Annons

Är det så här äldreomsorgen ser ut?

För ett par dagar sedan publicerade Aftonbladet en debattartikel med rubriken ”Agda 92: Tänk om jag fick hjälp att duscha”. Artikeln är skriven av Ingeborg Oléni, som är landstingspolitiker i Halland. I artikeln berättar Agda 92 följande: Att hon på sin födelsedag fått någon annans medicin och därför fått hjärtklappning, att hon förstått att det är sommar eftersom hon fått hjälp med att ta av sig strumporna, att den ordinarie personalen är på semester och att hon inte vet vad vikarierna heter, att sjuksköterskan inte har tid att prata med henne och inte tid att lyssna när Agda berättar hur hon vill att benen ska ligga för att inte skava mot varandra – resultatet blev bensår, att hon måste ha blöja eftersom vikarierna inte hinner hjälpa henne på toaletten, att personalen blivit arg för att hon själv tagit av sig blöjan, att hon bara får duscha varannan vecka, att hon önskar att någon skulle hjälpa henne att komma ut så att hon fick lukta på blommorna, att hon inte längre har någon hörapparat, att personalen säger att skolan och barngrupperna där är det viktigaste. Artikeln avslutas med ”Men jag då, och alla vi andra gamla, sjuka och ensamma – vem bryr sig om oss egentligen?”

Jag läser de mejl vi fått från människor som läst artikeln och som blivit upprörda över det de läst, och jag läser själv artikeln. Och jag tänker att det här är inte möjligt. Visserligen finns brister i äldreomsorgen, oändligt med sådant som kan bli bättre – men den här berättelsen, den känns inte trovärdig. Jag har själv arbetat i äldreomsorgen och jag är den förste att erkänna att en del av det som Agda berättar om, det händer dessvärre. Men att allt skulle drabba en och samma person under samma sommar? Nja, jag vet inte.

LÄS MER:  Uppdrag LIVET

Nu är det så att Agda 92 inte finns, hon är en fiktiv person som artikelförfattaren använt sig av som berättare i artikeln. En röst hon använt för att kunna stapla allt det här på varandra, rada upp eländet – och rent krasst, kunna använda som argument för att själv bli omvald i landstingsvalet i september (alla politiker vill bli omvalda), för jag antar att hon har lösningen på hur det ska bli bättre. Själv tycker jag att författaren har gått över gränsen i sin skräckbild av den svenska äldreomsorgen.

Men, kära läsare, nu är min erfarenhet av äldreomsorgen begränsad. Jag har arbetat i en kommun och vet bara hur det är där, inte hur det ser ut i resten av landet. Själv känner jag inte igen Astas historia, och då vill jag påpeka att jag inte är en person som blundar eller kör huvudet i sanden för att slippa se sådant jag inte vill se. Min fråga ställs därför till er, ni som läser det här, ni som finns över hela landet: Känner ni igen er? Svara gärna här på bloggen. //Lill

Om skribenten

Lill Jansson
Redaktör för Äldrenytt.se
Telefon: 0735-315237 | Twitter: lilljansson | E-post: lill@minsektor.se

15 Comments on "Är det så här äldreomsorgen ser ut?"

  1. Peter Sjöstrand | 15 juli, 2010 kl. 08:52 | Svara

    En fantastisk historia! Tyvärr är den ytterligare en i raden av bilder av en verksamhet där politikerna kritiserar det som de faktiskt själva har beslutat. Om man vill ha debatt så kan man naturligtvis ”skruva” verkligheten med fiktiva personer” men den här känns lite väl ”skruvad” och blir inte särskilt konstruktiv. Jag pratade i förrgår med en man som är 99 år och bor på äldreboende. Han beskrev inte sig själv som en ”skröplig” gammal man. Vi pratade om världsläget, ekonomi, om att han varit lastbilsmekaniker, vilket var ett slitit jobb, som han sa.

