Annons

Är orden viktiga?

Ni lägger mycket tid på att prata och planera, sa sjuksköterskan från England när vi drack kaffe (och pratade) för ett par dagar sedan. Hon var på besök för att lära mer om den svenska offentliga omsorgen och hon måste ha läst på en del innan hon kom hit, tänkte jag. För så där mycket kunde hon väl ändå inte ha snappat upp under de få dagar hon varit här. Det där om hur vi i Sverige gillar att ha möten och bli överens och planera och bli överens och formulera strategier och mål och bli överens. Allt det där som jag så ofta fått höra att vi gör och gillar i Sverige.

Visst. Hon hade förberett sin studieresa till Sverige, det sa hon. Och hon hade fått det mesta hon läst om oss bekräftat av dem hon pratat med här. Plus att hon hade uppfattat och hört en del annat intressant. Till exempel hur noga vi är med ord. Vilka ord och begrepp vi använder när vi pratar om människor som behöver stöd och hjälp av olika slag. Om vårdtagare och brukare och kunder och gäster och ”gamla”, när vi pratar om äldre människor. Om hyresgäster och brukare och adepter och funktionsnedsatta (men inte funktionshindrade och absolut inte handikappade), när hon besökte gruppbostäder för människor med funktionsnedsättning.

I England kallar vi en person som bor på ett äldreboende för patient, sa hon, och en person som bor i en gruppbostad för handikappad. Inte mer med det. What’s the point? Är inte det att lägga kraft på fel saker, att ödsla tid på ord? Hon sa det på ett lite torrt och roligt sätt, sådär som vi tänker oss att britter uttrycker sig och jag var på väg att börja skratta och hålla med om att vi kanske är lite löjliga ändå, vi svenskar.

LÄS MER:  Gå i barndom

Fast jag vet inte. Jag har tänkt på det där lite grand sedan jag pratade med henne. Och jag vet inte om vi är så löjliga. Är det ändå inte så att vi skapar bilder utifrån de ord vi använder och vad just de orden symboliserar för oss. En patient är för de flesta svenskar en person som är sjuk och som ska botas, gärna ligga i sängen och vänta på doktorns ordinationer. Och det är ju inte så vi i första hand vill se på en äldre människa som bor på ett äldreboende, eller får hjälp i hemmet av hemtjänstpersonalen (om nu inte personen i fråga råkar vara sjuk, utöver att hen* är gammal). Att sedan säga att någon är handikappad, är ju som ni vet, att s a s göra personen till problemet, inte omgivningen. Därför använder vi inte gärna det ordet, och det är väl klokt av oss, tänker jag.

Så att vi är noga med vilka ord vi använder, det tror jag är bra. Frågan är väl snarare hur ängsliga vi ska vara och hur mycket energi vi ska lägga på det (och hur ofta vi ska byta ut orden, det är ju lite svårt att hänga med ibland). Vad tycker ni? Hur viktiga är orden ni använder er av på jobbet? Påverkar de orden er syn på det ni gör och er syn på dem ni gör det för? // Lill

*Har ni hängt med i debatten om ordet ”hen” förresten? Istället för att säga ”hon eller han”. Många tycker att det är ett larvigt ord. Själv gillar jag det och i och med det här har jag använt det för första gången.

LÄS MER:  Varken Brukare eller Kund

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

12 Comments on "Är orden viktiga?"

  1. Vilka ord man använder är oerhört viktigt! Orden styr det förhållningssätt man använder sig av. T ex så bor man inte i ett ”boende” – man bor i en bostad! Åtminstone gör jag det. Oavsett var man bor så är man hyresgäst (om man inte själv äger bostaden förstås). Och så är man inte ”brukare” – vi är väl människor allesammans, oavsett vilka funktionsnedsättningar man har.

    Kan inte alla sluta att säga HEN. Är det så svårt att skriva hon/han i stället. Vi är väl män och kvinnor, eller är vi på väg att bli könslösa? Jag mår illa när jag hör ordet HEN! Det är förmodligen den sista gången jag använder det!!!

    • Hålller med om att ord är viktiga men lika viktigt är sammanhanget man använder dem i.
      För mig är brukare ett självklart och bra ord eftersom det används i betydelsen personden som ”brukar”/använder välfärdstjänster som omsorg, skola, dagis, socialtjänst med mera…

  2. Orden visar vilken attityd man har

  3. Bättre rullstolsburen än rullstolsbunden…exempelvis.
    Hen är jag inte mogen för än?

  4. Ordens betydelse är jätteviktigt! I ordens brydelse ligger även förväntningar. Pratar vi vård och omsorg eller omsorg och vård? Betonar vi vården blir det, det som prioriteras och är det viktigaste eftersom vår syn då visar att den äldre är sjuk och ”dålig”. Omsorgen blir bara ibland och det är då vi säger att vi ”sätter guldkant på tillvaron eller gör det lilla extra” Vad är viktigast? Vad är det vi är till för inom äldreomsorgen? Vi säger den enskilde vilket kan gälla alla, men som patient anses man som sjuk och det är man bara inom hälso sjukvården. Brukare, då upplever flera äldre att de känner sig som ”Miss” brukare. Namn på servichus eller särskilda boenden låter som ”dagisinrättningar”.Varför bor man inte på en gatuadress som äldre?
    Avdelningar eller platser på särskilda boende låter som institutioner och det är det inte. Den enskilde bor i sin egen lägenhet där vi är gäst och i och med det blir det tydligt att vi som personal inte ”har en massa rättigheter” exempelvis att gå in hos den enskilde när han/hon inte är hemma. De bor alltså i sin egna bostad och inte på personalens arbetsplats. Mycket finns att säga om ordens betydelse och ATT det påverkar allas syn och förväntningar. Orden visar på hur din syn på äldre människor är och vill vi få till en förändring så måste ett gemensamt ”språk” för Sveriges äldreomsorg skapas och vad innebörden av dessa ord står för.Då blir det en större tydlighet och bättre förutsättningar för att arbeta utifrån ett socialt/salutogent synsätt..

