Annons

Är många Lex Sarah-anmälningar bra eller dåligt? Är få Lex Sarah-anmälningar dåligt eller bra?

Någon kommun har gjort flest Lex Sarah-anmälningar i något län. Någon annan kommun har gjort minst antal anmälningar i ett annat län. Chefer i båda kommunerna intervjuas. Och säger samma sak. De är nöjda. I den kommun där man gjort många anmälningar säger man att man verkligen jobbat med den här frågan. Med att skapa ett klimat där det är ok att göra fel och där man tar sina misstag på allvar och vill lära av dem och där man ser Lex Sarah-anmälningar som en del av den andan, som en del av den ständigt pågående kvalitetsutvecklingen. Ja, ni förstår vinkeln och argumentationen. I kommunen där man gjort få anmälningar har man också jobbat med frågan. Så mycket att man kommit så långt med sitt kvalitetsarbete att man inte begår så många misstag och att det därför inte finns så mycket att anmäla. Logiskt låter det båda delarna och möjligen är det som de säger. Och är det kanske så att antalet Lex Sarah-anmälningar i en kommun, vilken det nu än gäller, liksom följer ett mönster.

I den första fasen, när lagen och därmed anmälningsplikten trädde i kraft, anmälde man inte särskilt mycket. Till att börja med var man inte så vaksam på de fel man gjorde och även om man var det, fanns det väl ingen anledning att skylta med dem  och det visste man minsann inte vad som skulle hända om man sa att man gjort fel – kanske skulle man få sparken? Därefter, i den andra fasen, arbetar alla kommuner med sin respektive interna kultur. Med att säga att det är normalt att begå misstag – alla begår misstag, det är mänskligt att fela och det viktiga är att man lär av de där misstagen. Och därmed anmäls det mer. För att det är bra att anmäla helt enkelt. För att det visar att man är medveten om vad som sker. Vi mörkar inte.

LÄS MER:  Uppdrag LIVET

Sedan – fas nummer tre – då lär man av sina misstag och gör därför färre misstag och nu finns det helt plötsligt inte så mycket att Lex Sarah-anmäla.

Kan det vara så? Att det finns en väg att gå här, någon slags Lex Sarah-cykel. Att många anmälningar inte betyder dåligt utan bra. Att få anmälningar inte betyder bra utan dåligt.  Eller tror vi alltid så mycket på det vi gör att vi försvarar det, oavsett om det är bra eller dåligt? Vad tror ni? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

18 Comments on "Är många Lex Sarah-anmälningar bra eller dåligt? Är få Lex Sarah-anmälningar dåligt eller bra?"

  1. Det kan säkert vara på olika sätt. Både att det finns ett skönjbart mönster och det sista du skriver att vi alla har en tendens att försvara vårt eget. Vi kanske inte ens är medvetna om det. Att betrakta sin egen verksamhet utifrån eller ur ett brukarperspektiv är svårt, självkritik ÄR svårt. Jag tycker det även för egen del.

  2. Något som skrämmer mig är att omvårdnadspersonal inte reflekterar över och är därmed medvetna om att de gör fel. PÅ något sätt har agerandet blivit ”vardag” och ”normalt”. Sedan finns det givetvis andra orsaker med, bland annat rädsla för att våga säga i från och påpeka fel och brister, oavsett om relationen mellan den som påpekar en brist och den som utför felet är god eller dålig.

  3. Använd ordet rapport istället för anmälan.
    Man rapporterar händelser i stället för att man anmäler.

  4. Det är nog så att det är en viss cykel. Tror även att den påverkas av hur anmälningarna hanteras. Om anmälningarna tas på allvar och brister rättas till så blir det en sporre och man ser det som kvalitetsutveckling. Om anmälningarna däremot läggs på hög och inte leder till utveckling känns det som onödigt administrativt arbete med lägsta prioritet.