    Så om politiker vill förändra något gör ni inte det genom denna typ av artiklar. Ni misskrediterar all personal i hela äldreomsorgen på samma gång. De arbetar bara med de verktyg som ni politiker har tillhandhållit. Jag har jobbat med äldreomsorgsfrågor i 30 år och tyvärr är schablonerna likadana. Ändra lagstiftningen och tala om vad ni är beredda att betala för istället för att stå på torget och lova era väljare sådant ni tar i bort i budgetarbetet senare. Vad ska äldre människor ha rätt till? Vad är skälig levnadsnivå? När är man gammal? Vem ska stå för kalaset? Ska anhöriga ha bestämmanderätt över vad som ska göras med sina föräldrar, som inte är omyndiga? Har privata näringslivet styrelser som misskrediterar sina egna verksamheter? Skulle inte tro det.

    Denna politiker är kanske inte representativ för andra landstingspolitker. På en demenskonferens jag var på nyligen sades att landstingen står för ca 5% av resurserna till demensomvårdnaden och kommunerna 85%. Där har nämnda politiker en uppgift att se till att landstingen tar en större del av ansvaret för att hjälpa demenssjuka i Sverige.

  2. Sommaren är ju lite av en utmaning, när de som känner de gamla bäst är på semester. Den här bilden är dock väldigt långt ifrån den verklighet jag känner igen, både från den enhet jag är chef på och privata erfarenheter. De vikarier vi har hos oss i sommar är otroligt engagerade och kompetenta, och verksamheten fungerar lika bra som övriga året. Ibland faktiskt bättre, när man får in lite nya tankar och idéer från människor som har andra erferenheter. Den ordinarie personal som är på plats gör sitt yttersta för att vikarierna ska få en bra introduktion för att kunna göra ett bra jobb.

  3. Nej, det ser inte ut så!! Det är skräckexempel som säkert finns på ett och annat håll. Jag vill emellertid vidhålla att omsorgen är god inom hemtjänsten!!//Göteborg

  4. Vore bra om någon vill prata med alla som faktistk är nöjda med omsorgen. Jag blir så arg över att man hela tiden BARA ska plocka fram de sämsta exemplen. Jag får ofta! samtal från människor som har hjälp hemma och som är väldigt nöjda!!

  5. Visst finns det brister i all vård och omsorg om människor. Vi glömmer bort att vi som individer är oerhört komplexa i vår samman-sättning av önskemål, behov, tankar, för-väntningar och önskningar. Författaren har valt att lista det sämsta av alla avarter och min fråga är vad är syftet? Min erfarenhet av äldreomsorgen skiljer sig avsevärt från författarens uppfattning. Vi har idag en bra, trygg och säker äldreomsorg som visst kan förbättras och jag vet och är säker på att den personal som finns mitt uppe i vårdvardagen lever dagligen med målet att göra insatser som är kvalitetsvärda och bör lyftas fram.

  6. Helene - Malmö | 15 juli, 2010 kl. 10:54 | Svara

    Tycker att denna landstingspolitiker skall fundera över om hon helt saknar ansvar gentemot de äldre. Eller har hon bara ansvar för sitt eget omval. Det är direkt oansvarigt att skrämma äldre med felaktig propaganda. Jobbar själv inom ÄO och sticker inte heller huvudet i sanden. Tog faktiskt anställning inom ÄO för att se om allt är så eländigt som media beskriver och om det nu är det så finns det ju mycket att ta itu med…….. Nu är det verkligen inte så eländigt som media vill göra gällande. Det finns förbättringsområden, visst. Sommaren är dessutom en trevlig tid på våra äldreboenden. Var på besök på ett av boendena inom mitt ansvarsområde igår och frågade ansvarig chef där hur sommaren flöt på. ” Det är jättebra. Duktiga vikarier” De jobbar på och allt fungerar men det är ändå lugnare. Jag tror vår ordinarie personal skulle kunna lära av sommarvikarierna som inte är så fast i rutiner”.

