Annons

Biståndsbeviljade hundpromenader?

Hemtjänsthjälp med hundpromenader. Snöskottning. Gräsklippning. Rätt att ställa krav på att maten ska inhandlas i en särskild affär, även om det är långt till affären och det finns flera andra affärer på betydligt närmre håll. Särskilt boende för att man är gammal och känner sig orolig. Vad tycker ni? Är det sådant som biståndshandläggaren ska bevilja?

Tidigare idag lyssnade jag på en diskussion mellan ett antal kommunpolitiker som skrivit om reglerna för vad som beviljas som bistånd enligt Socialtjänstlagen. Politikerna representerade olika partier från s a s båda sidor och de verkade vara helt överens om vad som är ok och vad som inte är det, så i det här fallet fanns det uppenbarligen inga ideologiska skillnader kring vad som ska ses som skälig levnadsnivå. Eller självbestämmande. Eller integritet.

Socialtjänstlagen, som reglerar äldreomsorgen, är en ramlag. Det betyder att det finns ett visst tolkningsutrymme för kommunerna och det betyder att vissa saker kan beviljas i en kommun men inte i en annan. I kommun A kan man alltså få hjälp med att gå ut med hunden, medan det i kommun B är tvärnej på samma sak. Fast frågan är om det mest är i teorin. De flesta kommuner behöver hålla hårt i plånboken och de flesta kommuner arbetar nog med att effektivisera och dra in lite här och där, och i praktiken ser äldreomsorgen kanske rätt lika ut över hela landet. Utifrån vad som beviljas och vad som inte beviljas, menar jag. Hur bra eller mindre bra tjänsterna sedan utförs, kan självfallet se olika ut.

Hur ser det ut i de kommuner ni har erfarenhet av? Har ni minskat antal tjänster som ni beviljar? Förändrat dem på något sätt? Vad är det ni tycker människor borde ha rätt att får hjälp med, men som de inte får idag? Eller tvärt om. Finns det sådant som människor inte borde få hjälp med, men som de faktiskt får? Så här när det är valår vore det intressant att höra vad ni tycker. // Lill

LÄS MER:  Den 1 oktober 2020

3 Comments on "Biståndsbeviljade hundpromenader?"

  1. På 70-talet vet jag att en ”fin dam” i Stockholms innerstad ansåg det självklart att hemtjänsten (hette det så då?) som avslutning på städningen skulle kamma fransarna på hennes äkta mattor… Det skulle inte förvåna mig om hon idag inte skulle beviljas hemtjänst överhuvudtaget. Själv jobbade jag vid samma tid en period på ett så kallat äldreboende. Alla där var lika pigga eller rent av piggare än många som idag får klara sig med hemtjänst. Då måste vi komma ihåg att det även då fanns svårt sjuka äldre. De låg på landstingens långvård. Fyrbäddssalar. Inga personliga tillhörigheter. Där kunde man ligga många år om man var av det segare virket. En annan vinkel: Jag utgår från att klara mig själv. Jag har haft krämpor som påverkat min förmåga att hantera vardagen. Då får jag välja bort det jag inte klarar. Har inte kommit på tanken att någon annan skulle göra det åt mig. De flesta äldre tänker nog likadant, men ibland vill man – och politiken kanske tror att man måste? – låta samhället gå in och göra det den enskilde av olika skäl inte längre klarar. Det är anmärkningsvärt att det verkar som om hemtjänsten blir billigare och kunderna nöjdare om de själva får bestämma vad de vill/behöver ha hjälp med. Detta behöver vi verkligen titta närmare på!

  2. I mitt Sverige har gamla människor rätt till hjälp med husdjur för man för varför ska man inte kunna ha sitt älskade djur bara för att man blivit gammal. Vart är vi på väg?

  3. Jag kan då inte tycka annat än att det är att ta i!!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.