Annons

Är en femtioåring för gammal?

I helgen träffade jag mina allra bästa barndomskompisar, ett litet gäng tjejer som jag känt sedan jag var 7 år. Det har runnit mycket vatten under våra broar och periodvis har det gått många år mellan våra träffar, men de senaste åren har vi sett till att ses en försommarkväll (och natt) om året, och det har varit ren lycka varje gång. Vi var olika personligheter med olika drömmar när vi var barn, och det är vi fortfarande nu när vi börjar närma oss femtio, men vad som är häftigt är att vi har så många drömmar kvar, så många planer och så mycket vi vill göra. Det finns både lust och driv, och jag måste säga att jag är lite förvånad över det. Jag trodde inte det skulle vara på det viset, så här mitt i livet. När jag var yngre tänkte jag nog att man skulle vara lite mer färdig i vår ålder, inställd på att bara vara och i bästa fall skörda frukterna. Men vi planterar fortfarande och glatt kan jag konstatera hur fördomsfull jag varit i min syn på livets olika skeenden och åldrar, även om jag är medveten om att båda uttryck och förväntningar kopplat till ålder har förändrats radikalt de senaste tjugo åren eller så.

När jag läste på universitetet, min andra vända, var jag i trettioårsåldern. Då pratade jag och de som var ungefär lika gamla som jag, dvs vi som tillhörde de äldre i klassen, om att det gällde att få ett jobb snabbt som sjutton, och vi utgick från att det var få arbetsgivare som skulle vara intresserade av oss, så gamla som vi var. Och nästan medlidsamt tänkte vi på den kvinna i klassen som faktiskt fyllt fyrtio, det var nog kört för hennes del. En fyrtioåring skulle definitivt ingen vara intresserad av. Om det var faktiskt de flesta överens, även lärarna på skolan verkade det som.

LÄS MER:  Besöksförbudstider - Del 1

Vi pratade om det, härom natten, mina barndomsvänner och jag, och sa unisont att det där också har förändrats. Flera av mina vänner har bytt jobb senaste åren och inte haft några som helst problem med att få ett nya jobb när de har velat det. Tvärt om. Den kompetens som en femtioåring har verkar vara efterfrågad.

Att en liten grupp nästanfemtioåringar glatt sitter och pratar om sina egna erfarenheter och för all del, är så förtjusta över att vara tillsammans att det mesta i livet verkar ljust, betyder inte att det är så för alla. Det handlar självfallet om vilken erfarenhet man har, vilken utbildning man har, vilken bransch man arbetar i och flera andra parametrar. Men håller ni med mig om att när det gäller ålder i sig, är det väl få arbetsgivare som tycker att man är lastgammal och att man inte kan lära nytt och lära mer när man är femtio.  Eller har ni andra erfarenheter?

Hur gör ni själva när ni anställer personal? Bryr ni er om hur gamla de sökande är? Finns det någon slags övre gräns för olika befattningar? Hur gör ni när ni själva funderar på att byta jobb? Tänker ni att ni är för gamla, och när blev ni i så fall det? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

2 Comments on "Är en femtioåring för gammal?"

  1. Ja hur ska inlägget kommenteras? Jag har besökt Frösåkers vikingaby som eldsjälen ”Puh” Kockum håller på att bygga upp. Alla snickarglädjes-ornamenteringar på husen är utförda av ett par drygt åttioåriga special och finsnickare från Skåne, Det talade Kockum om och det är värt en mässa att bese dessa gamla gubbars arbeten!

  2. Jag tycker att det beror på om åldern har betydelse eller inte. När jag anställer undersköterskor är det flera saker som ska stämma. Utbildningen ska vara rätt och man behöver ha rätt social kompetens och man behöver vara i god form rent kroppsligt. Arbetet är fysisk krävande och bra kondition är viktigt för att orka. Det här är känsligt att prata om men jag tycker det är självklart att man behöver vara i form. En annan sak som är känsligt att prata om är rökning. Jag har själv varit rökare men slutat sedan många år men rökning är inte bara dåligt för den egna hälsan utan även för konditionen och att man luktar otrevligt. Jag vill inte trampa folk på tårna och jag vet att det är svårt att sluta röka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.