    Analysen av avvikelsernas art och orsak är därmed en viktigare faktor än antalet anmälningar. Analysen kanske ibland borde göras av utomstående för att minska risken för ”hemmablindhet” eller försvar.

  5. Jag håller helt och hållet med Theres, att sker det inte något förbättringsarbete från en Lex sarah anmälan så känns det ju verkligen som ett onödigt arbete.
    Tror även att ordet anmälan är ett laddat ord för personalen som då blir rädda för att rapportera brister i verksamheten som de uppdagar.
    Helt klart att ordet rapport känns lättare.

  6. Gunnar Brolin | 9 februari, 2012 kl. 18:18 | Svara

    Varför är det mer vanligt med anmälningar i vården, eller ska vi säga offentliga sektorn, än vad det är i näringslivet för övrigt. Förresten jag vill kalla en del av anmälningarna för rena angiverier. Det måste finnas en orsak och jag gissar att det finns alldeles för många anställda inom vården som inte passar där. Återigen, lägg ”krut” på en bättre rekrytering.

  7. Självklart måste missförhållanden tas på allvar och uppmärksammas. Det man inte dokumenterar finns inte och för att öka de äldres rättssäkerhet så måste det vara en öppenhet och en vård som alla kan stå för. Det ska inte finnas något att dölja om alla gör sitt bästa utifrån de förutsättningar och ramar man har. Om det inte är så är det upp till våra politiker att förändra gällande lagstiftning och ekonomiska ramar.

  8. Visst ska grova missförhållanden påtalas! Men hur ofta orsakas inte missförhållanden av ”misshälligheter” i personalgruppen? Empati är den absolut viktigaste egenskapen hos den vårdande personalen, men ofta råkar någon med ”småpsykopatisk” läggning ta plats i gruppen, men synonymt för denne är förmågan att leda och leda fel.

  9. Självklart ska fel rättas till och förhoppningsvis inte ske igen utan verksamheten har lärt något av felet. Problemet som jag ser det i vår verksamhet är att när en anmälan sker så uppmärksammas detta i lokalpressen med stora rubriker och skrämmer allmänheten och anhöriga så mycket att exempelvis ett boende nästan blir svartlistat. Då är det lätt att man inte gör det anmälningar som man är skyldig till, utan håller det inom sina väggar.

  10. Just det. Från 1 juli 2011 heter det att man rapporterar Lex Sarahror. En politiska nämnd eller hur man nu gör i sin kommun, avgör sedan om rapport/er ska skickas vidare som anmälan.

  11. Ja det kunde man förstå att det skulle sluta på det sättet!

  12. Alla vet att det blir mer eller mindre fel inom vården.
    På min förra arbetsplats(kommunalt äldreboende) blev chefen nästan glad när man gjorde en anmälan, man kan nästan säga att ett bra ställe har många anmälningar. Vi anmälde, vi löste problemen-utvecklades, hittade vi något annat fel blev det en lösning på detta också. Rutiner och arbetssätt las om, och anmälningarna ändrades till ”lättsamma misstag” istället för grova.

    Mitt nuvarande jobb( privat hemtjänst) har under 5 år bara gjorts en anmälning. Är det felfritt? Absolut inte. Här görs grova fel. Men här vill chefen inte att man ska visa felen. Det slutar med att personal slutar o det börjar ny, felen består men utåt sett så ser bolaget så fint ut-utan anmälningar. Här vågar man inte anmäla för då får räkna med problem.

  13. Att inte rapportera problem som finns leder inte heller till något som kan förbättra rutiner och arbetssätt. Det ställer inte tillräckligt med krav på förbättringsåtgärder om det inte rapporteras. Även andra enheter kan dra lärdom av det. Om man låter bli för att skydda sig från vad tidningar skriver så har man missat för vems skull vi bedriver vården. Är trött på att det mörkas för de som inte passar inom vården. Fram för mer öppenhet och även sanktioner för de som inte rapporterar tycker jag. När det gäller barn som far illa så kan de som inte rapporterar få sanktioner men inte i fall med äldre.