  7. Så synd att det alltid är det negativa som kommer fram. Det finns personal inom äldreomsorgen som gör ett fantastiskt arbete. Oftasr är det personbundet om det blir bra eller dåligt på en arbetsplats.

  8. Gunnar Brolin | 15 juli, 2010 kl. 12:09 | Svara

    Agda 92 är en artikel skriven av en landstingspolitiker i Halland Ingeborg Oleni. Efter vad jag förstår så är hon politisk företrädare för äldre och omsorgsbehövande. Men har en landstingspolitiker rätt att skriva en sådan artikel? Mycket få vårdbehövande blir hjälpta av artikeln, men den kommer säkert att reta kolossalt många anställda innom vårdapparaten. Det är klart att det finns att klaga på innom vården, men betänk hur väldigt mycket som fungerar klanderfritt. Och som vanligt är det Aftonbladet som tar in snyftartiklar!

  9. elisabeth-Herrljunga | 15 juli, 2010 kl. 12:39 | Svara

    Ingeborg Oleni har som politiker yttersta ansvaret och kan påverka fördelning av budget. Det finns en prislapp på varje åtgärd.
    Visa på mod och våga stå för för de prioriteringar som en politiker måste ta. Tala om värderingar och bestäm nivån.
    Att i efterhand tycka till om verksamhetens utförande är att blotta sin egen strupe och otillräcklighet. Sikta istället framåt och skjut till de medel inför nästa budgetberedning som behövs. ÄO tar hand om de mest sjuka och äldre som tidigare behövde sjukhusvård och den äldre, äldre delen av befokningen ökar. Samtidigt lever vi i en tid där vården inte får kosta, detta oavsett politiskt parti. ÄO får mindre i budget än vad som eskats ialla fall i Herrljunga kommun. Där finns ett förslag på omstrukturering och ett lokalutredningsförslag som varje år skulle spara in 5 miljoner åt kommunen. Tror någon av er läsare att det fattas ett politiskt beslut i frågan? Nej, det är valår! Det är lättare att ÄO får dra in på personal motsvarande 5 miljoner, vi ska kunna konkurrera med privata marknaden heter det.
    Vi samhällsmedborgare delar mänsklighetens behov av att som individ vara levande, självständig, självmedveten, betydelsefull, kompetent och omtyckt. Att fatta obekväma beslut innebär att man som person får svårighet när kyrkbänken ska delas med grannen. Visst är det trevligt på släktkalaset att i godan ro få tycka till om vården och hur bättre den kan bli!

  10. Gunnar Brolin | 15 juli, 2010 kl. 15:40 | Svara

    Du Elisabeth, Du skriver mångordigt och Du skriver klanderfri svenska! Men jag förstår inte ett jota av vad du menar!

  11. Efter den här sommaren känns det tråkigt att jag ändå till viss del måste hålla med. Denna sommar har: trycksår uppstått, blöjor byts för sent, patient i livets slut upplever personal vara stressad, diabetiker äter lunch kl 15.30, ”syster” springer ifrån patienter som behöver prata eftersom hon inte har tid. Ensamarbete är inplanerat för ssk eftersom det inte finns vikarier och ssk räcker inte till såromläggningar, doktorsbesök, ledsna själar, piller, sprutor och anhörigsamtal och allt där emellan. Det känns inte roligt att göra ett halvdant arbete trots övertid. Och trots engagemang så orkar inte jag hur mycket som helst. Jag vill vårda inte pricka av arbeten på min lista likt en övertrött robot.

    I vanliga fall är jag en glad syster.

  12. Jag blir fruktansvärt upprörd när jag läser om Ingeborg Olenis berättelse om Agda. Dels för att hela äldreomsorgen blir dragen över en kam och dels för att saker som kan hända är beskriven i kvällspressen som en regel för varje individ.

