan enas om äldreomsorgens inriktning, och vad det får kosta. Förhoppningsvis inom en snar framtid, kan regeringen visa vägen i samband med medgivandeprocessen. I annat fall kommer dessa föreskrifter att bli äldreomsorgens flopp där företroendet för tillsynsmyndigheter mm blir förlorat.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.