  14. Det är väl fråga om att anmäla det som bör anmälas och inte anmäla ”skitsaker”!

  15. När man har en chef och ssk som talar väl om AVVIKELSEHANTERING och lex sarah, maria, där man talar om att det inte görs för att sätta dit någon utan att det faktiskt är för att säkerställa vården för det gamla och påtala brister i vården, tex att man är underbemannad (enl ssk SKA DET TA 5 Min att ge en medicin-vilket vi alla uskor VET att så är det oftast inte, sekunder på sin höjd-tills man börjar aplicera 5 minuters regeln) att dokumentera är ju det enda sättet för att få tillstånd en förändring på arbetsplatsen, socialtjänstlagen och avvikelserapporter, lex sarah och lex maria är vårdpersonalens ENDA sätt att påvisa att något behövs göras. Viktigt att påpeka att alla gör fel och att det är mänskligt och att vi lär oss något på det. Det som inte kan bevisas i form av dokumentation, finns ju inte. Viktigt även att påminna om att det är min SKYLDIGHET som uska att göra en anmälan/ avvikelse om jag ser något som inte stämmer. Tillslut blir det kultur och en viss stolthet infinner sig när man märker att ”avvikelserna” minskar. Att alltid ta egna kopior på det som anmälts är viktigt, jag har även möjlighet att själv skicka in en anmälan till socialstyrelsen om jag känner att stödet ej finns hos min chef och inget händer när allvarliga brister finns.

  16. Maria -Kvalitetsutvecklare | 13 februari, 2012 kl. 11:20 | Svara

    Vilken märklig diskussion. Sedan den 1 juli har alla inom Socialtjänsten rapporteringsskyldighet. Det var tydligt uttalat från Socialdepartementet att detta ska vara en del i verksamheternas kvalitetsarbete. Att utreda händelser som fått konsekvenser (i stort och smått) för dom vi är till för medför en mängd förbättringsåtgärder. En anmälan blir det först tal om när det är ett allvarligt missförhållande. Att vissa mörkar vet vi, troligtvis för att media hugger direkt när en Lex Sarah rapporteras. Detta är ett stort problem och fortfarande förknippas Lex Sarah med Polhemsgården på -90 talet. För oss är det en viktig del i vår kvalitetssäkring och vi är helt öppna med det vi rapporterar. Om alla gjorde det så skulle det bli mindre laddat och mindre intressant för media.

    • Själv har jag den inställningen att inga diskussioner är märkliga, folk säger det de tycker. Det är lätt att ta död på en viktig diskussion genom att säga så tänker jag. Utgå från att människor alltid är logiska utifrån hur var och en uppfattar omvärlden.

  17. Frågan är komplicerad, liksom verksamhetena den gäller. Nu har vi just fått en viktig utökning av Lex Sarah, att även gälla inom Individ- och familjeomsorg, LVU, LVM, mm. Dvs. inom hela socialtjänsten. Det borde ju synas så småningom åtminstone. Sedan undrar jag om de kommuner som har få Lex Sarah-anmälningar också saknar ett fungerande system för “fel och brister” dvs. avvikelser som inte behöver vara allvarliga (även det ändrat i Lex Sarah nu!) och som inte behöver vara “självanmälda” som lex Sarah-ärenden ju är. Ett verkligt systematiskt kvalitetsarbete värt namnet inom socialtjänsten måste omfatta alla delarna, inklusive kundsynpunkter (läs klagomål) och kvalitetsnyckeltal. När en kommun kan peka på ett systematiskt arbete med alla delarna och har få Lex Sarah, då ska jag tro på att det beror på att det görs få fel. Annars kommer jag att fortsätta tro att det framför allt beror på ett “lägg-på-locket-klimat” i verksamheterna. Och har man det är det en fråga för den högsta ledningen att ta itu med…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.