Annons

Är du nu?

På flera äldreboenden jag har besökt de senaste åren har det utanför varje lägenhets- eller rumsdörr hängt ett fotografi på personen som bor innanför dörren. Som ung vill säga. Personen som ung. Ibland i tjugoårsåldern, ibland medelålders – men mycket yngre än hon eller han är nu. Och det där har jag tyckt varit så fint. Så smart rent av. Jag har tänkt att det är ett bra sätt att visa personal och andra vem personen i själva verket är, skapa någon slags känsla av att här bor en person som sett ut så här, och därmed nästan säga ”en person som levt ett liv precis som du och jag”. Jag möjligen lagt egna symbolvärden i de där fotografierna, gjort min egen tolkning av varför de hänger där, kanske har syftet varit ett helt annat – men så har jag i alla fall tänkt. Och som sagt, sett något väldigt gott i det.

Så för ett par dagar sedan lyssnade jag på den norske författaren Knut Knausgård. Han var sommarpratare och programmet hade spelats in några dagar efter massakern i Utöya. Knausgård pratade om att illdåd som det i Norge bara är möjliga om förövaren ignorerar att det är människor det handlar om, individer – och istället ser personerna som några som tillhör en grupp. Väldigt förenklat var det så han sa, och jag kom då och tänka på alla de här bilderna jag sett på olika äldreboenden. Som om de funnits där för att förtydliga att de som bor här är individer, inte bara representanter för en diffus grupp. Som om det är för svårt för oss att se det utan att få en bild av hur människan såg ut när hon var yngre.

LÄS MER:  Helgkänsla

Det är inte så att jag tycker att det är dåligt med den här typen av bilder, det kan tom vara något bra som underlättar mötet mellan personal och boende. Men när jag tänker på att jag själv, när jag blir gammal, ska gestaltas av en bild av mig från en annan tid, då vet jag inte om jag känner mig så bekväm med det. Jag vill nog vara den jag är och möta människor utifrån den jag är då. För jag är ju den jag är då.

Det är fullt möjligt att jag lägger för mycket och för fel i bilderna av de boende som yngre. Men kan det också vara möjligt att det ligger något i det jag tänker? Att det är enklare att möta yngre människor med skarpare konturer, än att möta äldre människor som ibland blivit lite suddigare i kanterna? Att ju tydligare vi är, desto mer individ blir vi i andras ögon. Eller? Hur tänker ni? // Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

10 Comments on "Är du nu?"

  1. Har hört att man har sådana här bilder på boenden för dementa, för att personen ska känna igen sig så som de minns sig och hitta till sitt eget rum.

  2. Håkan Minthon | 18 augusti, 2011 kl. 07:49 | Svara

    Hej Lill!
    Ibland är det så att den äldre personen inte känner igen sig i nuet. Det är då lättare för den personen att ha ett fotografi där den är lite yngre, för då känner personen igen sig.

  3. Jag tänker på bilder som minnesförstärkare. Oavsett om det är bilder från länge sedan eller från samma dag. Med min son som har en utvecklingsstörning använder vi bilder som träning för hans minne (framförallt arbets- och korttidsminne) och som stöd i kommunikationen. Kanske det går att använda bilder på samma sätt för äldre dementa personer?

  4. Hej!
    För personer med demenssjukdom är det viktigt att de känner igen sig på fotografierna, då det är lättare att hitta till sin lägenhet. Oftast så känner de inte igen sin egen spegelbild nu. Det är också som du skriver, att det är ett naturligt steg till en kommunikation. På några av våra dörrar har vi också andra bilder; t ex en grävmaskin, blommor eller annat som beskriver personens tidigare yrke.

  5. Jag tror också att det vore bra att använda bilder och foton på ett mer konkret sätt inom äldrevården. Det viktiga att tänka på är HUR vi gör det. Bilden ska ju framför allt väcka en positiv känsla hos individen det gäller. Man får passa sig för att använda bilder för att den passar in i vårdpersonalens eller anhörigas tycke och smak. Ibland tror jag t o m att helt ”nonfigurativa” blider som en cirkel eller några punkter kan väcka igenkänning och t ex förstärka orinteringen hos en demenssjuk person.

  6. Jag tror också att det är bra att använda bilder och andra förstärkningsmetoder inom äldreomsorgen och att det är viktigt att man verkligen har pejlat av var individen har för behov av stöd och hjälp som får styra. Ibland kanske det ska vara en symbol eller bild av annat slag, något sosm väcker minnen och skapr känsla av att höra hemma där (vackra blommor, sin tidigare hund eller bara mitt namn…) För en del personer fungerar ”nutida” bilder jättebra och medan andra faktiskt inte skulle förstå varför det sitter en bild av en främmande gammal kvinna / man vid sin dörr. Jag blir dagligen påmind om för egen del hur ens inre bild och det andra ser inte alltid stämmer överens. Hur många känner sig alltid som den ålder man är i? Jag pendlar mellan ungdom och lastgammal flera gånger per dag och många äldre jag möter känner sig mer som sin inre ålder än den ålder deras ansikte och kropp visar upp för omvärlden. Ett av mina starkaste arbetsminnen på ärendet är när en 96 årig kvinna (äldst med nästan 10 års marginal) kommer ny till en korttidsavdelning och vänder nästan direkt i dörren och högt och tydligt deklarerar att ”jag måste ha kommit fel, det finns ju bara gamla människor här!”

  7. Ja, att använda bilder på hur de äldre ser ut idag för att de ska hitta till sina rum…för det är ofta det det handlar om…funkar inte alltid, just för att de inte känner igen sig själva som äldre. Därför väljer många att använda ett foto från när personen var yngre och det underlättar för personen att då veta vilket rum/lgh som är just deras.

  8. Jag tror på symboler för att ”hitta rätt” det behöver vi alla, hela livet. Jag minns speciellt en äldre dement kvinna som visste att det hängde en tavla med en skata på vid hennes hissdörr, de hjälpte henne att hitta rätt!

  9. Gunnar Brolin | 18 augusti, 2011 kl. 18:39 | Svara

    Det finns säkert en annan dimension i att visa upp sej på bild som man såg ut i sin krafts dagar, en människa värd all respekt helt enkelt. Med all säkerhet känner den gamle igen sej och får en glädjeskjuts av att se sej som mycket yngre. Jag tror inte hellrer att personalen mår illa av att se att den nu gamle och senile, en gång i tiden var en person att räkna med.

  10. Roligt att det blir så många komentarer på denna text. Som många skrivit använder även vi foton för att förstärka minnet att hitta till sin lägenhet. Symboler, bilder, foton nya eller gamla. Allt efter hur personen reagerar på bilden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.