    Jag är själv sjuksköterska inom äldreomsorgen och en del av min tjänst arbetar jag med utveckling av omvårdnaden i demensvården. Jag är också omvårdnadsansvarig sjuksköterska på ett demensboende och försöker arbeta ihop med övrig vårdpersonal för att t.e.x förebygga komplikationer, utveckla mötet med den gamle för att den inte ska bli kränkt i omvårdnadssituationer osv. Nu under sommaren har vi i stort sett bara vana vikarier och vi har feriearbetare som också hjälper till att förgylla vardagen för de som bor här. Dagliga utevistelser för de som vill är en självklarhet. Men det är viktigt att komma ihåg att alla inte vill komma ut, även om det är sommar.
    Tyvärr är många av de gamla sjuka i infektioner och värmen har tagit ner dem mycket. Så som sjuksköterska med halverad sjukskötersketäthet har belastningen ökat radikalt på mig. Jag tror ändå att vi som arbetar här tillsammans gör att kvaliteten är relativt god.

    Visst finns det brister på sina ställen inom äldreomsorgen och ibland kan man fundera på människosynen som hägrar. Men även om det finns brister och sker misstag, så måste man fundera på varför. Är det enbart omvårdnadspersonalens fel? Hur involverad är sjuksköterskan som omvårdnadsansvarig? Vilket ansvar tar enhetschefen och övriga chefer inom äldreomsorgen? Vilka mål har man i verksamheten? OM enda målet är verksamhet i ekonomisk balans, så tror jag att kvaliteten blir därefter. Hur prioriterar politiker ekonomin, när äldreomsorgen hela tiden får minskade resurser?

    Jag trivs inom äldreomsorgen och de som jag är omvårdnadsansvarig för ger mig mycket tacksamhet och värme. Men jag undrar hur äldreomsorgen kommer bli om inte politikerna på både nationell- och lokal nivå inser att minskade resurser och en låg bemanningstäthet av både omvårdnadspersonal och sjuksköterska leder till en sämre vårdkvalitet.

  13. Politikerns utalande om ”Agda 92 år” Är iallra högsta grad kränkande, nej fy någon röst på henne blir det inte om jag får bestämma,
    Hon har ingen värklighetsföankring över huvudtaget. Att de gamla har det bra, det beror på att vi som jobbar är engagerade och kan trolla med knäna, vi jobbar med hjärtat, och det rider alla politerker på.

  14. Blir både upprörd och ledsen över att artikeln! Är det den synen politikerna har på äldreomsorgen idag då har de mycket kvar att lära! För att vårda människor krävs både utbildning, erfarenhet och sunt förnuft vilket tydligen inte är nödvändigt för att bli politiker! Jag finner artikeln djupt kränkande både mot vårdpersonal, såväl vikarier som ordinarie,samtidigt känns det säkert inte tryggt för varken anhöriga eller de äldre som måste anlita hjälp från oss personal! det är till att smutskasta en hel yrkeskår! Har varit yrkesverksam i vården i 38 år och känner inte igen någonting av det som beskrivs i artikeln!

  15. Det är oansvarigt av Ineborg Oléni att skriva på detta sätt eftersom det är så många som inte förstått att berättelsen är påhittad. Läs bara på Aftonbladets debattsida hur allmänheten kommenterar ”Agdas fruktansvärda liv”.

    Ett par av spi:s krav i partiprogrammet är,
    – betyg i beteende ska införas i skolan
    – privatpersoner skall anses oskyldiga till de bevisats skyldiga

    Tyvärr IO(r), du är underkänd i uppförande och du har dessutom dömt människor utifrån egna påhitt.

    Jag inser nu att IO(r) inte ens själv har förstått innebörden av det hon har skrivit. Till sist vore det väl lite bättre med politiker som känns verklighetsförankrade, gärna föreslår egna lösningar och är trovärdiga eller?

    Jag ser fram emot nästa fiktiva berättelse. Varför inte den där om alla sammanlagda övertramp våra politker har begått under åren som gått. Koka ihop allt till en enda lite skräcknovell. Varför inte ha en huvudperson som är landstingspolitiker för SPI. Jag undrar om IO(r) är beredd att svara upp mot alla ”hemskheter” som politiker begått?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.