  5. Alias "Lisa" | 4 oktober, 2012 kl. 09:21 | Svara

    Var tog ”kunden” vägen? Att vara kund innebär att man betalar och väljer själv. Ett starkt och bra uttryck för att påminna personal vad deras arbete innebär. ” Kunden har alltid rätt”, ett gammalt uttryck…..
    ”Hen” är inget nytt ord. Kina har flest innvånare i världen (miljarder) och de har ordet ”hen”, men att det skulle vara ett betydande ord för demokrati-hänsyn-social omtanke eller vad man hänvisar till för människors bästa, kan ju därför avskrivas. Finland har också ordet ”hen”. För min del känns ordets användning som ett bevis för att jag som individ inte spelar någon som helst roll. Kanske siffror på oss (tatuerade?) blir nästa möjliga legetimering på att vi finns, bort med namn kön etc för enkelhetens skull. Bara titlar av hög rang ska tituleras och könsbestämmas, värderas.
    Mvh Lisa

  6. På tal om ord. Betydelsen av ett ord kan förändras http://www.veteranen.se/nyheter/det-varas-for-ordet-pensionar/
    // Lill

  7. Anders Åbom | 5 oktober, 2012 kl. 09:06 | Svara

    Jag håller definitivt inte med om att orden vi använder styr vår attityd. Möjligen tvärt om, men orden är bara gestaltningar av föreställningar, inte begreppen själv. Tror någon att det inte fanns omtänksamma och goda vårdare på den tid då man kallade personer med intellektuell funktionsnedsättning för sinnessvaga eller idioter? (Idiot var ju f.ö. förr ett medicinskt begrepp som blev ett skällsord) Jag tänker ofta på ”stå-upp-komedins” fader, Lenny Bruce, som höll en berömd monolog där han använde alla slags nedsättande ord för olika etnicitet, ”nigger”, ”blatte” osv. Folk i lokalen blev mer och mer förbannade. Tills han kom till slutsatsen: Tänk om presidenten i sina tal skulle säga ”nigger”, om vi alla, utan illvilja skulle ”ta över” det ordet, då skulle ingen lite färgad flicka springa gråtande för att de ropat nigger efter henne. Orden skulle punkteras… I arbetet med Glada Hudik-teatern, som ju gärna vill ta bort ”laddningarna” i olika begrepp som begränsar oss och särskilt personer med funktionsnedsättning pratar vi ofta om ”utvecklingsstörda och normalstörda”. Ett sätt att visa att etiketterna vi sätter – vilka de än är – oftast blir förminskande. Just detta att vi (som inte är brukare eller kunder eller Invandrare…!) bestämmer orden är i sig kränkande. När det gäller hen har jag en fundering, jag är osäker på om det ordet på något sätt påverkar föreställningarna om vad det innebär att vara han och hon, det är ju de föreställningarna som är begränsande, inte orden i sig… Spännande fråga!

  8. Jim-Alex Hirschi | 5 oktober, 2012 kl. 18:41 | Svara

    Elisabeth, och ni andra som inte gillar hen, vad är problemet? Jag håller med Lisa om att hen inte är ett nytt ord. Har använts i Finland också. Och varför ska vi bestämma över vad andra ska kalla sig? Kan vi inte vara öppna och låta människor själva få välja hur de definierar sig?

    Det finns människor som är födda i fel kön och mår dåligt av det, andra människor vill av olika anledningar inte definiera sig som man eller kvinna. Det finns sammanhang där vi inte vet könet, t.ex. vem som kör ut posten om vi inte vet vem det är. I dessa lägen är det väl vettigt att använda hen. I många fall säger människor han om läkaren trots att vi inte vet könet utifrån våra föreställningar om att det är en man eftersom läkare traditionellt varit män. Säg hen istället. Om du vill. Men hindra inte andra från att använda det.

    Det här handlar inte om att ta bort hon och han, man och kvinna finns kvar. Det handlar om ord som kompletterar när han och hon inte är tillämpligt och i de fall individer inte vill definiera sig som det ena eller andra.

    Var är toleransen och respekten i att hindra andra människor att kalla sig hen? Vi behöver snarare verka för ett mera omtänksamt och humant samhälle.

  9. Personligen anser jag det är jätteviktigt vilka begrepp vi skall ha i vården. Se på ordet handikapp, vilken historia detta begrepp har. Hand in cap = hand i mössan och betonar oförmögenheten i sin funktion. Inte ett bra ord alls. Innan detta begrepp så användas ordet ”vanför” vilket också är nedsättande. Brukare ??? Finns inte ens som begrepp och personligen så anser jag ordet nedsättande, då de med funktionsnedsättning inte enbart är brukare av något. De tillför med sin person och då kan jag tycka att klient, eller kund är mycket bättre. Klart att orden vi använder visar samhällsattityden.

  10. Det finns snart två miljoner äldre människor och nära nog en miljon är nu eller snart i behov av vård. Skicka en enkät till dessa människor och fråga hur de vill bli benämnda, som brukare eller som patienter.

  11. Gunnar: Människorna som får stöd och hjälp från socialtjänsten är ju inte alla i behov av just ”vård”. Är man sjuk och är i behov av vård så är vi ju alla patienter just i den situationen…

    En man i 75-årsåldern som jag pratade med för en tid sedan, sa att han vill bli kallad senior, oavsett vilket stöd han behöver i framtiden.
    Det är inte lätt det här, men oerhört intressant, tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.